– Jag var med och arrangerade festen till Norrköpings filmfestival när den startade 1999 och sedan dess har jag haft olika roller inom Flimmer. Det kändes kul att börja med något nytt och att vara i Norrköping till hundra procent.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Flimmers verksamhet omfattas av Norrköpings filmfestival, utomhusbio i Norrköping och Sveriges största utomhusbio-turné.
– Jag älskar att arrangera saker. Det kan vara spelningar, fester, diskon eller skriva musik. Jag gillar skapandeprocessen och att projekten har ett slut. Precis som filmfestivalen – när en är över börjar vi på ny kula.
Anders Grentzelius största intresse är musik. Det startade när han som åttaåring fick tag i musiktidningen Poster där bandet Kiss prydde omslaget.
– Det slog an en ton i mig. Jag började bläddra i tidningen och där var bilder med blod, eld och rök. Jag visste inte vad det var men jag tänkte: wow!
Aldrig uppfattat Hageby som farligt
När familjen senare flyttade till Hageby började han hänga med andra musikintresserade ungdomar. Det var på 80-talet och alla skulle hitta en musikstil att identifiera sig med, men Anders Grentzelius var kluven.
– Det var lite jobbigt. Jag ville vara ett disko-snöre när vi gick på Ektorps disko och dansade till Chic, Duran Duran, David Bowie och Sister Sledge. Sedan gick jag hem och lyssnade på Led Zeppelin, Judas Priest och Black Sabbath.
Att växa upp i Hageby innebar en uppväxt i en stadsdel med folk från många olika länder och kulturer.
– Det ansågs då, och det anses nu, vara en dålig stadsdel. Men jag uppfattade aldrig Hageby som att det var farligt, och det fanns inga motsättningar mellan oss ungdomar.
– Det var en blandning av folk: greker, turkar, chilenare och ”juggar”. Vi hade en stor gemenskap inom gruppen. Vi var rädda för folk från Navestad. För där bodde ju finnarna, säger han och skrattar.
Han berättar att han har använt den historien när han pratat med elever om främlingsfientlighet och rasism för att förklara att det bygger på okunskap när det hackas på en folkgrupp.
Var stolta över att vara från Norrköping
Intresset för musik tog vägen via trumset och punkband innan det till slut landade i house.
– Jag hade just blivit förälder och var 23 år gammal när jag sålde jag trummorna och köpte min första synt.
Det var programmerad dansmusik som gällde och de samarbeten som bildades hette Piece of Soul och Nasty Boo & Flash innan Spånka NKPG föddes.
– Alla i musikbranschen tittar mot Stockholm, men vi kom från Norrköping och var stolta över det. Vi sket i om folk tyckte vi hade konstig dialekt. Man kan lika gärna vara i Norrköping och göra saker. Vi hade vårt eget bolag och sålde skivor över hela världen.
2001 belönades gruppen med en Grammis för bästa klubb- och dans-album.
Döden enda som kan hindra
Fortfarande i dag skapar Anders Grentzelius dansmusik. Tillsammans med Fredrik Bjuvander, som var en av medlemmarna i Spånka NKPG, utgör de duon Dirtytwo. Musiken säljs till dj:er runt om i världen, och det blir också ett par, tre klubbspelningar per år. I slutet av oktober spelade duon i Amsterdam.
– Jag kommer aldrig att sluta göra musik. Fredda och jag har gjort musik tillsammans i 20 år och vi brukar säga att det enda som kan hindra oss nu är döden.
Anders Grentzelius bor centralt i Norrköping, fem minuter från sitt jobb på Flimmer.
– Jag är inne på att flytta tillbaka till Hageby igen. Jag gillar att bo där, det finns folk från hela världen, precis som i New York eller London.