Först flera gånger till sina lokala chef, men även till högre chefer i Stockholm. Men möten förhalades och ingen lyssnade. Det berättar Emilia Leijon Amrén, en erfaren brevbärare som jobbat för Postnord i sju år, först i Jämtland och sedan ett och ett halvt år i Årsta i södra Stockholm.
– Jag hade anmält problemet internt flera gånger och kallat till möten. Chefernas respons var att det inte stämde. Att det bara var en liten klick anställda som tyckte det här, säger hon.
När Emilia Amrén Leijon ville sjukskriva sig efter sommaren fick hon istället en anmärkning av cheferna om att hon var för långsam med att utföra sina arbetsuppgifter.
– Men mina kollegor upplevde samma sak, säger hon.
Då valde Emilia Leijon Amrén att offentligt tala ut om arbetsmiljöproblemet på Postnord. Först i Sekotidningen i september och därefter i Lokaltidningen Mitt i. Det tog skruv – men inte på det sätt som Emilia hade hoppats. I november fick hon en skriftlig erinran om att hon brutit mot Postnords ”code of conduct” och ”lojalitetsplikt” genom att kritisera företaget i pressen. Och om det hände igen skulle hon riskera att bli uppsagd.
Saknar mänsklig faktor
Före jul tog även Kalla Fakta i TV4 upp händelsen. Emilia Leijon Amrén berättar att arbetsmiljön försämrades avsevärt när Postnord gick över till postutdelning varannan dag. Övergången har skapat en orimligt hög arbetsbelastning, eftersom samma mängd post ska delas ut men över färre dagar. Samtidigt förhindrar arbetsgivaren anställda att jobba övertid.
Postnord använder ett datorprogram, kallat ”Snurran”, som räknar ut hur lång tid det ska ta för varje brevbärare att få ut all post på en arbetsdag.
– Men den saknar all form av mänsklig faktor, säger hon.
– Det betyder att när klockan är slagen, då är det bara att åka tillbaka till kontoret oavsett om du bara hunnit med hälften. Resten av posten blir då liggande, inte till nästa dag, utan till dagen därpå. Vi hade ibland post till distrikt som kunde ligga i en vecka innan den delades ut till kunden, fortsätter hon.
Emilia Leijon Amrén menar att grundproblemet är att kollegorna är för få, vilket gör att distrikten är för stora. Det i sin tur leder till en ond cirkel av sjukskrivningar, försenad post och att folk slutar.
Själv är hon för närvarande sjukskriven på grund av en operation.
Experten: Är av allmänintresse
Efter ett samtal med yttrandefrihetsexperten Nils Funcke vid Stockholms universitet bestämde sig Emilia Leijon Amrén att anmäla sin arbetsgivare för brott mot visselblåsarlagen till Arbetsdomstolen.
Nils Funcke säger att arbetsgivare inte har laglig rätt att hota med uppsägning om en anställd riktat befogad kritik mot arbetsplatsen i medierna – i synnerhet när företaget bistår med en viktig samhällsfunktion.
– Att en brevbärare berättar varför posten inte kommer är av ett allmänintresse. Postgången har stor betydelse för enskilda som kan vänta på kallelse till läkare eller liknande, det förväntas fungera, säger han.
I tidningen Arbetet hänvisar Postnords presschef Anders Porelius till kollektivavtalet och att ”anställningsförhållandet ska grunda sig på ömsesidig lojalitet och förtroende”. Och att man bara får visselblåsa externt under vissa omständigheter när arbetsgivaren inte vidtagit åtgärder. Något som Nils Funcke menar inte är upp till företaget själv att bestämma.
”Pinsamt dålig koll”
Häromdagen hade Emilia Leijon Amrén ett första möte med sina chefer sedan hon fick sin erinran. Ett möte hon beskriver som pinsamt.
– Nu fick jag chansen att fråga dem vad var det jag gjorde som var så fel. Då fick jag som svar att du får aldrig gå ut med kritik i medierna och att man bara får visselblåsa om det gäller saker som korruption eller skattefiffel. Det var verkligen pinsamt att höra hur dålig koll de hade. De tror att deras lojalitetsplikt står över svensk lag.
Hon är fast besluten att inleda en rättsprocess mot Postnord med hjälp av sin fackförening Seko.
– Det här är inte bara min kamp. Jag har kollegor som vittnar om samma sak över hela Sverige. Det här gäller alla anställda, säger hon.
