Det lilla brevbärarkontoret ligger i ett hörn av anonym grå byggnad på Kirseberg i Malmö. Området är ett av få med backar i det annars platta Malmö. Christian Löv och Jerry Domicelj cyklar i dem dagligen och delar ut post bland de pittoreska gathusen och hyreslängorna från 50-talet. Att de skulle bli brevbärare hade ingen av dem en tanke på för sisådär 15 år sedan. Christian har avbrutna studier i arkeologi bakom sig och fick ett veckolångt vikariat på brevbärarkontoret efter sin föräldraledighet 2003.
– Sedan dess har jag varit här. En dag gick jag in till chefen och sa att nu hade jag hittat hem. Han började asgarva, vek sig dubbel och sa att jag var den första som någonsin sagt så. Då hade jag jobbat på kontoret i tre år och kände att det passade mig som hand i handske, berättar Christian.
Jerry har arbetat på Posten till och från i tio år men är fast anställd sedan 2011. Han har studerat historia, nationalekonomi och har examen som studie- och yrkesvägledare.
– Jag fick jobb efter utbildningen och arbetade ett år på en grundskola. Men det var ett föräldravikariat som tog slut. Efter det sökte jag en del jobb men utan att få något så då blev det Posten igen. Så småningom hade jag tänkt gå tillbaka som studie- och yrkesvägledare men ju längre tid man är borta desto svårare blir det, säger Jerry som liksom Christian har barn och därför behöver en fast stabil inkomst.
Blivit välutbildade snabbt
Svenskarna är ett välutbildat folk och har blivit det relativt snabbt. 1970 hade drygt 60 procent inte ens gått på gymnasiet. I dag har omkring 40 procent mellan 25 och 64 år någon form av högre utbildning. Samtidigt ökar arbetslösheten och universitetsstudier är knappast någon enkelbiljett till ett tryggt, välbetalt jobb. År 2012 hade endast drygt 65 procent av nyutexaminerade akademiker ett jobb som motsvarade deras utbildningsnivå sex till tolv månader efter studiernas slut, enligt en studie. Och på brevbärarkontoret i Kirseberg är Christian och Jerry långt ifrån de enda som pluggat på universitet. Här arbetar nationalekonomer och genusvetare, en freds- och konfliktforskare samt en gymnasielärare i filosofi. Christian uppskattar att cirka 40 procent av arbetsstyrkan har högskolepoäng.
– Vi brukar skoja om att vi har mer akademiska poäng på vårt lilla kontor än de har på postens regionkontor i Malmö. Det kanske inte är sant men det är kul att skoja om. Vi skulle i alla fall kunna prata ner dem om filosofi och liknande grejer, säger Christian.
Snacket runt fikabordet på Kirseberg handlar om fotboll likväl som om kriget i Syrien och filosofi. Tidningarnas ledar- och kultursidor är populära bland brevbärarna och det är inte Rix FM som strömmar ur radiohögtalarna.
– Vi lyssnar på P1 på morgnarna, ja hela dagarna faktiskt. Jag vet inte hur många brevbärarkontor som finns där man bara lyssnar på radio utan musik, säger Christian.
Både han och Jerry tycker det är positivt att utbildningsnivån ökar i Sverige oavsett om studier leder till jobb eller inte. Samtidigt påpekar Christian att det blir allt svårare att göra klassresor.
– Det är bra för samhället om folk med olika bakgrund och erfarenhet blandas, precis som när arbetarungar blir doktorander eller får något flashigt jobb. Men möjligheten till klassresor i Sverige försvinner mer och mer på något sätt. Det kanske kommer att gå åt andra hållet, att människor som försöker göra en klassresa uppåt trillar ner tillbaka igen. Å andra sidan blir det också färre och färre knegarjobb kvar, säger Christian.
Blivit tuffare på Posten
De båda tycker det har blivit tuffare på Posten de senaste åren. De är starkt kritiska till att bemanningsföretagen gjort entré och att tempot ständigt skruvas upp. Pauser existerar knappt och det är i princip oavbrutet arbete hela dagen som gäller, berättar Jerry. Trots att lönen är låg ser han en del fördelar med jobbet. Anställningsvillkoren är anständiga, arbetstiderna bra och det blir en hel del gratis motion. Jerry tror att det bidrar till att många av hans akademikerkollegor väljer att fortsätta som brevbärare. Han säger att han trivs på Posten men saknar också att arbeta som studievägledare.
– Det är mycket lugnare på ett sätt, det är ett skönare arbetstempo. När du jobbar på Posten jobbar du också åtta timmar. Det är inga mikropauser som i andra arbeten till exempel. Sedan är det roligt att vara i en skolmiljö, träffa ungdomar och för hjälpa till i deras utveckling. Den sociala biten saknar jag, säger Jerry.
Christian har tre barn att ta hand om och några direkta planer på att byta jobb har han inte. Däremot kände han ett litet sug efter att plugga då han pratade med en av sina närmaste vänner som snart är klar med sin arkeologutbildning.
– Jag blev lite sporrad av hans berättelser om utgrävningar. Han är snart färdig och kommer att börja åka runt i landet. Jag tänker att jag kanske ska göra det när barnen är lite större och självgående. Då kan jag säga ”nu åker jag och gräver tre månader utanför Uppsala, spagettin står i kylen”, säger Christian och skrattar.
