KOM TILL BOKMASSAN!

ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister.

Här hittar du all information om evenemanget.

Även tidigare har anställningsformerna för fritidsledare skiftat.

Bianca Nord och Johan Marklund har under sina nära tio arbetsår på kommunen haft det ena märkligare kontraktet än det andra – först fasta anställningar på noll procent, sedan visstidsanställningar på noll procent. Först när Kommunal gick in och omförhandlade fick Bianca Nord helt nyligen en tillsvidareanställning med en korrekt tjänstgöringsgrad på 17 procent.

– Vi har frågat varför det stod noll procent på kontrakten och fått svaret rakt ut: ”För att vi inte ska behöva LAS:a in er”. Någonstans verkar kommunen tro att så länge det står noll, så behöver de inte bereda oss arbete, men de har frihet att schemalägga oss som de vill. De har alla rättigheter, men inga skyldigheter. Man tror inte att en kommun ska göra så, säger Bianca Nord och fortsätter:

– Jag hade inte kunskap om det här, förrän jag började gräva i det.

Bianca Nord ser samlad ut när hon berättar, men blicken blir emellanåt blank. Hon har betalat ett högt pris för vad som kan synas vara helt rimliga krav, nämligen att fritidsledarna ska ha lagenliga villkor.

Viktigt jobb

Att hon började arbeta som fritidsledare var till viss del en slump. Hon besökte en kompis som var fritidsledare på Ålidhem, och några av ungdomarna som hon var bekant med sen tidigare föreslog att hon också skulle börja. Så blev det.

– Jag valde att jobba som fritidsledare för att det är viktigt att ungdomar har någonstans att ta vägen. Jag vet hur det är att inte ha det – att känna att man inte har någon vuxen att lita på, och att känna sig ensam. Fritidsgårdar uppfyller en funktion som andra samhällsinstanser inte gör, och jag har valt att ha min inriktning på ungdomar som har hamnat lite snett.

De första sju åren på fritidsgårdarna runtom i Umeå förlöpte i stillhet och hon schemalades oftast en eller ett par vardagar varje vecka och varannan till var tredje helg. Under 2015 fick hon besked från sin chef att hennes anställning skulle göras om – från en 1N till en A29. Det sa inte Bianca särskilt mycket och hon fick veta att det inte betydde något i praktiken. Det visade sig dock att hennes fasta anställning på noll procent istället hade blivit en visstidsanställning på noll procent. Enligt chefen hade hon genom att skriva på kontraktet A29 ”sagt upp” sin fasta anställning.

Bianca Nord tog kontakt med en jurist och fick veta att det inte stämmer; att skriva på en allmän visstidsanställning likställs inte med att ha sagt upp sin fasta anställning.

– Juristen förklarade för mig att det krävs att jag skriver under en uppsägning – det räcker inte med att bara skriva på ett nytt avtal. Kommunen gjorde fel. Men när jag frågade min chef efter mitt ursprungliga avtal med fast anställning fick jag beskedet att det inte ens fanns kvar i arkiven.

Det är nu som Bianca Nord börjar sin efterforskning. Det är annat som har skavt – inte bara de konstiga anställningsformerna, utan också fritidsledarnas låga löner och arbetsförhållanden. Det finns många fritidsledare som har jobbat i åratal, men som ändå ligger på minimilön – drygt 18 000 kronor per månad. Fritidsledarna kallas heller inte regelbundet till lönesamtal eller medarbetarsamtal, trots att kommunens egna bestämmelser slår fast att den som har arbetat mer än tre månader har rätt till lönesamtal.

Dessutom menar både Bianca Nord och hennes kollega Johan Marklund att stämningen på Fritid unga är grabbig och att det görs en olustig skillnad på kvinnliga och manliga fritidsledare.

– När mina kvinnliga kollegor kommer med idéer och vill ha inflytande så blir de ofta nedlåtande behandlade. De kallas ”lilla gumman”, och har fått frågor som ”du tänker väl på hur du uttrycker dig nu – jag antar att du vill jobba kvar i höst?” Under 2015 tröttnade tre kvinnliga fritidsledare på hur de blev bemötta och slutade. Jag och mina manliga kollegor upplever inte samma sak, berättar Johan Marklund.

Kallad till samtal

Bianca Nord börjar ställa frågor och ifrågasätta. Hon och Johan Marklund startar en Facebookgrupp för diskussioner fritidsledare emellan. Bianca får kritik från cheferna för detta – inte Johan. Helt oväntat blir hon inkallad till ett så kallat kontrollsamtal. Hon får inte veta vad mötet ska handla om, förutom att hon ska ges ”bästa möjliga förutsättningar för sin ledarroll”. Bianca går dit med en representant från Kommunal och får då se en lista med fem tillfällen där hon ska ha begått fel – vissa av händelserna var över ett halvår gamla. Bland annat påstods hon ha favoriserat vissa ungdomar, och att hon inte kunde skilja på ”personligt och privat”.

– Det var som att de sökte halmstrån för att få det att framstå som att jag inte sköter mitt jobb. Sådant som att jag inte kan ”skilja på personligt och privat” – det borde man ha upptäckt under mina första åtta år, men det upptäcker man nu när jag börjar fiska i våra anställningar, säger Bianca Nord.

Arbetstiderna ändras plötsligt

Bianca Nord släpper inte sina efterforskningar. Hon begär ut lönelistor på alla fritidsledare. Hennes arbetspass ändras plötsligt och utan förklaring, så hon begär också ut mejlloggar mellan hennes samordnare och cheferna Anders Burvall och Dan Vähä för att se om den kan ge någon ledtråd. Bianca får ut delar av mejlloggen, men inte allt – en del av mejlen verkar raderade eftersom loggarna inte stämmer överens med varandra. Hanteringen drar ut på tiden och till slut gör Bianca en JO-anmälan för att kommunen har tagit sex veckor på sig för att lämna ut handlingarna. Hon lämnar också in en överklagan till Kammarrätten i Sundsvall om att få ta del av den kompletta mejlloggen.

Samordnaren tar situationen så hårt att hen sjukskriver sig.
– Det var då det blev känsligt och personligt. Visst, det handlar om någons mejllogg – men det är samtidigt allmänna handlingar. Jag förstår och respekterar att man som människa kan känna sig kränkt, men jag förstår och respekterar inte att man inte förstår vad ens offentliga uppdrag handlar om, säger Bianca Nord.

Får tre alternativ

Cheferna på Fritid unga reagerar omedelbart. De kallar Kommunals dåvarande ordförande Alejandro Caviedes till ett möte, där Bianca Nord – i sin frånvaro – får tre alternativ: Att hon ska förflyttas till en annan fritidsgård för att inte längre jobba med den sjukskrivna samordnaren, att hon ska ta tjänstledigt för studier, eller stanna hemma med lön. Både Bianca Nord och Alejandro Caviedes avvisar förslagen. Senare skriver Alejandro Caviedes, som bistått Bianca Nord på flera möten med arbetsgivaren, i ett intyg att hon blivit utsatt för systematiska kränkningar, både av hennes chef Anders Burvall, men också av verksamhetschefen Dan Vähä.

– Jag har fått höra att jag är för rak, för tydlig, för snabbtänkt. Om jag hade varit man, så tror jag inte att jag hade fått höra de här sakerna. Jag har även fått höra att jag är giftig för att jag är för kunnig, säger Bianca själv.

Men cheferna står fast vid sin ståndpunkt – Bianca Nord ska förflyttas från sin arbetsplats på Mariehemsgården. I början av juli begär därför Kommunal överläggningar med Fritid unga. Under mötet hänvisar personalchefen Maj-Lis Jacobsson först till vanlig personalplanering som förklaring till förflyttningen. Sedan ändrar hon spår och förklarar att det beror på att Bianca begärt ut handlingar och gjort en JO-anmälan. Det var därför omöjligt för Bianca att jobba kvar, utifrån den psykosociala arbetsmiljön.

”Att du driver det här får konsekvenser på arbetsmiljösidan. Hur rätt du än har, så får det de här konsekvenserna. Var den här saken verkligen så viktig att utreda?”, undrar Maj-Lis Jacobsson, när Bianca Nord invänder att hon både som medborgare och anställd har rätt att begära ut allmänna handlingar.

Ångrar sig inte

I dag är Bianca Nord sjukskriven. Under hösten är det tänkt att hon ska börja jobba på Västangård. Där arbetar redan tillräckligt många fritidsledare, så hon kommer in som en slags övertalig. Samtidigt finns två vakanser på Mariehemsgården, som hon blev förflyttad från. Den JO-anmälan som hon gjorde lämnades utan åtgärd. Kammarrätten konstaterar i sin dom att det inte finns någon möjlighet att bifalla Biancas överklagan om att få ut tjänstemännens hela mejllogg – inte för att Bianca har gjort något fel, utan för att delar av loggen är borta och det kan inte rätten göra något åt. En paradox, kan tyckas.

Ångrar Bianca sig? Nej, säger hon, även om det kostat. Och hon tänker inte sluta att lyfta frågan som hon anser att det hela handlar om – rätt anställningsavtal, rätt tjänstgöringsgrad och rätten till lönesamtal för kommunens fritidsledare.

– Jag har mått dåligt. Men samtidigt känner jag att om inte jag gör det här, då kommer de dåliga förhållandena bara att fortsätta och kanske drabba någon annan som skulle må ännu sämre. Att vara det svarta fåret ... Någon måste ju våga vara det, för att det ska bli bättre framöver.