Förra veckan blev det en världsnyhet att en studie ledd från Lunds universitet visat att ett blodprov kan påvisa Alzheimers sjukdom redan tjugo år innan sjukdomen bryter ut. Blodprovet mäter en variant av proteinet tau, P-tau217, som kan skilja Alzheimers sjukdom från andra demenssjukdomar med 95 procents säkerhet.
Den höga träffsäkerheten gör testet lika träffsäkert som dyra och komplicerade metoder som PET- kamera och ryggvätskeprov. Målet är att testet kommer att kunna utföras i primärvården inom tre år. Det kommer att revolutionera vården av Alzheimers sjukdom, anser överläkaren och forskningsledaren Oskar Hansson.
– Det är i dag svårt att diagnostisera Alzheimers om man inte har tillgång till avancerad mätutrustning, som dessutom inte finns tillgängligt på så många ställen. Ett test i dag kan kosta tjugo- till trettiotusen kronor och många läkare är ovana vid att ta ryggmärgsprov, säger Oskar Hansson till Läkartidningen.
Olika sorters test
Idag går det även att testa sig för risken att drabbas av många andra sjukdomar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, Huntingtons sjukdom, alkoholism och depression genom gentester. De utförs både av hälso- och sjukvården och av privata företag, genom så kallade självtester, som säljs på nätet och receptfritt på apotek.
Gentester inom sjukvården utförs framförallt när man känner till att en viss sjukdom förekommer i en persons familj. Självtesterna gör man, som antyds av namnet, själv hemma. Ofta med lite skrap från munnen på en bomullspinne, eller lite saliv i ett provrör.
Det finns både för- och nackdelar med att testa sig och få reda på anlag för sjukdomar, anser Julia Charleson, kanslichef på Anhörigas riksförbund.
– Personligen tror jag på att vara förberedd, att sjukdomen blir lättare att hantera när man har kunskap om hur den fungerar. För anhöriga kan det underlätta och ge större förståelse för varför hen reagerar som hen gör. Man kan också diskutera i förväg hur man vill ha det längre fram. Nackdelen är om vetskapen färgar livet negativt och ger psykisk ohälsa. Vi upplever att anhöriga ofta behöver gå in och stötta mycket vid psykisk ohälsa, psykiatrin är inte utbyggd för att täcka behoven. Överlag läggs välfärdssamhället mer och mer på anhöriga, säger Julia Charleson.
