Bostadsbrist skapar köer på kvinnojouren

Verksamheten drivs av föreningen Kvinnogemenskap med stöd från bland annat kommunen.

– Vi har fyra lägenheter med plats för sex kvinnor och deras barn, säger Elisabeth Unander som arbetar med kvinnojouren tillsammans med Gunilla Carlsson.

Ett jätteproblem

Ett stort problem är att det är så ont om lägenheter i Sundsvall, vilket gör att en del kvinnor bor kvar mycket längre än den tänkta max-tiden på fyra månader.   

– Vissa har bott hos oss i över ett år. Det betyder förstås att andra inte kan få plats. Det är ett jätteproblem, säger Elisabeth Unander. 

De utsatta kvinnorna betalar inte något för lägenheterna. Så länge de inte hittar något nytt boende hindras andra att flytta in.

Det handlar sällan om att kvinnorna har betalningsanmärkningar eller liknande, som gör det svårt att få ett hyreskontrakt, enligt Elisabeth Ulander. 

– Problemet är att det inte finns några lediga lägenheter överhuvudtaget. Förhoppningsvis kan det bli viss rotation nu när det byggs en del nytt.

Tidigare hade kommunen särskilda lägenheter som kunde nyttjas av exempelvis kvinnor och barn som behövde evakueras. Men dessa finns inte längre kvar, något som Elisabeth Ulander beklagar.

Nödlösningar

Så vad händer då om en kvinna måste fly från en misshandlande partner, och det är fullt på kvinnojouren? 

Ansvaret att hitta alternativt boende i en krissituation vilar på kommunens socialtjänst. Och enligt Maria Aldén, kommunens kvinnofridssamordnare, blir ingen lämnad i sticket.

– På något sätt måste det bara lösas. Vi hör oss för hos kvinnojourer i andra städer eller försöker hitta platser på kommunens HVB-hem. I sista hand kan det bli hotellrum. Men det är absolut ingen bra lösning, säger hon.

Liksom personalen på kvinnojouren vill hon göra upp med bilden att de som misshandlas är svaga.

– De som söker hjälp är jätte-starka. Dels för att de klarat en sådan tuff tid och dels för att de orkar bryta upp. Och de flesta får ett bra liv.