Samma dag som BB i ­Sollefteå stängdes bestämde sig Solleftebor för att ockupera sjukhuset. Hervor Sjödin, 86, är en av dem som varit med sedan starten. Hon beskriver de fem åren som en resa utan like. När ockupationen inleddes den 30 januari 2017 satt minst fyra ockupanter hela tiden i sjuk­husets entré. 

– De satt där dygnet runt. Året runt. Så har de varit varje dygn fram tills att pandemin bröt ut och vi inte längre kunde fortsätta, säger hon. 

Fortsatt digitalt

Under pandemin har ockupationen fortsatt digitalt. Varje dag anmäler sig ockupanter på en Facebooksida och talar om vilket pass de sköter just den dagen. Dag efter dag, pass efter pass, avlöser de varandra. På så vis fortgår ockupationen. 

– Det finns folk som bryr sig. Det är tusentals människor som har engagerat sig i detta. Det händer naturligtvis ingenting, det är bara att vi berättar för varandra att vi har inte gett upp, att vi vill fortsätta kampen, säger Hervor Sjödin. 

Att ockupationen flyttat till nätet har också lett till att fler har möjlighet att delta. 

– Det är hela tiden bokat. Det roliga med det digitala är att man kan sitta på Nya Zeeland och ockupera Sollefteå sjukhus. Det är inte bara Solleftebor som gör det. 

Regemente ger hopp

På söndag kväll, den 30 januari hålls ett evenemang för att uppmärksamma femårsdagen av ockupationen av BB Sollefteå. 

Så fort det är möjligt med hänsyn till pandemin kommer ockupanterna att återvända till entrén på Sollefteå sjukhus. Hervor Sjödin säger att det ­måste bli en ändring och hon ser två ljusglimtar. Den ena är att det är valår, och Socialdemokraterna har mycket att ta igen. Partiet förlorade många röster i valet efter att BB stängdes. 

– Inför val strider de alla om att lova saker. Nu gäller det för Socialdemokraterna att återvinna förtroendet på något vis, säger hon. 

Den andra ljusglimten är att ett Västernorrlands regemente i Sollefteå återinvigdes i januari. 

– Då kommer det mer folk hit och det kommer också mer krav på sjukvården. Där finns det kanske ett sätt för ­politikerna att rädda ansiktet litegrann. De kan säga att om vi har ett regemente så måste vi ha ett akutsjukhus också. Vi har ett litet hopp om det.  

Skulle spara 15 miljoner

Nedläggningen av BB Sollefteå skulle spara 15 miljoner kronor, men det visade sig snabbt att den istället ledde till en fördyring.  

– Efter något år eller två sades läkare upp, och flera sade upp sig själva. I dag är man uppe i kostnader för stafettpersonal som närmar sig en halv miljard. Allt blev otroligt fel. Och de som drabbas är alla arma kvinnor. Det viktigaste vi gör i livet nästan är att föda barn. Då behöver vi lugn och ro och omsorg. För det är väldigt svårt att föda barn. Men då ska de sitta med dålig mobiltäckning i bilar med upp till 20 mils resor på osäkra isiga halkiga vägar, säger Hervor Sjödin. 

Hur har situationen för födande kvinnor varit under de här åren? 

– Den första skräckhistorien kom bara någon månad efter stängningen. En ung kvinna födde sitt barn i bilen på väg till sjukhuset. Borta i skogen, ute på vägen i ingenstans. De lyckades ring efter hjälp och en ambulans kom. Då fick den här arma kvinnan gå ut bar­fota i snön med navelsträngen hängande mellan benen när hon skulle gå till ambulansen. Jag kan inte föreställa mig en vidrigare situation.