Sami har studerat datavetenskap och kom hit från Bangladesh med en dröm om att skapa en framgångsrik app men har fastnat i vad han kallar ett ”digitalt slaveri”. Bolts algoritm styr all hans vakna tid. Minst elva timmar om dagen sitter han på scootern och kör ut mat. Sami beundrar Bolts grundare och vd, Markus Villig, som byggt ett bolag värderat till 40 miljarder kronor. Men han är också besviken. När Sami väl kommer igång, flödar orden ur honom:
– Markus Villig, med all respekt. Jag är invandrare här och jobbar verkligen hårt. Jag vill tjäna ärliga pengar. Jag har valt Bolt med hopp om att det skulle utveckla mitt liv, och det gjorde det i början. Vi brukade få 100 kronor per leverans. Då var livet i balans. Men nu är det 50 kronor. Jag har knappt råd med mat, jag kan inte ens köpa ett par nya skor. De jag har är slitna. Min livskvalitet sjunker för varje dag. Jag har inga möjligheter att få ett annat jobb just nu. Mitt enda hopp är Bolt. Vi är många som är i samma situation. Min önskan är att du höjer ersättningen, om inte till 100 kronor så höj betalningen till 80 kronor. Så vi kan spara lite pengar. Jag hoppas att du lyssnar.
Planen är att spela upp Samis vädjan för Markus Villig om han ställer upp på en intervju. Bolts pressavdelning meddelar via mejl att de ”undersöker möjligheterna”. Men beskedet dröjer.
ETC Play: Följ en dag med mopedbudet Sami
”Vi är inte populära”
Tuuuuuut. En man i en mörk Jeep blir rasande när Sami kör förbi och in på cykelbanan.
– Många vet inte att jag faktiskt har rätt att köra här. Det händer varje dag att folk blir arga. Vi matbud är inte populära, säger Sami som kör sin scooter i riktning mot Lidingö.
När han gick online för några minuter sedan ville Bolts app att han skulle plocka upp mat från en restaurang nästan en mil bort. Motvilligt accepterade han och nu går färden går förbi Stadion och Östermalms IP. Vid ett rödljus stannar ett annat bud klätt i Foodora-jacka. Bolt ger inte sina förare några arbetskläder och för den gröna vadderade Bolt-väskan får de till och med betala 700 kronor. Ett nytt bud måste göra upp emot 14 leveranser bara för att betala av kostnaden för lådan.
Men Sami gillar trots allt sitt jobb, i alla fall gjorde han det i början. Det var fritt, utan något fast schema.
– När vi fick 100 kronor per leverans tjänade jag bra. Jag kunde ta paus när jag ville. Det fanns ingen press.
Ska vara online 13 timmar
Sami började köra mat för Bolt ungefär ett halvår efter att bolaget drog igång verksamheten i Sverige.
Bolaget började med att utmana Uber på taximarknaden och i januari 2020 utökades verksamheten med Bolt Food.
Mark var ett av många cykelbud som lockades av bolagets relativt höga ersättning.
– Då betalade de bra och var ett bra komplement till de andra bolagen, säger Mark som har arbetat som cykelbud i flera år.
Han var det enda av Boltbuden som talade svenska.
– De inriktade sig väldigt tydligt på invandrare från Indien och Bangladesh. De kan ofta inte språket och har dålig koll på sina rättigheter.
Bolt Food kommunicerar med buden via en kanal i appen Telegram. Tonläget var till en början glatt. Bolaget kallade sina förare för ”hjältar” och inläggen var frikostigt pyntade med knytnäve-emojis. De uppmanade förarna att logga in på appen vid tiotiden på morgonen och vara online till den stängde klockan elva på kvällen. ”Snabba på och fånga ordrar”, skriver Bolts personal och lägger till tre sedelbunt-emojis. En återkommande animerad gif-bild är en man som gör snöänglar med armar och ben i ett hav av sedlar.
Bolt släpper en bomb
Men under våren 2021 sänker bolaget ersättningen stegvis och den 9 juni kom bomben. Från ingenstans meddelar Bolt att ersättningsnivån kapas drastiskt. ”Det är mindre än hälften av vad ni betalade i januari”, skriver en förare i Telegramkanalen, och tillägger: ”Jag tjänar mer pengar på att samla pant än att köra för Bolt.” En annan skriver ”de rånar oss”, en tredje uppmanar till strejk.
Tonläget i Telegramkanalen hårdnar och liknande konflikter blossar upp i Nigeria, Ukraina och Storbritannien. Bolt har verksamhet i mer än 40 länder och har sänkt ersättningen på samma sätt i flera länder. I Kiev organiserade sig buden via sociala medier och i somras inledde de en strejk som fortfarande pågår. En av strejkens organisatörer kallar sig för Artem.
– Vi började logga ut ur appen efter klockan två på eftermiddagen. Strejken fick enorm medial uppmärksamhet och det var nog inte Bolt förberedda på, säger han.
Bolaget höjde ersättningen en aning men buden är inte nöjda. De digitalt organiserade strejkerna är något helt nytt i Ukraina.
– Plattformsföretagen använder supermodern teknik men praktiserar en arbetsetik som för tankarna till 1800-talet. Det är logiskt att arbetarna tar till klassiska motståndsstrategier, säger George Sandul som är arbetsrättsjurist i landet.
Artem uppmanar de svenska buden att strejka och att försöka få ut sitt budskap i medierna för att sätta press.
– Vi kommer fortsätta strejka, tills Bolt återställer ersättningen.
”Vandra dyblöt i regnet”
På Lidingöbron nickar Sami till en annan Bolt-förare som passerar in mot staden. Vid brofästet saktar han in och kör lugnt om en joggare som trycker en springvagn framför sig. Ute på ön övergår staden till glesa villaområden. Under färden nynnar Sami på en låt av den bangladeshiska sångaren Lutfor Hasan. Det är en sorglig ballad med textrader om ensamhet och att ”vandra dyblöt i regnet”.
– Just nu orkar jag inte ens drömma om något bättre. Jag färdas bara längre och längre bort ifrån var jag borde vara, den jag en gång var, det som var mitt liv.
Sami växte upp i en stabil medelklassfamilj i Bangladesh. Hans far gick bort 2010 och efterlämnade sig en summa pengar som Sami investerade i sin resa till Sverige. Första terminen kostade 65 000 kronor. Han studerade datavetenskap vid högskolan i Halmstad. Efter att Bolt sänkte ersättningen kör han ut matleveranser med sin moped från morgon till sen kväll. Han berättar att hans kollegor gråter av frustration. Själv har han svårt att sova om nätterna. Han tänker på sin familj där hemma, hur han ska betala för sin systers bröllop. Han tänker på skammen det skulle innebära att komma hem tomhänt utan varken en examen eller några pengar. Bara skulder.
”Acceptera mer, tjäna mer”
När vi sitter och pratar plingar det till i Samis telefon. I ett sms skriver Bolt Food:
”Du accepterade bara 61 procent av inkommande ordrar förra veckan. Vilket är under medel. Vi vill påminna dig om att acceptera 80 procent eller mer av alla ordrar som du får från Bolt Food. Acceptera mer, tjäna mer.”
– Vi är många som börjat neka ordrar för att de inte betalar tillräckligt.
Men han har inte råd att neka för många ordrar och det talas om att de som kommer under 60 procent riskerar att slängas ut ur appen. Sami säger att han har läst artiklar om strejken i Ukraina.
– Jag har tänkt på det. Det talas om strejk även bland Boltbud i Stockholm. Det finns planer på det. Folk är utmattade.
Är ni inte rädda för att Bolt kastar ut er från appen om ni protesterar?
– Det är definitivt en risk. Vi litar inte på dem.
Kommer hit som studenter
Samis situation är inte unik. Dagens ETC har intervjuat sex Bolt-matbud som alla kommer från Indien, Pakistan och Bangladesh. De flesta har kommit hit som studenter, flera av dem är högt utbildade men har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Språket är en enorm tröskel, säger många. Bolt har gladeligen tagit emot dem. De kör mellan åtta och elva timmar per dag. Nästan alla arbetar sju dagar i veckan. Timlönen ligger mellan 60 och 70 kronor men av det försvinner nästan hälften i skatt och avgifter. När Bolt halverade ersättningen slog det hårt mot ekonomin, berättar Abir, som varje dag kör ut mat med sin moped.
– Jag har inte träffat min dotter på över ett år, hon är 19 månader. Jag vill försöka få hit min fru och barn men för det måste jag tjäna minst 18 000 kronor i månaden.
Enligt Migrationsverket måste han uppfylla försörjningskravet samt ha en bostad med minst två rum.
– Det är en omöjlighet när Bolt betalar så lite som de gör, säger han.
Lång obetald resa
Framme vid restaurangen på Lidingö. Sami kilar in och kommer snabbt ut med en brun pappåse innehållandes en sallad i plastlåda och en till rätt. Den obetalda resan hit från Odenplan, nästan en mils körning, har tagit 35 minuter.
– Nu ska vi bara köra några minuter och lämna av maten till kunden.
Han svänger in på en cykelbana som skär igenom en skogsdunge. Gula löv ligger klistrade på asfalten och Sami sticker ut båda fötterna för att vara redo om däcken skulle tappa fästet. Han har inte råd att krascha. Korsar trottoaren för att komma ut på rätt väg och passerar en äldre man med dunväst och en liten vit hund i koppel. Mannen säger inget men hans blick bränner i nacken. Sami kör in i ett villaområde och in på uppfarten till en treplansvilla med fem meter höga tujor runt den väl tilltagna trädgården. När Sami kommer ut från kunden klickar han ”delivered” i appen.
Tillbaka vid Odenplan visar han upp telefonen. Resultatet av drygt en timmes arbete, nästan två mils körning ut på Lidingö för att leverera en sallad, ger Sami sammanlagt: 54,78 kronor. Av det får han alltså behålla ungefär hälften när skatt och avgifter är betalda.
Bolt anställer inga bud utan använder egenanställningsbolag där Sami formellt är anställd. Även mellanhanden tar några procent.
– Det här är problemet. Vi jobbar gratis men jag kan inte neka alla ordrar.
Om Bolt betalar så dåligt, varför slutar du inte och tar ett annat jobb?
– Jag letar hela tiden. Jag försökte jobba på några restauranger men på grund av språket och covid har det varit svårt. Jag kan inte prata svenska. Men jag försöker lära mig.
Startades i Tallinn
Bolt är kanske mest känt för de gröna elsparkcyklarna som började dyka upp i Stockholm i maj 2020 och något senare i Malmö. Men bolaget startades i Tallinn av Markus Villig redan 2013 och under namnet Taxify. Till en början en Uber-kopia som successivt utökade med elsparkcyklar och när taxibranschen fick det tufft under pandemin växte Bolts matleveranser kraftigt.
I utkanten av Tallinn ligger nu Bolts enorma huvudkontor. En sex våningar hög framtidsmaskin i glas och stål. Bilderna inifrån kontoret visar leende 20-åringar i luftiga miljöer med generisk start up-inredning. I ett av fönstren har någon satt upp post it-lappar i form av tv-spelskaraktären Super Mario. Men bolaget vill inte släppa in några journalister på kontoret: ”Vi vill minimera smittorisken.” Efter ett par veckors mejlade meddelar presschefen att Markus Villig tyvärr inte har tid till en intervju. Inte ens tio minuter i telefon.
I ett mejl skriver Per-Ola Mjömark som sköter bolagets pr i Sverige att ”kurirer som arbetar åt Bolt inte är anställda och Bolt tillhandahåller därför inte arbetskläder”. Han förnekar att buden måste acceptera en viss andel ordrar: ”Om en inloggad kurir sällan accepterar ett erbjudande om en utkörning, kan vi ibland skicka ett påminnelse-sms. I övrigt vidtar vi inga åtgärder.” I mejlet tillägger han:
”Det lägsta en kurir kan tjäna per order är 50 kronor, där majoriteten av kurirerna tjänar mer än detta per jobb. Vi utvärderar ständigt våra priser för att säkerställa att kurirerna får en konkurrenskraftig lön.”
Ännu en lång dag
Klockan är nästan elva på kvällen när Sami parkerar sin moped i garaget. Han suckar högt när han berättar om ännu en lång dag. Han kör och kör och kör men ändå stiger skulderna till vänner och släktingar.
– Det är ett psykologiskt trick. Du är upptagen hela tiden, spenderar tid och bränner bensin.
I appen sammanfattas dagens intäkter. Förutom en lunchpaus på eftermiddagen har han kört oavbrutet hela dagen ändå har han bara tjänat 708 kronor. Ungefär 390 kronor får han behålla efter skatt och andra avgifter.
Visste du att Bolt-grundaren Markus Villig är den tredje rikaste personen i Estland?
– Nu fattar jag hur han blev miljardär. Det är vi som gör honom till miljardär, säger Sami och skrattar åt absurditeten.
– Han har händerna i våra fickor. Och med sin algoritm så rånar han oss förare.