BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Men vad ska jag säga? När det väl händer, då är det redan för sent, säger han när ETC Stockholm träffar honom i arbetsrummet på Södertörn.
I stället för att bara fortsätta svara på frågorna startade han för tre år sedan upp arbetet med ett nytt forskningsprojekt, som syftar till att ta reda på hur förorten kan bli ett bra område att bo i. Projektet, som nu lanseras och kallas Att återskapa förorten i fragmenterade landskap, ska pågå under tre år och ledas av Papakostas.
Vill vara med och påverka tidigt
Projektet utgår från ett antal antaganden om Stockholms framtida utveckling. Bland annat att staden kommer att växa kraftigt. Därför behöver husen som byggdes på 1960–70 talen byggas om och nya områden byggas. Det spekuleras i att Stockholm kommer att behöva bygga lika många bostäder som det finns i Uppsala på 10 till 15 år.
– Jag vill vara med och påverka med kunskap innan vi kommer till den punkten att man måste analysera varför det brinner. Och det kan man göra nu när så här mycket händer, säger han.
Processen från idé till färdig bostad är lång. Oftast tar det runt tio år innan folk flyttar in i husen. Under hela processen är det också många olika aktörer, allt från de som gör planerna, till de som bygger husen och sedan förvaltar dem som är inblandade. Papakostas menar att detta är en av anledningarna till att det blir svårt att få en överblick på när man lyckas eller misslyckas.
– Det finns ingen som har överblick och ingen vet vad den andra har gjort. Det blir därför väldigt svårt att lära sig av processerna och veta när det gick dåligt och när det gick bra och vad som låg bakom. Vårt forskningsprojekt ska bli knutpunkten som tar reda på vad det är som avgör om ett projekt blir lyckat eller inte.
Papakostas menar att det handlar om att bygga samhällen, och inte bara bostäder.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Samhället består av spänningar baserade på olikheter mellan människor. Segregeringen är olikheterna rumsliga parodi – skulle jag säga. Vi kan vara olika, men det är när vi bor på olika områden som det blir en rumslig segregation. Men med kreativa lösningar kan man komma runt dessa problem, förklarar han.
Papakostas liknar samhällsutvecklingen vid ett tåg. Det finns en möjlighet att växla spår och lyckas med att förvandla problemen som man ser till något kreativt, men gör man inget så kommer det att spåra ur – i bilbränder och segregation.
–Jag vill poängtera att det är forskningens huvudfråga: vad kan vi göra för att vi ska komma åt rätt håll och hur lyckas vi skapa en stad där medborgarna känner att här är det bra att leva?
Ett annat problem som finns för förorterna i södra Stockholm är att de allra flesta arbetsplatser ligger i city eller norr om staden. Samtidigt är södra Stockholm vanligast att bo i. Det skapar en ohållbar transportsituation med långa restider för invånarna och enormt investeringsbehov i infrastruktur. Därför kommer projektet också fokusera på att ta reda på hur man får företag att etablera sig i nya områden och hur företagsetableringar och nedläggningar påverkar närliggande orter.
– Ett bra exempel är porslinsfabriken i Gustavsberg som lades ner. Men sedan hände mycket intressant i det området, med nya företagsetableringar och nya bostäder. Det blev en annan typ av förort. Vi vill titta närmare på hur detta fungerar och varför det fungerar.
En tredje faktor som kommer att studeras närmare är hur företagande lyfter områden. Dels så kallad hi tech-företag som växer fram ur universitetsvärlden, där till exempel Flemingsberg med närheten till Södertörns högskola kan utvecklas. Men också det som Papakostas kallar vardagsentreprenörsskap.
"Finns massor av kreativitet"
– I Botkyrka finns det ett ställe som kallas Subtopia, som var ett gammalt åkerbruk och ett nedlagt industriområde som kommunen satsade på att renovera. Och det har blivit ett enormt kulturområde med massor av olika utövare. Det finns massor av kreativitet där.
Projektet ska också kolla på hur socialt kapital skapas med hjälp av arkitektonisk utformning. Hur olika lokaler och sociala arrangemang kan påverka människor till att träffa varandra, minska ensamhet och överbrygga vi och dem-föreställningar .
– Vi vill fråga folk var de har träffat sina vänner, för att på så sätt se hur stadsplanering kan skapa meningsfulla möten mellan människor.
Han tror att en bättre stadsplanering kan fungera som integrationsverktyg och få människor att känna sig hemma i sitt område.
– Många unga känner att vi bygger städer för dem, men inte med dem. Om man känner att det här är mitt område, min ort – och jag har varit med och skapat den, då känner man att man hör till platsen och samhället.