Nej, det är ingen Bolt utan en vanlig taxi med kollektivavtal som kör Kim Söderström och Terese Perman ut till en byggarbetsplats i Täby och dagens medlemsbesök. Byggnads förbundsordförande ska fika och prata avtalsrörelse och utbildning med ett gäng byggare. Förbundskommunikatören är med och dokumenterar. Facket står för bullarna.

Det har varit hektiskt och fullt upp sedan Kim Söderström valdes till ordförande för Svenska byggnadsarbetareförbundet, Byggnads, i mitten av november. Intervjuer, debattartiklar, internationella möten och konferenser. Nya telefonnummer och lösenord att lära sig. Massor av händer som ska skakas. Fotbollsbossen Fredrik Reinfeldt som ska kritiseras för sin vänliga inställning till skurkstaten Saudiarabien. 

Kim har knappt hunnit stanna upp och känna efter hur allt känns.

– Allt har gått nästan lite för snabbt. Jag är anti det här stressiga oneliner-samhället och tar gärna min tid att vara resonerande och inlyssnande.

När vi kommer fram skiner januarisolen över de halvfärdiga bostadsrätterna i Täby. Kim Söderström tar sikte på byggboden när han promenerar i rask takt genom skogsgläntan, ner för en ishal backe och nästan hoppar upp för trappan för att prata med platschefen. Han är i sitt element, helt klart.

Till attack mot övervinsterna

Bullpåsarna och kaffetermosen skickas runt. Ett femtontal byggare lägger rasten på att höra vad facket har att säga. Kim omfamnar skyddsombudet Peter som han känner sedan tiden i Dalarna. 

– Jag bara låter som Kalle Moréus men vi är inte släkt, blir öppningsrepliken. 

Byggarna drar på mungiporna. Under mötet går ett ord varmt: Socialist. Kim Söderström kallar sig själv för socialist, försvarar lönesystemet i byggbranschen som ett socialistiskt praktverk, och är eldig när han beskriver hur löneandelen behöver öka på bekostnad av byggbolagens övervinster. 

– Deras vinstandel har ökat. Och det har vi betalat för med onda axlar och trasiga knän. 

Han frågar byggarna i boden om de tycker att han och Byggnads är på rätt spår. 

– Ja, men gör mer. Gå ännu längre, säger en man i grön reflexväst.

Ett vedträ för Kims politiska kamin. Han går in på arbetstidsförkortning. Och förklarar att han personligen gärna ser att arbetsmarknadens parter öppnar upp Saltsjöbadsavtalet, som han poängterar att Byggnads aldrig skrev under, för att förhandla in en arbetstidsförkortning centralt.

Korta tjänstemanna-fredagar

Saltsjöbadsavtalet är det centrala avtal som format Sveriges arbetsmarknad och förhållandet mellan fack och arbetsgivare i drygt nittio år. Kim skämtar om att kontorsnissarna på Svenskt Näringsliv, som han flera gånger kallar för det tidigare namnet SAF, redan jobbar korta dagar och går tidigt på fredagar. 

Och motioner från medlemmar i Byggnads visar att man vill ha kortare veckoarbetstid än dagens 40 timmar – och att bolagen betalar för det.

– Ni vill inte jobba 41 timmar i veckan. Och inte 42 timmar. Utan jag tycker att vi börjar med 38 timmar, och sen 37, och sen 36 på längre sikt. Då får vi ut mer av det värde vi är med och skapar som förkortad arbetstid. Och då sitter det säkert någon konservativ jäkel och gnäller att jobbet inte kan göras på kortare tid. Så sa man när vi byggare skulle få lördag ledigt också en gång i tiden. Det håller inte som argument, säger Kim.

Och då sitter det säkert någon konservativ jäkel och gnäller att jobbet inte kan göras på kortare tid. Så sa man när vi byggare skulle få lördag ledigt också en gång i tiden.

Han drar också en lans för att stärka samarbetet med de kvinnodominerade LO-förbunden snarare än att köra på ännu hårdare i eget körfält. 

– Det finns mycket som Byggnads kan göra själva. Men då kanske vi inte får med oss kompisarna i Handels och Kommunal. Vi måste vara solidariska med de andra. Och jag tror inte att det är så många av er här som har en partner som jobbar som kärnfysiker.

”Något har gått tvärsönder. Och många tjänar pengar på det. Och resten, den stora massan, förlorar på det” säger Kim Söderström.

Felicia Nilsson

Drar sig inte för att hänga ut dåliga företag

Det är svårt att få in fler fackliga kamrater från länderna i öst när det ofta innebär att de snabbt får en enkelbiljett till hemlandet, säger Kim Söderström. Han menar att företag som utnyttjar arbetskraftsinvandringen för att få billig byggarbetskraft bit för bit har slagit sönder den svenska modellen, där man ska konkurrera med kvalitet och produktivitet snarare än med villkors- och lönedumpning.

– Något har gått tvärsönder. Och många tjänar pengar på det. Och resten, den stora massan, förlorar på det.

Det senaste spåret är att arbetsgivarna motsätter sig krav på att begränsa antalet underleverantörer på en arbetsplats. Och nu kallar man lågavlönade arbetskraftsinvandrare för specialister, som att de skulle sitta på ovärderlig kunskap som inte går att hitta i den svenska byggarkåren.

Men samtidigt får man aldrig se andra arbetare som fiender, säger Kim. Relationsbygget måste fortsätta lokalt på arbetsplatsen, och Kim Söderström säger att han inte är främmande för att hänga ut företagen som fuskar i media. Att hålla presskonferenser och slå tillbaka mot byggföretagen som svartlistar migrantarbetare om de går med i facket, och som fuskar med svarta löner och skatt. 

– Se till att folk inte är rädda för facket. Berätta för kompisarna från öst om vad vi kan göra och varför det är viktigt. 

Kim Söderström betonar vikten av att ha en bra relation med arbetsgivarparten. Men det kan inte vara ett kravlöst samkväm. 

– Och om de inte sköter sig skiter jag i den relationen. Då kommer jag att stå på medlemmarnas sida, varje gång. Ni ser hur liten och kort jag är? När jag vet att jag har alla medlemmar bakom mig känner jag mig två och en halv meter lång där inne i förhandlingsrummet, säger Kim sommäter strax över 170 cm.

Ingen snusläpp 

Ordförande Söderström tar i hand och hälsar noggrant på alla han träffar på bygget; frågar vad de jobbar med; frågar hur de har det. På vägen rekryterar han en oorganiserad målare med en snabbpitch om gemensam trygghet. 

Uppe i det halvfärdiga huset kliver Kim Söderström ut på det som ska bli en takterass. Det ska tas fotografier men innan han godkänns som foto-värdig säger kommunikatör-Terese att han måste knäppa remmen till bygghjälmen. Och spotta ut snusen.

Kim Söderström spottar en, två, tre prillor tillbaka ner i dosan. Och slänger sitt tuggummi. Kameran smattrar.

”När jag går in i en koja kan det sitta rätt många SD:are där. Och först kan det bli pajkastning” säger Kim Söderström.

Felicia Nilsson

I konferensrummet tillbaka på Byggnads förbundskontor är det Kim Söderströms andra sida som får ta plats. Borta är den säkra, bombastiska armeringsarbetaren och organisatören som ledigt slänger käft med de andra byggarna. Istället är han mer tillbakadragen, resonerande och tar sin tid innan varje svar.

När det gäller förhållandet till Socialdemokraterna vill han vara tydlig med att Byggnads som förbund inte skänker pengar direkt till partiet, och att samarbetet främst sker genom LO. Samtidigt som Kim själv varit aktiv i S i Dalarna är han övertygad om att många arbetare känner sig svikna av det socialdemokratiska arbetarpartiets vägval de senaste decennierna.

– Mycket har hänt sedan arbetarrörelsen ägde samtalet. Den kulturella hegemonin var att vi ägde samtalet. Fram till att SAF fick nog och bildade Timbro.

Det är med hårda ord och raka rör som han beskriver näringslivets mesta tankesmedja.

– Och där gick också socialdemokratin fel. Man anammade ett par nyliberala idéer och tänkte att privata lösningar kan avlasta utan att urholka. Då är det nog många som känner att man jobbar och sliter, äter värktabletter för att orka, gör sin plikt och när man väl ska kräva sin rätt funkar inget. 

Då är det nog många som känner att man jobbar och sliter, äter värktabletter för att orka, gör sin plikt och när man väl ska kräva sin rätt funkar inget.

I det läget är det lätt för partier som Sverigedemokraterna att segla upp och komma med enkla lösningar på svåra problem. Och i den fällan har många medlemmar i Byggnads sen gått, menar Kim.

– Det blir bekymmersamt naturligtvis. När jag går in i en koja kan det sitta rätt många SD:are där. Och först kan det bli pajkastning. Men sitter man ner och pratar slår det nästan aldrig fel. Många är konservativa gamla socialdemokrater som tycker att partiet klivit fel. Och där kanske Byggnads har misslyckats med bildningen och att hålla igång snacket också. 

Om Socialdemokraterna levererar stora reformer som gör livet enklare för folk blir man belönad. Annars uteblir det, säger Kim Söderström.

Fiskade när kärleken vällde in

Förra sommaren var han en av de utvalda att sommarprata i P1. Det är sällsynt med sommarpratande arbetarröster och Kim såg en möjlighet att berätta om arbetsmarknaden, byggarlivet och slitet. Det var ett kul och svårt uppdrag men när programmet sändes verkar det ha slagit an hos en storpublik. 

Lyssnare skickade brev, mejl, sms till Kims familjemedlemmar och försökte på alla sätt komma fram med beröm och kärlek. Under själva sändningstillfället satt Kim Söderström och fiskade på en hemlig plats i fjällen utan täckning på mobilen. När han närmade sig civilisationen igen höll mobilen på att dö för att han fick så många notiser. 

– Jag fick så himla fina brev. Det var så mycket kärlek. På förhand trodde P1-redaktionen att jag nog skulle få en del hat också. Men jag tror att det bara var runt fem stycken mejl från knäppskallar. Det var det hela. 

Kim Söderström vill lägga sommarpratet bakom sig och hellre prata om andra saker. Han gillar inte att älta.

– Jag fick en chans att prata i radion en timme och jag tackade ja. Det ångrar jag inte, men det har varit. Nu ska vi lyfta blicken och gå framåt på andra äventyr.