Skräddartorp
Bergsmansgården Skräddartorp, en bit utanför Grythyttan, är känd sedan 1640-talet. Husen ligger kvar där de en gång byggdes.
– Det är inte så förekommande i Bergslagen, många hus har flyttats och då blir det inte riktigt samma sak. De hus som tillhör gården Skräddartorp har behållits och det är givetvis en styrka, säger Åke Granberg, ordförande i Grythyttans hembygdsförening.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Sedan i slutet av 1960-talet är det hembygdsföreningen som äger gården efter att ha ärvt den av gårdens sista privata ägare, Viktor Olsson.
– Det är elva generationer Olssons som har bott här, men när Viktor Olsson var gammal valde han att testamentera gården till föreningen.
Kulturarv från en folkvandring
Det är fyra byggnader på själva gårdsplanen, men sammanlagt 12–13 byggnader med bland annat smedja, bastu, ladugård och ängsbod.
– Huset förmedlar verkligen en atmosfär och väcker många tankar om hur det var att bo här förr i tiden.
Under 1500-talet skedde en vandringsvåg från Finland till Sverige och ett 50-tal familjer slog sig ner i Grythyttan. Det var en av dessa familjer som lät bygga Skräddartorp i en fyrkant, en gårdstyp som var vanlig i de äldre bergsmansbyarna.
– De här människorna från Finland blev tidigt ingifta i bergsmansfamiljer vilket är ganska anmärkningsvärt. Men det fanns arbete åt alla i gruvan, eller med transport eller framställning av träkol, det gjorde att de kom in snabbt i samhället.
Byggnaderna som finns på gården i dag är i huvudsak från 1700- och 1800-talen och i bostadshusets storstuga finns dekorativa målningar på både väggar och tak.
– Takmålningen kan vi se är från 1727, det har man skrivit i taket. I just det här rummet, storstugan, har vi rivit bort 13 lager med tapet för att få fram originalväggarna. Det är likadant i köket där panel har plockats bort och där vi nu kan se väggmålningarna, berättar Åke Granberg.
Hembygdsföreningen har arbetat en hel del med byggnaderna sedan de tog över gården 1968. Allt har renoverats varsamt med passande material och stil.
– Det fanns en del behov när vi tog över. Den officiella invigningen skedde 1971, då var landshövding Harald Aronsson här.
2011 blev Skräddartorp byggnadsminne efter att frågan hade väckts under ett årsmöte två år tidigare.
– Det innebär ju en trygghet för framtiden att ha en rådgivande myndighet i ryggen. Det gör även att vi kan söka bidrag och med det få möjlighet att köpa tjänster så att vi kan bevara gården.
Första boende
I dag fungerar gården som hembygdsgård och museum, på sommaren finns även en kaffestuga i den gamla ladugården. De första dokumenten från de som har bott på gården är från 1644 och det går inte att låta bli att ställa frågan om det spökar på Skräddartorp.
– Jag vet att det finns en del som inte går hit när det är mörkt och att det pratas om att man mött människor från andra sidan. Själv har jag inte träffat på någon, men jag skulle gärna göra det, för jag har massor med frågor att ställa, avslutar Åke Granberg.
Det finns en given mötesplats i Kopparberg – tingshuset. Alla vet var byggnaden ligger och hur den ser ut, men det är inte alla som har varit inne i det ståtliga huset och alla kanske inte heller har full koll på vad det har använts till och vad det rymmer i dag.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Från början var den stora röda byggnaden en gruvstuga som byggdes 1641. Det var en storhetstid för Kopparberg där en stor mängd människor från Finland bröt koppar, silver, zink och bly i området. Den sista gruvan i centrala Kopparberg lades ned så sent som 1975. I och med gruvnäringens blomstrande tid och en befolkningsökning växte även bebyggelsen fram. Det fanns ett stort behov av en samlingslokal och därför byggdes en gruvstuga på den plats där vi i dag kan njuta av tingshuset.
– Exakt i de lokalerna där vi håller till, där var gruvstugan, berättar Ulla Kalander Karlsson, på Kopparbergs turistbyrå.
I dag är det nämligen just turistbyrån som huserar i lokalerna i vänstra delen av nedervåningen.
– Det är ju fantastiskt att få arbeta här, det är verkligen ett levande hus. Vi är här sommarmånaderna, men året runt lever huset med föreningsmöten, kommunstyrelsens möten och kommunfullmäktige. På övervåningen sitter kommunens IT-avdelning, det händer något här varje dag.
Renoverades i 14 år
När gruvstugan stod klar fungerade den som kontor för gruvfogden och här vägdes och räknades malmen som bröts i Kopparbergs gruvor. Drygt 100 år senare, 1744, meddelades det dock att gruvstugan var i så dåligt skick att den behövde renoveras. Renoveringen blev så pass omfattande att det mer kunde liknas vid ett nybygge och 1758 kunde man flytta in i byggnaden som nu kallades rådhus.
– Det är svårt att föreställa sig alla människor som har kommit och gått i de här lokalerna, det vore ju fantastiskt att få se hur det såg ut, säger Ulla Kalander Karlsson.
Hennes man Ken Karlsson, som hon driver turistbyrån tillsammans med, vittnar om att tingshuset och kyrkan är viktiga byggnader för Kopparbergs invånare.
– Det här är träffpunkten och tillsammans med kyrkan den byggnad vi är mest stolta över. Vi har många besökare från USA som inte kan förstå att vi har så gamla byggnader, säger Ken Karlsson.
Det finns inga bilder som kan visa exakt hur huset såg ut innan 1870-talet, men från den tiden finns fotografier.
Gestaltning i nationalromantisk stil
1893 sker en ännu större renovering och ombyggnad och arkitekten som anlitades var Fritz Eckert som även gjorde ritningarna till den stora ombyggnaden av Ljusnarsbergs kyrka. Det var nu som tingshuset fick sin originella gestaltning i nationalromantisk stil. Tingssalen inreddes med dekorationer i form av schablonmönster och textremsor.
– Jag har fått lära mig att de kallas språkband. Jag har lärt mig mycket om huset under åren, säger Ken Karlsson.
I dag är byggnaden kommunalhus och den mycket välbevarade, och för den tiden, karakteristiska arkitekturstilen ger Kopparbergs tingshus ett mycket stort egenvärde.
– Jag är egentligen förvånad att byggnaden blev K-märkt så sent som 2014, men det är bra att det skedde. Nu är den skyddad. Dessutom mår gamla byggnader av det här slaget bra av att få leva precis som tingshuset gör, avslutar Ken Karlsson.
Tingsrätten i Lindesberg är den byggnad som är den senaste K-märkta byggnaden i norra delen av länet. I februari i år gick förslaget igenom.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Ibland kan man säkert tycka att vissa byggnader borde vara självklara som byggnadsminnen, men en sådan här process tar lång tid, säger antikvarie Raoul Hjärtström, vid länsstyrelsen i Örebro län.
I Lindesberg, vid Rådstugutorget, finns Lindesbergs stadshotell, Sparbankens byggnad, Lindesbergs kyrka och Lindesbergs före detta tingsrätt som i dag ägs av ett privat bolag.
– Här är hela miljön så pass viktig, det är en betydande del av stadsbilden. Sådant är viktigt att bevara, berättar Raoul Hjärtström.
Tingshuset invigdes 1895. Vid stadsbranden i Lindesberg 1869 ödelades större delen av stadskärnan, bland annat stadens rådhus och sockenstuga med tingssal. Genast började man återuppbygga och tack vare Linde landskommun och Lindes sparbank kunde man finansiera en ny tingsrätt.
– I det här huset finns det mycket att berätta från Sveriges domstolsväsens historia. Stilen på huset är typiskt 1800-tal med en lite överdriven arkitektur och fantasifulla exteriörer i puts. Det finns inte så mycket välbevarad 1800-talsarkitektur i vårt län.
Under 1900-talet var man mycket restriktiv med 1800-talsarkitektur, modernismen gjorde entré och många tyckte att det som hade gjorts under det tidigare århundradet inte var speciellt bra.
Respektfull renovering
– Man gick på hårt och rensade bort mycket av 1800-talets arkitektur och tog bort mycket av interiören. Det gjordes även del förändringar på exteriören, men det har gjorts respektfullt. Den lämnades orörd fram till 1950-talet då en omfattande renovering gjordes av hela byggnaden, säger Raoul Hjärtström.
Det var arkitekten Theodor Dahl som ritade tingshuset och Dahl har även ritat ett flertal hus i Köping som karakteriserar Köpings bebyggelsemiljö, bland annat tingshuset.
– Det är hans mest kända byggnader, tingshusen i Köping, Kolbäck och Lindesberg.
Historiskt byggnadsexempel
I Lindesberg är tingshuset byggt i två våningar med en stomme av tegel och putsade fasader och ett tak täckt av falsad slätplåt.
– Gatufasaden är uppbyggd i tre delar med huvudfunktionen för domstolen i den högra mittersta delen och sedan två symmetriska flygeltillbyggnader för Sparbanken och kommunens lokaler, säger Raoul Hjärtström.
Husets fasad har stenimiterande puts med mycket utsmyckning. Byggnaden är ett typiskt exempel på den historicism som präglade Europa under 1800-talets sista decennier.
– Arkitekten var väldigt inspirerad av barocken med många detaljer exteriört, typiskt för den här tiden.
Till en början hade huset tre funktioner, med tingsrätt, sparbank och kommunhus, men 1923 flyttade sparbanken till egna lokaler i det bankhus vid torget som står kvar än i dag.
I samma veva flyttade även kommunen sin verksamhet från tingshuset och byggnaden levde sedan vidare som tingsrätt ända fram till år 2005. Då lades domstolsverksamheten i Lindesbergs ned och slogs ihop med Örebro tingsrätt.
