Ansökningarna kom från en nystartat assistansanordnare i Stockholmsområdet, Lilja assistans, som var moderbolag till de fem sålda bolagen. När dotterbolagen startades och ansökningarna gjordes, hade moderbolaget ännu inga kunder.

Vann upphandling värd 220 miljoner

Under 2024 har verksamheten i bolaget dragit igång, och Liljas assistans har nyligen vunnit upphandlingen av den kommunala personliga assistansen i Linköping. Upphandlingen, som är värd 220 miljoner kronor över fyra år, har väckt frågor, då företaget är så pass nystartat. Jan Myhrman, aktiv i partiet Linköpingslistan och engagerad i funktionsrättsfrågor, har i flera debattartiklar uttryckt oro kring företagets ekonomiska stabilitet, då det är ett nystartat företag som inte haft någon verksamhet. Enligt årsredovisningen 2023 fanns endast 12 000 kronor i företagets kassa.

– Det jag reagerar mest på är att man fortsatte processen när det bara kom in ett anbud som egentligen inte uppfyllde kraven. Vi är måna om att den utsatta grupp som har assistans ska känna sig trygga, säger Jan Myhrman.

Under 2024 har det dock kommit in pengar i bolaget. Av handlingar från ett mål i förvaltningsrätten i Göteborg framgår att försäljningen av de nystartade bolagen dragit in tre miljoner kronor. Att intäkten kom ifrån försäljning av bolag och inte faktisk assistansverksamhet satte dock käppar i hjulet för Liljas assistans i en annan upphandling. I Uddevalla kommun diskvalificerades bolaget i upphandlingen. Frågan har prövats i förvaltningsrätten som kom fram till att intäkten på tre miljoner inte kunde anses visa att bolaget har tillräcklig finansiell ställning för att klara uppdraget, då pengarna inte avsåg betalning för genomförda uppdrag. Domen är nyligen överklagad till Kammarrätten.

I Linköping godkändes dock intäkten som grund för att visa på ekonomisk stabilitet.

– Vi kan inte som myndighet förkasta en anbudsgivare utifrån hur den har fått ihop sin ekonomi. Säljer man något så blir det en intäkt i bolaget så länge det inte kommer från kriminell verksamhet. Och den kontrollen ligger hos Ivo, att bevaka oegentligheter, säger Katja Ekström, upphandlare i Linköpings kommun.

Lilja assistans vd, Jenny Larsson, har avböjt att svara på tidningens frågor, men skickat en skriftlig kommentar, som redigerats något för läsbarhet:

”Förvärv av omsorgsbolag är ingen ny företeelse. Sveriges största koncern inom assistans har byggt sin verksamhet genom förvärv. Bakgrunden till de förvärv vi genomför eller inte varken vill eller kan jag kommentera. Däremot innebär reglerna kring tillstånd och tillsyn att Ivo har tillsynsansvar. Det innebär inte på något sätt att en köpare av ett bolag kommer undan tillsyn eller lämplighetsprövning, samma regler gäller för alla verksamheter, oavsett om den är köpt eller inte. Att ni väljer att definiera det som kryphål stämmer inte. Sen kan man vara av åsikten att det inte ska vara möjligt att tjäna pengar inom vård och omsorg, men det är en politisk fråga.”

Nya företrädarna har inte granskats

En affärsidé som andra. Så kallade företagsmäklaren Robel Samuels den nya företeelsen att personer söker Ivo-tillstånd enkom för att sälja bolagen. Han menade att den stora efterfrågan bland annat beror på att Ivos krav är för höga, långa väntetider, samt att det är lättare för Ivo att neka någon ett tillstånd, än vad det är att dra in ett redan beviljat.

– Om du skulle uppfylla kraven, skulle inte du passa på och tjäna en slant på det, frågade han när Dagens ETC ställde frågor om handeln. 

Marknaden är i dagsläget laglig, men den utgör ett kryphål genom att Ivo sällan granskar nya företrädare efter ägarbyten lika noggrant som vid en nyansökan. Det gör att personer som skulle ha svårt att själva få ett tillstånd, kan köpa en väg runt inledande kontroller. Företagsmäklaren uppgav, när Dagens ETC utgav sig för att vara intresserade av kultivera bolag med tillstånd för försäljning, att bolagen säljs för mellan 600 000 och en miljon kronor.

Dagens ETC har granskat tolv assistansbolag som alla sålts kort inpå att tillståndet beviljats de senaste två åren. Endast i ett av bolagen har Ivo påbörjat en granskning av de nya ägarna. Den påbörjades nästan två år efter ägarbytet och först efter flera anmälningar mot företaget. För övriga elva bolag, däribland de Lilja assistans sålde, har alltså ingen prövning av de nya företrädarna påbörjats. 

Bland de nya företrädarna i de tolv sålda assistansbolagen hittar vi bland annat en 23-årig ny ägare, en 22-årig vd, en person som nyligen förlorat tillstånd för personlig assistans och en person som nyligen fått återkrav i miljonklassen från Försäkringskassan gällande assistansersättning i ett annat assistansbolag. Här finns också företrädare med mycket lite bolagserfarenhet, eller endast från helt andra branscher, såsom bilservice och nagelsalong.

Bolagsfarmarna har i samtliga fall startat och sökt Ivo-tillstånd för fler än ett bolag. Lilja assistans är den företagare i granskningen som startat och sålt flest. 

”Frihetsreform reduceras till produkt”

Michel Wakim är jurist på Stil, en ideell förening som driver personlig assistans i kooperativ form utan vinstsyfte. Han anser att företeelsen kringgår hela meningen med tillståndskravet, men sätter inte så stort hopp till att kryphålet kommer att täppas till.

– Sverige har ett system i vilket assistansanordnare kan köpas och säljas. Med ett sådant system kan det förr eller senare givetvis utvecklas tillvägagångssätt liknande de du tar upp. Det är ju problematiskt då incitamentet att ansöka om tillstånd inte ter sig vara att bedriva en seriös verksamhet, utan främst för att tjäna pengar. Den personliga assistansen, med syftet att fungera som en frihetsreform och ge alla människor oavsett funktionsnedsättningar möjlighet till goda levnadsvillkor, reduceras i sådana fall till en simpel produkt.

Ett förslag för att stävja detta skulle enligt Michel Wakim kunna vara att det krävs en godkänd lämplighetsprövning innan en överlåtelse tillåts. 

– Givetvis skulle dessa förslag vara kostsamma och tidskrävande, något som spontant gör förslaget rätt osannolikt i dagens politiska och juridiska landskap.

Ivo: ”Mycket olyckligt”

Fredrik Lennartsson, avdelningschef för tillståndsprövning på Ivo, berättar att myndigheten idag inte har något system för att följa ägarbyten i bolag där nya företrädare inte själva anmäler det. Han berättar också att även i de fall där ägarbytet anmäls, är ovanligt att de gör lämplighetsprövningar av nya ägare. Alla screenas endast översiktligt. Handeln med nystartade bolag med tillstånd beskriver han som mycket olycklig. 

– Det motverkar själva syftet med tillståndsprövningen. Vi har under lång tid uppmärksammat att bolag med tillstånd säljs och hemställt om ändringar kring detta till regeringen. Exempelvis att tillstånd ska kunna återkallas när en verksamhet har varit vilande i sex månader, säger han.

Förslaget kommer dock inte åt företeelsen med bolagsfarmer som skaffar Ivo-tillstånd i försäljningssyfte.