På torsdagseftermiddagen såg marken ut att gunga rejält under centerledaren Murharrem Demirok, sedan ungdomsförbundets Cuf:s ledare Caroline von Seth gått ut och krävt partiledarens avgång. Men på ett möte med partiets distriktsordföranden backades Muharrem Demirok upp, enligt Dagens Nyheter. Samtidigt gick flera ordföranden för Cuf:s distrikt ut och tog avstånd från sin förbundsordförandes avgångskrav.
Distrikten väger tungt i Centerpartiet och därmed borde den akuta krisen vara över för partiledaren, tror Katarina Erlingson, ledarskribent på centerpartistiska Hallands Nyheter. Men den stridsfråga som finns i botten återstår att lösa: Vilka partier kan C samarbeta med efter valet?
Flera mätningar har visat att en stor majoritet av Centerpartiets säger nej till samarbete med Sverigedemokraterna och föredrar att ingå i en S-ledd regering före en M-ledd regering. Katarina Erlingson ser Magdalena Andersson som den enda möjliga statsministerkandidaten i nuläget. Så även om följden blir att partiet efter valet också tvingas svälja ett samarbete där Vänsterpartiet ingår. Att släppa motståndet till Sverigedemokraterna ansluta sig till Tidöpartierna skulle innebära en ohanterlig svekdebatt.
– Det räcker att titta på opinionssiffrorna på KD och L, det vore idiotiskt.
Timbrogäng med högerdrömmar
Unga centerpartister har varit drivande i kritiken mot Demirok och hans vilja att peka ut Magdalena Andersson som statsministerkandidat. Utöver avgångskravet från Cuf gick studentförbundets ordförande Rasmus Elfström ut och ansåg att partiet skulle öppna för samarbete med Sverigedemokraterna.
I både Cuf och Centerstudenter finns flera företrädare som har band med Timbro. Det handlar om att man tidigare varit anställda på den marknadsliberala tankesmedjan eller deltagit i utbildningar. Katarina Erlingson konstaterar att många unga centerpartister rör sig i samma sfär som företrädare för de övriga borgerliga ungdomsförbunden.
– Jag har förstått att de har gott samarbetsklimat med de tidigare alliansförbunden, säger hon.
Men de unga som förespråkar en högersväng har inte tagit in hur dagens politiska landskap ser ut, enligt Katarina Erlingson. Där är SD den dominerade kraften till höger.
– De är kvar i drömmen om Alliansen, trots att de egentligen är för unga för att ha varit med då.
Karin Källström, fristående skribent på centerpartistiska Östersundsposten och Liberala Nyhetsbyrån, håller med om att det är dags att sätta ner foten i regeringsfrågan. Gräsrötterna behöver ha bottnat i vägvalet när det är dags för valrörelse, inte minst om partiet ska kroka arm med Socialdemokraterna.
– Centerpartiet är ett folkrörelseparti, då måste kandidaterna som ska ut och kampanja ha tid att tugga i sig det, säger Karin Källström.
Rakryggade runt spärren
Personligen skulle hon hellre se att partiet söker en verklig vågmästarposition och öppnar för att samarbeta med såväl V som SD. Då kan partiet sälja sig dyrt och få stort genomslag. Men det kräver ett starkt ledarskap, anser hon.
– Det skulle innebära många konvulsioner i partiet. Många har engagerat i partiet för det tydliga motståndet mot SD. Det är rakryggat, men risken är att man springer i rakryggade åttor runt riksdagsspärren, säger Karin Källström.
Att Liberalerna haft svårigheter efter sitt vägval tror hon till stor del beror på de stora eftergifter man gjort till SD efter att på förhand deklarera att man eftersträvar en moderatledd regering. Att hålla öppet åt båda håll skulle vara något annat, enligt Karin Källström.
– Jag tror inte att folk uppfattar att Liberalerna sålt sig dyrt.
Sakpolitiskt behöver Centerpartiet tillbaka sina rötter på landsbygden, anser Karin Källström. Att frågor som är centrala för partiet är på tapeten i debatten erbjuder en möjlighet. Skogsfrågan är ett exempel, livsmedelsförsörjningen en annan.
– Partiet måste hitta fram till varför det gamla Bondeförbundet finns. Ska vi ha några bönder i det här landet? Ska hela Sverige leva?
