22-åriga Marcia Escobar har flyttat tillbaka till sin mammas lägenhet i centrala Malmö. Igen. Det är andra gången i år.

– Först flyttade jag ihop med min före detta pojkvän. Vi hade en väldigt fin trea på Söderkulla i andrahand i sex månader. Den andra gången hade jag ett tredjehandskontrakt. En kompis skulle bort över sommaren så jag fick bo i lägenheten i tre månader, säger Marcia Escobar.

Hon springvikarierar som personlig assistent och vet inte hur mycket hon kommer att tjäna från den ena månaden till den andra. Det är en av orsakerna till att hon inte tycker det finns någon mening med att stå i Malmös kommunala bostadskö. För att ha en chans på lägenheter som förmedlas måste den sökande oftast kunna visa upp en stabil inkomst.

– För varje etta är det 400–500 personer som söker och eftersom jag inte har någon fast inkomst så känns det som lite slöseri att betala köavgiften. Just nu sköter jag bostadssökandet genom Facebook, Blocket och privata värdar som Heimstaden.

Marcia Escobar påpekar att Malmö växer snabbt och att det faktiskt byggs en hel del i staden. Men det är fel sorts boenden anser hon.

– Det byggs inte för ungdomar eller barnfamiljer med lite sämre ekonomi, utan det byggs lyxbostäder till rika människor som redan har pengar. Personer som jag kommer aldrig i livet att ha möjlighet att bo i de där bostäderna.

Vågar inte ta i bostadsfrågan

Hon säger att hon valt att inte följa valdebatterna på tv eftersom blocken ändå står så nära varandra i många frågor. Hennes intryck är att valrörelsen blivit till en strid mellan Moderaterna och Socialdemokraterna om skatterna, och att de etablerade partierna inte orkar eller vågar ta itu med bostadsfrågan.

– Jag tror det skulle vara bra att bygga bostäder som är till för majoriteten av befolkningen. Alltså sådana som man har råd att bo i och som är tillräckligt stora. Ta segregationen i Malmö, till exempel. Här finns otroligt många barnfamiljer som trängs i alldeles för små lägenheter. Istället för att tänka på de som har pengar att köpa bostad i fina områden som Västra Hamnen borde vi tänka på att bygga för de som verkligen behöver, säger Marcia Escobar.

Bostadsbristen lågprioriterad i valrörelsen

Bostadsbristen hamnar inte ens på topp tio när väljarna ombeds ranka de viktigaste valfrågorna, visar flera undersökningar. Ämnet har heller inte fått något större utrymme i tv:s debatter och partiledarutfrågningar. Marie Linder vill ha en diskussion om bostaden som en del av välfärden – en rättighet. Hyresgästföreningen har länge förespråkat subventioner och lobbar även för att kommunerna ska använda sina allmännyttiga bostadsbolag för att bygga fler hyresrätter.

– Ibland kopplas bostadsfrågan till tillväxten men jag saknar idéer om framtidens kvarter och framtidens kommun. Om hur alla ska få plats, både de som kan betala mycket och de som inte har råd, säger hon.

Alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna har bostadspolitiska förslag inskrivna i sina program eller valmanifest. Det råder bred enighet om att regelkrånglet som omgärdar nybyggande måste minska. Bland förslagen märks förenklade detaljplaneprocesser och nationella byggregler. I dag skiftar kraven från kommun till kommun vilket gör att företagen måste anpassa nya byggprojekt efter lokala regelverk. Det hämmar konkurrensen och driver upp kostnader, anser de flesta partier.

Statligt stöd

Tydligast skiljer sig höger och vänster när det gäller frågan om statligt stöd. De borgerliga är emot medan de rödgröna partierna i olika utsträckning vill använda skatte­pengar för att subventionera nya hyresrätter.

– Vi har förslag om en miljard i investeringsstöd och det ska vara ett smörjmedel för att pressa kostnader. Många byggherrar säger att de inte vill ha stimulanser men vad de egentligen inte vill är att det är politiken som styr. Men vi tycker att byggandet behöver styras, säger Veronica Palm, Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson och ordförande i civilutskottet.

Lågprioriterat för SD

Sverigedemokraterna berör bostadsfrågan med några få meningar i sitt principprogram. I valmanifestet finns den inte med överhuvudtaget. ­Markus Wiechel, bostadspolitisk tales­person, redogör emellertid för en rad förslag som minskat regelkrångel och billigare ­studentbostäder.

Men varför har ni prioriterat bort bostadspolitiken helt i valmanifestet?

– Det är svårt för mig att svara på, jag har inte arbetat med manifestet. Självklart är bostadsbristen viktig men många problem skulle lösas om vi begränsade migrationen till Sverige. Jag är övertygad om att vi inte skulle ha samma behov av bostadsbyggande om vi fick igenom vår migrationslagstiftning.

Marie Linder tycker att Sverigedemokraterna förenklar problematiken. Hon håller inte med om att det går att lösa behovet av nya bostäder genom att stoppa invandringen och påminner om grundproblemet:

– Bostadsbristen finns i dag för att det byggts alldeles för lite under en längre tid.