Utöver sina egna runt 15 bikupor tar hon hand om de två kuporna som sedan förra året finns på innergården till hotellet The Lamp i Norrköping.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Bina är bara intresserade av två saker – pollen och nektar. Men de landar aldrig i folks middagstallrikar, som getingar kan göra. Därför går det att ha dem så här nära en restaurang, säger Ulla Lundström.
Nyligen inleddes ett projekt i Norrköping för att få fler bin i stan. Bakom satsningen står det Stockholmsbaserade företaget U & We i samarbete med Norrköpings biodlarförening. Tanken är att lokala företag ska hyra bikupor och därmed vara med och ta miljöansvar, samtidigt som de också får del av honungen som produceras. Skötseln av kuporna är det dock medlemmarna i föreningen som hjälper till med.
Att det går att ha bin i stan är de båda kuporna vid The Lamp ett bevis på.
– Förra året var egentligen inget bra år, men det blev ändå mycket honung. Det finns ju mycket lindblommor i promenaderna, säger Ulla Lundström.
"Det har blivit en passion"
Under sommarhalvåret kommer Ulla Lundström ett par-tre gånger i månaden och inspekterar kuporna.
– Jag kollar så att det finns en drottning och att hon lägger ägg. Jag kollar också att det finns mat och att de inte är för trångbodda. Då finns det risk för att de svärmar – alltså rymmer från kupan. Och så kollar jag så att de gör honung, förklarar Ulla Lundström medan hon tar på sig skyddsmunderingen för att klättra upp på taket.
– Men bina är snälla och jag blir inte ofta stucken. Man avlar fram bin som ska vara snälla. Man vill också ha bin som drar mycket honung, och som städar bra inne i kupan, förklarar hon.
Ulla Lundström kom i kontakt med biodling av en slump, och blev fast direkt.
– Det har blivit en passion. Det blir bara roligare ju längre jag håller på. Man blir aldrig fullärd, säger hon.
En del av fascinationen handlar om hur finurligt bina bygger upp sina samhällen.
– Naturen är så avancerad, säger hon.
Till en del handlar det förstås också om glädjen i att producera sin egen honung.
– Det är en speciell känsla att tappa upp sin färdiga honung och sätta etiketten på burken, säger hon.
En reservdrottning
I den övre delen av kupan samlas honungen in. I ramarna sätts vaxkakor med sexkantiga hålmönster som underlättar för bina att bygga sina celler på.
I den undre delen finns barnkammaren.
– Det ligger som en brun beläggning över cellerna. Där under finns äggen, förklarar Ulla Lundström.
I en annan av ramarna har cellerna olika färger.
– Det är pollen från olika blommor, förklarar hon.
Någon drottning ser hon inte vid just den här inspektionen.
– Men jag ser att det finns nylagda ägg, så då vet jag att hon finns i närheten, säger hon.
De flesta av äggen som drottningen lägger blir till arbetsbin, som är honor. Några få blir hanbin, eller drönare, vars enda uppgift är att para sig med nästa drottning.
En drottning är ingenting annat än ett vanligt arbetsbi, som de andra bina bestämmer sig för att göra till drottning. De bygger en extra stor cell till henne och ger henne särskild mat, som kallas för drottninggelé.
– Om en drottning börjar lägga för dåligt med ägg kan de andra bestämma sig för att dra upp en ny drottning. Ibland tar de fram flera samtidigt, för att ha någon i reserv. Men den drottning som hinner först biter då sönder de andra äggen, så det blir aldrig mer än en drottning, förklarar Ulla.
"Alla vinner på bin i stan"
När bina är små får de först arbeta inne i kupan. De arbetar i barnkammaren, eller städar i drottningens celler. När de jobbat sig upp får de yttre tjänst, och flyger och letar efter pollen och nektar.
– Ett bi kan flyga ett par kilometer för att få tag på nektar. Så det råder ingen brist på mat åt dem i stan, säger Ulla Lundström, som gärna skulle se att det blev fler bin i stan.
Den omtalade bidöden är en realitet även i Sverige, och drabbas man av amerikansk yngelröta måste man förinta hela bisamhällen. Därför är det brist på insekter.
– Alla vinner på att det blir fler bin i stan. Det blir bättre pollinering och mer frukt. Det kan inte bli för många, säger Ulla Lundström.
– Men vi vill ha allting så välansat i trädgårdarna. För binas skull kunde vi gott låta maskrosorna vara kvar i gräsmattan tills de blommat över. Maskrosor ger jättefin honung, tillägger hon.
