– Vi fick vänta i skogen i två dagar utan mat eller vatten. Efter det var vi tvugna att gå tre-fyra kilometer till stranden och smugglaren sa till oss att simma ut till båten. Det var kanske 200 meter, men det fanns kvinnor och barn med i gruppen. Han brydde sig inte om det utan sa att vi fick lov att simma om vi vill rädda våra liv, säger 26-årige Mohammad.
Han har varit i Sverige i ett år nu och bor tillsammans med lillebror Amar, 18, i en lägenhet i Kristianstad som de hyr i andra hand. Amar kom hit tre månader efter Mohammad och hans resa kostade 5 000 dollar. Bröderna återförenades på Malmö central i mars.
– Min resa tog en månad. När jag var framme i Sverige var jag hungrig i tre dagar, säger Amar.
Familjen splittrad
I dag är deras familj splittrad. Yngste brodern är kvar i Damaskus med mamma och pappa som inte vill lämna Syrien. ”Det är vårt hem, vi är för gamla”, säger de. Äldsta brodern deserterade från Assads armé när revolutionen bröt ut och gick under jorden. Systern har haft mest tur av syskonen. Hennes man arbetar för Ford och lyckades få företaget att förflytta honom och hans familj till Tyskland. När revolutionen började övergå i fullskaligt inbördeskrig 2012 pluggade Mohammad ekonomi på universitet och planen var att ta en master. Men den obligatoriska militärtjänsten kom emellan och Assads armé behövde alla soldater den kunde få. Polisen stoppade honom ofta på Damaskus gator och hotade med tvångsrekrytering. Mohammad hade inga illusioner om vad som väntat om han stannat i Syrien.
– Jag skulle tvingats in i militären men jag kunde inte göra det. Jag kan inte döda oavsett om jag gör det för Assad eller för den fria syriska armén. Det handlar om valet mellan att döda och bli dödad.
Mohammad tog sig till Egypten och kom in på universitet i Mansura. Han pluggade, och jobbade samtidigt heltid för att klara uppehället. Likt många av sina vänner tänkte han att exilen bara var tillfällig. Så fort det lugnat ner sig i Syrien skulle han tillbaka. Men inget blev lugnare. Sönderfallet eskalerarde och förtrycket hårdnade. I Egypten fick han besked om att en vän dött. Vännen fängslades i början av revolutionen, anklagad för samröre den fria syriska armén. Först efter ett år lyckades mamman muta till sig ett fem minuter långt besök med sin son.
– Hon trodde inte sina ögon. Han hade vägt 90 kilo men såg ut att väga 55-60 och kunde inte gå och knappt prata. Han nekade till att ha slagits med den fria syriska armén men tvingades ändå skriva på ett erkännande och mamman måste betala pengar varje kvartal för femminutersbesöken. Efter tre år och sju månader var han en bruten man och sista gången han träffar sin mamma ber han henne: ”snälla be för att jag dör. Jag vill inte ha detta liv. ” Hon bad till Gud att han skulle få en lätt död och två dagar senare dog han, berättar Mohammad.
Bestämde sig för Sverige
När Mohammad tagit sin master har han redan bestämt sig. Han ska till Sverige. Inte vilket land som helst i Europa, utan just Sverige. Skälen är tre: den politiska stabiliteten, öppenheten mot flyktingar och möjligheten att snabbt få permanent uppehållstillstånd. Mohammad väntade i människosmugglarens lilla fiskebåt vid Egyptens kust i två dagar. Fler och fler människor packades ombord och till sist var de 300 personer som samsades på en yta inte mycket större än en svensk tvårumslägenhet. Män, kvinnor och barn. Resan till Italien tog åtta dagar.
– Vi fick bara lite bröd och en ost var att äta. Efter fem dagar var allt slut eftersom smugglaren inte trodde han skulle få med sig så många människor. En av mina vänner dricker havsvatten och jag säger till honom: ”sluta med det där, du kommer att dö av det”, berättar Mohammad.
Han beskriver resan som en mardröm med döden ständigt flåsande i ryggen. Men han och alla andra ombord på båten kommer fram levande till Italien. Från Milano tog sig Mohammad och några av hans vänner i bil hela vägen till Köpenhamn och där de hoppar på ett Öresundståg mot Malmö.
– Det första jag gör när vi anlände till Sverige är att dansa, för den 13 dagar långa resan var en mardröm. Jag minns att vi såg en vägg där det står ”välkomna flyktingar”, fast på arabiska. Alla hjälper oss. Vi frågar polisen om tåget och säger att våra pengar är slut. De svarar bara att det är okej och att det inte är några problem om vi säger att vi är flyktingar från Syrien.
Lever på drömmar
I dag har både Mohammad och Amar permanenta uppehållstillstånd och svenska personnummer. Mohammad pluggar svenska och engelska och är även inskriven på arbetsförmedlingen. Amar går i gymnasiet. Deras sorg över den splittrade familjen blandas med bubblande framtidsplaner. Amar vill utbilda sig inom flyglogistik. Mohammad planerar att läsa vidare vid ett svenskt universitet och doktorera i ekonomi. Han drömmer om att få forska och undervisa. Båda bröderna uttrycker gång på gång sin tacksamhet mot Sverige, men kulturkrockarna märker de som tydligast av, just när det handlar om framtidsplaner.
– Vi syrier är väldigt hetlevrade och har inget tålamod. Allt ska hända på en gång. Så fort man möter någon från Syrien som bara varit här några månader vill de plugga svenska och börja jobba. Alla är frustrerade för Migrationsverkets handläggning tar sådan tid. I Sverige går allt långsamt och jag vill inte spilla mer tid. Men jag förstår det också, om man är eftertänksam tar man bättre beslut. Om man är hetlevrad kan de bli lite ogenomtänkta, säger Mohammad.
Mohammad Alnajjar
Ålder: 26
Bor: Kristianstad
Gör: Studerar svenska på SFI och Folkuniversitetet, läser engelska på Komvux.
Amar Alnajjar
Ålder: 18
Bor: Kristianstad
Gör: Studerar språkprogram på gymnasiet
Tacksamma
Bröderna Amar och Mohammad Alnajjar hyr en lägenhet i andra hand i Kristianstad. Båda har permanent uppehållstillstånd. Det hade de inte fått om de anlänt till Sverige i dag. Mohammad är kluven till Sveriges nya linje i migrationspolitiken. ”Sverige har tagit emot fler än 60 000 från Syrien så jag kan inte säga om det är positivt eller negativt. När jag såg Åsa Romson nästa börja gråta kan man säga att jag gråter med henne. Vi är inte hennes familj, vi är från andra sidan världen men ändå vill hon hjälpa oss.”
