Den som förlorar en när­stående till följd av våldsbrott ska få stöd från socialtjänsten, så kallat anhörigstöd. Hur det ser ut är lite olika ut i olika kommuner, men när en person blir skjuten till döds i Botkyrka, där Tülün Tas bor, kickar deras krisstöd igång. Så snart som möjligt ska de anhöriga bli kontaktade av en samtalsterapeut.

– Händer det en fredag natt så kontaktas de i alla fall på måndag morgon. Eller tidigare, vi har en akutorganisation också, säger Gunilla Berghager, chef för individ- och familjeomsorg på socialförvaltningen i Botkyrka kommun, och tillförordnad socialdirektör under semestrarna.

Under detta första samtal bokas ett möte med de anhöriga. Vid mötet ska samtalsterapeuten framför allt vara en medmänniska, men hjälper också till med praktiska saker.

Krisstödet från socialtjänsten pågår ofta i några månader. Därefter är det ingen som har ett övergripande ansvar.

Någon enstaka får stöd

Men det är inte alltid det går till så som det är tänkt. Tülün Tas berättar att hon inte fick något stöd alls av kommunen, och hennes situation är inte ovanlig, enligt Ewa-Britt Gabrielsen, ordförande för Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade (RAV).

– Är det någon enstaka som får stöd så blir vi naturligtvis otroligt glada för deras skull. Men det är inte många, säger hon.

Det som erbjuds är ofta samtal med en präst eller diakon, men ibland inte ens det. I stället kan det handla om ”tur”, menar hon. Kanske blir en polis som jobbar med utredningen en stabilitet i vardagen. Eller så har man vänner och familj som kan sluta upp.

RAV arbetar dels med stöd till anhöriga, dels för att påverka, så att det allmänna stödet ska bli bättre. De föreslår bland annat en krissamordnare som ska kunna vara en kontaktperson och ha ett övergripande ansvar för stödet till de anhöriga under en längre tid.

Ska ta upp frågan i höst

Gunilla Berghager säger att hon tycker att anhörigstödet i Botkyrka fungerar bra generellt.

– Men tydligen inte för alla, det är oerhört ledsamt att höra att någon upplever att de inte fått stöd.

Att det blivit så kan ha flera förklaringar, menar hon. Det skulle kunna bero på att polisen missat att rapportera just det här fallet till socialtjänsten. Det kan också handla om att samhällsutvecklingen gått fort, att våldet eskalerat snabbt. Kanske har de inte hängt med.

– Till hösten får vi ta upp den frågan och se om det finns det något som vi kan skruva till det bättre gällande vårt stöd till anhöriga.

Det borde ju kunna bli bättre om det är så att någon har missats?

– Ja.

Någonstans har det ju blivit fel då?

– Någonstans har det ju blivit fel.

Dagens ETC har sökt justitie­minister Gunnar Strömmer som valt att inte svara på frågor.