Skogsbränderna tycks, för tillfället, vara under kontroll. Regeringen och Alliansen turas om med eftersläckningsutspel, ofta handlar det om satsningar på räddningstjänsten och försvarsmakten. Men en avgörande fråga för framtiden saknas i den politiska debatten: bränslet; det som faktiskt brinner; skogen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Som gjord för att brinna
Under det senaste seklet har Sveriges skogar möblerats om. Idag har vi till stora delar skogar som är som gjorda för att fatta eld. Barrträd brinner bättre än lövträd, och gran brinner bättre än tall. Sverige domineras av barrträd, och granen är vanligare än tallen. Träden står ofta tätt och jämnhögt, vilket gynnar bränderna om de bryter ut, och torkar ut marken. Ovanpå det har skogsindustrin byggt diken i hundra år i syfte att sänka grundvattnet och göra marken ännu torrare, eftersom träden då får mer syre och växer bättre. På den torra marken faller barr och andra växtdelar och blir, under torra och varma perioder, till ännu mer utomordentligt bränsle.
– Då får man det här fenomenet med höga trädkronor där topparna brinner, kronbränder som med hjälp av vinden kan kasta brinnande material omkring sig så att branden utvecklar sig i vindens riktning. Och det kombineras med markbränder, där glöden och elden går djupt ner under jorden, säger författaren Sven Olov Karlssozn.
– Så även om man vattenbombar med flyg så fortsätter det att brinna nere i marken, och om man bevattnar från marken så fortsätter det brinna i trädtopparna.
Förra året gav han ut Brandvakten, en bok om när skogen utanför hans hem i Västmanland brann 2014. Det var den största branden i Sverige sedan medeltiden. Nu är den överträffad av branden i Ljusdal, som bara är en av flera stora bränder som drabbat Sverige under sommaren. Brandåret 2018 saknar motstycke.
Avbrott i branden
I Brandvakten tar Sven Olov Karlsson upp problem som nedskärningar i räddningstjänsten och slarviga skogsbolag. Men han tittade också på skogen, hur småskaliga jordbruk under industrialiseringen på 1960- och 1970-talen omvandlades till stora likartade skogar.
– Det jag börjar titta på nu, och som jag nämnde helt kort i Brandvakten, är att stora sammanhängande områden som saknar annan terräng blir väldigt farliga – och det är det vi upplever nu, säger han.
– Om ett skogsskifte med hundra procent snabbodlad gran tar slut efter tio hektar och där kommer någonting helt annat, då blir det ett avbrott i branden. Men nu har man många, många hundra hektar med likadan skog.
Juha Laitila, forskare på det finska Naturresursinstitutet Luke, menar att detta, tillsammans med mer regn, är ett viktigt skäl till att de svenska skogarna brunnit mycket mer än de finska i år.
– I Sverige är de typiska skogsbruken mycket större än i Finland. Det leder till att skogarna är större och mer enhetliga, säger Juha Laitila till finska Yle.
– Eftersom de svenska skogsbruken bildar stora helheter saknas det ofta öppna ytor som skulle stoppa branden från att sprida sig.
Klimatförändringarna är här
Den svenska skogsindustrins framfart har genom åren bland annat kritiserats för att krossa den biologiska mångfalden och förfula landskapet. Att skogsbruket också är som att hälla tändvätska på grillkol har sällan påtalats. Det beror på att det fram till nyligen brann ytterst lite i de svenska skogarna.
– Går vi tillbaka i tiden till före 2014 så brinner det nästan ingenting sett till vår stora areal skog, bland annat eftersom vi har så mycket skogsbilvägar där brandpersonal kommer ut, säger Mats Niklasson, forskare i skogsbrandshistorik på SLU sydsvensk skogsvetenskap och vetenskaplig ledare på stiftelsen Nordens ark.
Sverige har också varit blött, och är det fortfarande ett vanligt år. Men nu är klimatförändringarna här, med år som 2014 och 2018, med parkerade högtryck och nya typer av väder.
Ostoppbara bränder
– Nu har vi fått helt nya extrema torrperioder som är oöverträffade i historien, och då hinner vi inte med att släcka när det blir de här snabba förloppen och vinden kommer. Det blir brandförlopp som liknar det vi ser nere vid Medelhavet. Det finns faktiskt inga mänskliga krafter som kan hålla emot, och det är de medvetna om vid Medelhavet, i Kalifornien, i Australien – när de här bränderna kommer så handlar det bara om att rädda liv, säger Mats Niklasson.
– Jag tror inte att vi svenskar riktigt har fattat kraften i de här kronbränderna som driver fram i hård vind och hård torka. Det finns inget som stoppar det på jorden, fortsätter han.
Men det finns sätt att minska riskerna för att denna typ av bränder utbryter. Och det handlar inte bara om beredskap och krisledning, räddningstjänst och flygplan, utan minst lika mycket om vilken slags skog vi har. För ett decennium sedan skrev brandekologen Anders Granström en rapport på uppdrag för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. I den till synes bortglömda skriften tar Granström upp risken med barrskogar i kombination med klimatförändringar. ”Skulle man få en större omföring mot lövskog förändras dock läget,” skriver han. ”Kronbrand, och verkligt högintensiva bränder” skulle då vara ”så gott som uteslutna”.
Granströms kollega på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Mats Niklasson håller med. Han pekar på ytterligare två metoder som skulle kunna minska framtida jättebränder i Sverige: fyll igen dikena så att skogen blir blötare igen, och genomför skyddsavbränningar.
Häromveckan skedde den största skyddsavbränningen någonsin i Sverige, då omkring 800 hektar eldades upp vid Trängslet. Syftet är, vare sig den vilda skogsbranden kommer om dagar eller år, att den stannar vid skyddsavbränningen eftersom det inte finns något kvar som kan brinna.
Skulle ta decennier
Det skulle ta lång tid att förändra de svenska skogarna. säger Mats Niklasson.
– Det är långsamma system. Det har tagit mer än hundra år att skapa den här ganska monotona barrskogen som vi har i Sverige idag. Men jag skulle gissa att på ungefär 50 års sikt så skulle man ha skapat en kraftigt förändrad skog som nog skulle ha en märkbar skillnad vad gäller bränders spridning.
Det är svårt att förutse hur klimatförändringarna manipulerat det svenska vädret om 50 år, men mycket talar för att skogsbränderna kommer att vara många gånger fler och större – om inte skogen ser annorlunda ut.
Samtidigt skulle mer lövskog snabbt ge positiva bieffekter, påpekar Mats Niklasson.
– Idag när vi brukar skog så gör vi kalhyggen. Och precis som efter en brand så kommer det upp väldigt mycket lövträd, framför allt mycket björk. Men idag tar vi nästan regelmässigt bort det och så gynnar vi barrträdsplantorna som vi har planterat för dyra pengar.
En mer blandad skog skulle dessutom gynna skogens motståndskraft mot stormar och skadedjur, samt öka den biologiska mångfalden. Många hotade arter, såsom den vitryggiga hackspetten, skulle kunna återhämta sig.
Ingen politisk debatt
Men dessa frågor talas det knappt om i Sverige. Det föreligger ingen politisk debatt, startas inga utredningar. När Dagens ETC frågar landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) om regeringen funderar på att se över politiken för att på sikt skapa skogar som brinner mindre bra, svarar hans pressekreterare att ”Det är en omfattande och komplex fråga som måste analyseras noga. Jag hänvisar dig därför till Skogsstyrelsen.”
Inte heller Sveriges största skogsägare, statliga Sveaskog, som drabbats hårt av sommarens bränder, ser någon anledning att förändra sitt sätt att bruka skogen. Kanske är 2014 och 2018 undantag, resonerar företaget. Pressansvarige Edvard Unsgaard tillägger dock att Sveaskog just nu är upptaget med det akuta arbetet och kan komma att utvärdera sin affärsverksamhet framöver.
Debatten, och ett förändrat skogsbruk, kommer att komma, tror Mats Niklasson. Men först måste det kosta mer.
– Branden 2014 kom nära Norberg. I år det bara några enstaka Norrlandsbyar som har drabbats. Det här kommer smälla till först när någon riktigt stor tätort ligger i farozonen.
