När ungdomarna i förberedelseklassen på Hagaskolan presenterar sig är det en tydlig bild av dagens flyktingsituation. De kommer från Afghanistan, Syrien, Somalia, Sudan och Eritrea. De flesta har varit här två eller tre månader.
För Altaf Najafi är det andra dagen i klassen. Han kom hit för tre månader sedan, men har inte kunnat början skolan förrän nu eftersom han inte hade fått någon god man – något det råder brist på.
– Jag har hunnit lära mig vissa ord som färger, berättar han stolt på engelska.
Förberedelseklass
Han bor i ett familjehem. Ett par andra i klassen bor med sina föräldrar och en pojke med en släkting. Men de flesta bor på något av kommunens hem för ensamkommande.
Gemensamt är att de går i en förberedelseklass i väntan på att deras svenska blir så pass bra att de klarar att gå i en vanlig klass. Efter max ett år, i särskilda fall två, ska de vara redo.
– I dag har vi en journalist och fotograf på besök. Tror ni att någon vill läsa om vad vi gör här i skolan, frågar läraren Elisabeth Colldén.
– Ja, svarar några av ungdomarna försiktigt.
Fler resurser
Alla jobbar på i sin egen takt och efter sina förutsättningar. Tjocka lexikon ligger här och var på borden. En flicka lyssnar på språkövningar på datorn tillsammans med klassens andre lärare Umur Urla.
Enstaka lektioner får eleverna även individuellt stöd på sitt modersmål av en studiehandledare (läs mer i artikeln innan.)
– Det är jätteviktigt. Tyvärr räcker inte resurserna till för alla som skulle behöva hjälp, säger Elisabeth Colldén som har arbetat med nyanlända barn i 16 år.
Efter en stund ansluter ytterligare några elever som har varit på en föreläsning om nazisternas utrotning av judarna, med anledning av Förintelsedagen.
– Det var så hemskt, de dödade så många, säger Qadro Said Mohamed.