ETC Malmö skrev i våras om Taffan Taha som vid 19 års ålder flyttade från Malmö till Silemani i Kurdistan, där hon började att studera på universitetet samtidigt som hon genom olika projekt tog strid för bättre villkor för landets flickor och kvinnor.

Taffan Taha drevs redan tidigare av ett starkt engagemang för det land hon flyttade från som tvååring. Hotet från IS gör att hon nu är en av många svensk-kurder som på alla sätt försöker att hjälpa dem som är kvar i det gamla hemlandet.

Vill vara redo

I oktober åker Taffan Taha tillbaka till Kurdistan. Hon reser på enkel biljett och hon gör det med målsättningen att göra en insats.

– Nu när jag är i Malmö så vaknar jag på nätterna och sitter och gråter över att inte kunna hjälpa. Det känns mycket bättre att vara på plats, där jag kan bidra på ett bättre sätt, säger hon.

Taffan Taha återvänder till en plats där skolor och universitet är stängda på obestämd tid. Kurdistan har tagit emot 1,5 miljoner flyktingar från de områden som IS har ockuperat och alla skolbyggnader används därför som förläggningar. 

– Det är hemskt att skolorna hålls stängda men om de öppnar igen så är det bara i min region 50 000 familjer som inte har någonstans att bo, säger Taffan Taha.

Taffan Taha har ägnat sommaren åt humanitärt bistånd åt de drabbade. I början av veckan kom hon hem från ett besök i Turkiet där hon som samordnare såg till så att hjälpsändningar med mat och mediciner kom fram dit de skulle. I nästa vecka åker hon till Stockholm för att träffa representanter för Kurdistans regionala regering KRG för att diskutera ett nytt projekt som hon vill starta tillsammans med en svensk frilansjournalist, för att hjälpa både civilbefolkning och den kurdiska armén peshmerga.

Men Taffan Taha är också beredd att själv ta till vapen. Hon har redan tidigare tränat på att skjuta med automatvapen och när hon reser tillbaka till Kurdistan så kommer en nyköpt uniform att ingå i bagaget.

Hon har inte ansökt om att få ansluta sig till peshmerga. Inte ännu. Men om situationen förvärras ytterligare så vill hon vara redo. Att hon inte har ansökt om att få gå den korta militärutbildning som finns beror främst på att hon inte har det skriftliga tillstånd som krävs från familjen. 

Hur ser du på att du som soldat själv blir en del av våldet?

– Man är antingen emot dessa terrorister eller med. Att jag skulle värva till peshmerga och joina dem med vapen skulle ju inte göra ett smack skillnad, det vet jag. Jag vet ju att lilla jag inte kan göra mycket men det handlar mer om en personlig kamp, att känna att jag verkligen bidrar och står emot dessa parasiter.

”Framför allt hot mot Kurdistan”

Taffan Taha säger att stora delar av den manliga delen av hennes släkt redan deltar i den väpnade kampen. Hon tror att den tomhet hon själv känner i den situation som råder hade lättat om hon själv var en del av det. 

– Just nu är IS framför allt ett hot mot Kurdistan men hotet från dem är större än så. På sikt är IS ett hot mot mänskligheten och hela vår omvärld. Då räcker det inte att slåss bara med ord. Jag vill göra mer än så, säger hon med emfas.

Hon har varit vid fronten och träffat en del av de kvinnliga soldater som just nu strider i den kurdiska armén. Mötet med dem gav henne en kick och ökade på den stridsvilja hon redan kände. Kvinnliga soldater har funnits i Kurdistan ända sedan de började att strida mot Saddam-regimen i början av 90-talet. I kampen mot IS är de kvinnliga soldaterna ett vapen i sig.

– De som slåss för IS är rädda för att bli dödade av en kvinna, eftersom det betyder att de inte kommer till paradiset, säger Taffan Taha med ett skratt.

För att förhindra svenskar från att ansluta sig till terrororganisationer som IS har Socialdemokraterna lanserat ett förslag om ett allmänt förbud mot att som svensk delta i strider utomlands. Men enligt Taffan Taha är det inte rätt väg att gå.

– Jag känner personligen 14 personer som har rest från Sverige för att slåss för Kurdistan. Det är inget man kan förhindra. Om motsvarande hot hade funnits mot Sverige så hade jag varit beredd att ta till strid här också. Och det tror jag att många svenskar hade gjort med mig, säger hon.