– Det är slimmade organisationer utan marginaler. Ensamarbetet gör att det blir en ökad risk för hot- och våldssituationer, både mot personalen och mot ungdomarna, säger Sonia Koppen, socialsekreterare och vice ordförande för Vision Göteborg.
Jobba ensam inget alternativ
Peter, som vill vara anonym och heter något annat, är sedan tre år tillbaka fast anställd på ett privat behandlingshem för tonårspojkar med invandrarbakgrund. De lider av psykosociala problem och en majoritet av dem är ensamkommande flyktingbarn. Våld eller hot om våld förekommer ibland, men han ser hellre att de tar ut sin ilska på hemmet än utanför. De arbetar mycket med att skapa en kärleksfull atmosfär och relation med ungdomarna för att de ska kunna känna sig trygga.
– Jag tror att det är den främsta nyckeln för att minska risken att bli utsatt för våld, säger han.
På kvällarna är de alltid två på plats från personalen men nattpassen gör de ensamma. Det finns jourpersonal redo vid behov, men det har hänt att ingen har svarat på jouren när utryckning har behövts. Att alltid jobba ensam på ett HVB-boende ser han inte som ett alternativ, särskilt inte på kvällen när alla barnen och ungdomarna är hemma.
”Lätt att tappa fokus”
Även om han trivs på sin arbetsplats, så vet han som skyddsombud också att det finns enheter där stämningen inte är lika god. Visions undersökning visar inte någon större skillnad mellan de hem som drivs i kommunal respektive privat regi. Men det finns de som har gjort ett aktivt val att inte jobba på ett privat boende. En av dem är Emma, som egentligen heter något annat, som jobbar på ett offentligt ägt HVB-hem. Hon har hört av kollegor att det har hänt allvarliga incidenter med ungdomar på grund av brister i verksamheten, där personalen inte har kunnat säga ”vi gjorde allting rätt”. Hon menar att när pengar är motivationen är det lätt att tappa fokus och göra avkall på saker, som att fylla upp med kunnig och utbildad personal och ta in ungdomar som matchar varandra.
– Lösningen är att verksamheter som dessa inte ska drivas i vinstsyfte, säger hon.
”Måste vara en trygg miljö”
När Vision tittade på resultatet från undersökningen var det tydligt att personalen känner en oro kring boendeverksamheten. Det är svårt att säkerhetsställa barnens situation för ensam personal, när det kommer in droger eller personer som inte ska vara där.
Sonia Koppen menar att det måste finnas ett förebyggande arbete och tydligare rutiner för hur personalen ska hantera våld och hot om våld.
– Det här ska vara ungdomarnas hem, vi måste se till att de får rätt förutsättningar och att de är i en trygg miljö där de utvecklas framåt, säger hon.
Vidare berättar hon att det uppstår svårigheter när verksamheter tar emot en väldigt bred målgrupp. Det innebär att det kan finnas barn med olika problematik på samma boende. Barn som inte har en våldsam bakgrund kan ändå hamna i sammanhang där det pågår mycket våld.
Krävt handlingsplan
Vision kräver att kommunerna ska se över sina rutiner. Varje boende ska vara specialiserat och anpassat efter barnen och ungdomarnas behov. De begär också att kommunen ställer krav på bemanning och kollektivavtal vid upphandlingen.
– Uppenbarligen så brister kommunens arbete eftersom resultatet ser ut som det gör, antingen i krav vid upphandling eller vid uppföljningen av de krav som har ställts, säger Sonia Koppen.
Maria Rydén, moderaternas kommunalråd och ansvarig för sociala frågor, är medveten om problemet att en femtedel av stadens anställda känner sig hotade eller trakasserade på sin arbetsplats. Hon tror att uppföljningen av kraven efter upphandling kan bli mycket bättre.
– Jag har krävt att den politiska majoriteten ska ta fram en handlingsplan. Jag förväntar mig att det finns regelrätt upphandlingsunderlag men eftersom jag precis har tagit över dessa frågor så vet jag inte hur det ser ut i detalj, säger hon.
