Inte enligt en utvärdering om förutsättningarna för arbetet mot våldsbejakande extremism, beställd av Center mot våldsbejakande extremism och författad av Anders Strindberg, statsvetare på Totalförsvarets forskningsinstitut och Victoria Enkvist, docent i juridik vid Uppsala universitet.
Arbetet med att motverka det ideologiskt motiverade våldet försvåras av att myndigheter som Säkerhetspolisen, Socialstyrelsen och Polismyndigheten saknar allmängiltiga definitioner på centrala begrepp i sammanhanget. Det anser forskarna, som efterlyser en utredning.
– Det är viktigt att man pratar om samma sak. Olika myndigheter kan ha lite olika uppfattning om vad våldsbejakande extremism är, och det är dessutom ett begrepp som kan glida lite över tid. Fenomenet i sig är ju dynamiskt, säger säger Anders Strindberg.
Som exempel har de gjort en fallstudie om Nordiska motståndsrörelsen, NMR. De har genomfört djupintervjuer med högt uppsatta företrädare, och granskat myndigheternas hantering av organisationen.
Saknas juridisk definition
Ett problem med begreppet våldsbejakande extremism, säger Anders Strindberg, är att det saknas i lagtext och därmed inte är något som man kan lagföras för. Detta till skillnad från terrorism. Forskarna exemplifierar denna skillnad med domen för mordet på Ing-Marie Wieselgren, nationell samordnare för psykiatrin, kontra domen för förberedelse mord på dåvarande C-ledaren Annie Lööf. Eftersom måltavlan i det senare fallet var en politiker rubricerades handlingen som terroristbrott.
Miljöbegreppet är ett annat exempel.
– Myndigheter har gång på gång försökt att vidta åtgärder mot personer på grund av att de befinner sig i den högerextrema miljön. Bland annat har de försökt att återkalla vapenlicenser, men utan större framgång. Vid överklagande har högre instanser inte tagit hänsyn till huruvida en individ ingår i en särskild miljö.
När myndigheter använder begrepp som saknar juridisk betydelse, får det flera negativa konsekvenser för samhället, enligt Anders Strindberg.
– Förutom att det är bortslösad tid och energi för myndigheter så är det dessutom varje gång en sorts seger för de som har blivit frikända. Det rör sig om en ganska hög abstraktionsnivå, men en konkret konsekvens är att känslan av rättssäkerhet påverkas. Myndigheterna ska kunna peka på vad de gör, varför de gör det och hur.
Överlappningar i ytterhögern
Men forskarna efterfrågar inte bara en striktare användning av begreppen, utan poängterar också att teorin inte alltid motsvarar verkligheten. Inom forskningen är det vanligt att dela in ytterhögern i en typologi, där man inordnar organisationer i stuprör betitlade exempelvis ”antidemokratisk” eller ”demokratisk” och ”ras-” ”etno-" eller ”kulturnationalistisk”.
– Problemet är att det här inte är några stuprör i verkligheten. De här tankeströmningarna utgör snarare ett kretslopp i ett väldigt komplext ideologiskt landskap. Individer går från en organisation till en annan, man byter åsikter och man har samarbeten över gränserna.
Det händer exempelvis att medlemmar i olika organisationer inom ytterhögern ordnar gemensamma manifestationer, och att sverigedemokrater går över till Nordiska motståndsrörelsen. I utvärderingen framgår dessutom att NMR ser SD som en parlamentarisk konkurrent. ”Folk som benämner sig nationalsocialister /…/ röstar inte på oss utan de röstar ändå på Sverigedemokraterna”, säger en ledare inom den nazistiska organisationen.
