Baudin: ”Man kan inte säga till norrbottningarna att sluta flyga”

Flitigt ska han återkomma till Norrbotten och hemstaden Luleå under intervjun, lokalpatriotismen tycks intakt efter ett drygt decennium i huvudstaden. Det passar också rätt väl in i budskapet om den pågående industriomställning i norr som inte bara ska ge minskade utsläpp utan också rediga industriarbetarjobb, vilket man hoppas ska gillas i de grupper av framför allt manliga LO-medlemmar som i stora skaror övergett S för SD de senaste åren.

– Jag ser hur det blomstrar i Norrbotten nu, liksom i Västerbotten, tack vare klimatomställningen. Jag som kommer från LO ser möjligheten att skapa jobb med schyssta villkor som dessutom kräver yrkeskunnande och är svåra att flytta, säger Tobias Baudin som tog klivet in i partipolitiken efter fem år som Kommunals ordförande. 

”Vi kommer vinna”

Vi är åter i värmen på partihögkvarteret där Tobias Baudin myser över stigande opinionssiffror och partiledaren Magdalena Anderssons utskåpning av huvudmotståndaren Ulf Kristersson i förtroendesiffror. Det går bra nu – och problemen får vänta. Som det där att man varken vet om man kan få sin politik genom riksdagen före valet eller har ett trovärdigt regeringsalternativ att visa upp i valrörelsen, så länge Centerpartiet avfärdar samarbete med Vänsterpartiet.

– Det är inget jag går runt och funderar på som partisekreterare. Mitt fokus är att vinna valet och det kommer vi göra. Sedan får vi se efteråt hur det landar. Då kommer det koka ner till, ska Sveriges första kvinnliga statsminister få fortsätta eller ska man släppa fram den av Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson som har det största partiet? säger Tobias Baudin.

Så slängs regeringsfrågan, som kan te sig så hopplös för S, i knäet på den M-ledare som går till val på samarbete med Sverigedemokraterna, riksdagens alltjämt mest avskydda parti.

Och inte heller räds Tobias Baudin en debatt om vården, trots en pandemi som blottat bristerna och översvämmat sjukhuskorridorerna. Det går förstås att peka på regionerna som bär ansvaret för själva verksamheten. Men i synnerhet från vänster har kritiken mot regeringen blivit allt fränare, inte minst för brist på vårdplatser.

Sverige har på 30 år gått från 6,7 till 1,9 bemannade sjukhusbäddar per tusen invånare – lägst i EU. Duger det?

– Det är svårt att låsa sig vid en viss siffra när det gäller vårdplatserna. Det jag kommer jobba stenhårt för är att fortsätta tillföra mer resurser. Det här valet får gärna handla om ifall sjukvården, skolan och äldreomsorgen ska få mer pengar eller om vi ska ägna oss åt skattesänkningar.

I den ändringsbudget som aviserades i veckan får företag miljardstöd, men inga nya resurser skjuts till vården. Är det en rimlig prioritering?

– Företag behöver hjälp att klara sig genom krisen, så är det. Sveriges kommuner och regioner gick med 40 miljarder i överskott i fjol, så pengar finns. Skulle de säga att pengarna är problemet nu kommer regeringen säkerligen titta på det. Välfärdsbygget ska fortsätta, då handlar det så klart om mer pengar, men de måste också gå till det som de är avsedda för – fler kollegor, bättre villkor, bättre arbetsmiljö.

Vart går pengarna idag?

– En hel del rinner iväg i vinster, till skatteparadis och Floridas solkuster. Det är inte rimligt. Varje krona behövs till barnen och de äldre, inte till riskkapitalister och vårdkoncerner.

Inget vinststopp i vården

Retoriken är vass mot välfärdsbolagen. Och Socialdemokraterna går till val på ett förbud mot att plocka ut vinst ur skolor. Men vad gäller vården och omsorgen finns ännu inga konkreta förslag om hur det ska bli stopp för bolagens vinstjakt.

– Det vi nu gör är att gå stenhårt fram med skolan. Men vi vill inte ha vinstdrift i vare sig vården, skolan eller omsorgen. Sedan exakt vad vi kommer lyfta i valrörelsen, det får vi återkomma till.

Vad är skälet till att ni börjar med skolan?

– Det handlar om våra barn, om deras start på livet. Sedan har vi nästan dagligen sett rapporter om betygsinflation, vi har sett hur privata skolor mäter längden på elevernas kjolar. Då är det inte så konstigt att det blir skolan först. Men sedan vet ju jag hur de privata tjänar pengar i äldreomsorgen: Man har lägre löner, fler visstidsanställningar och fler deltider. Det är inte acceptabelt.

Tobias Baudin lägger gärna ut texten om de som roffar åt sig pengar från välfärden. Mindre sugen är han på att prata om de migrationsfrågor som i åratal plågat hans parti och som renderat så mycket kritik både utifrån och i de egna leden, från dem som vill ha öppnare gränser likväl som från dem som vill strama åt ytterligare.

Miljöpartiet har under sin tid i regeringen fått S att motvilligt acceptera vissa lättnader av den generellt allt mer åtstramade politiken. Exempelvis finns i den nya migrationslagen en humanitär skyddsgrund som kan ge en chans till uppehållstillstånd för människor som inte längre anses ha skyddsskäl, men som vistats under lång tid i Sverige med hjälp av tillfälliga uppehållstillstånd. Något som oppositionen till höger kritiserat.

Blir det någon skillnad i migrationspolitiken när ni inte behöver ta hänsyn till MP?

– Migrationspolitiken är omlagd och det är den som gäller nu. Jag tycker inte migrationsfrågan är någon stor fråga i Sveriges riksdag nu.

Den senaste tiden har flera socialdemokrater lämnat partiet i besvikelse över de senaste årens hårda linje i migrationspolitiken. Till dem hör Mattias Irving och Anna Ardin som lämnat den socialdemokratiska sidoorganisationen Tro och Solidaritet för den nystartade föreningen Hjärta. Denna samlar vänstersinnade troende från olika religioner.

Är det ett problem att människor som är engagerade för en human flyktingpolitik inte känner sig hemma i partiet?

– Jag tycker att vi har en human flyktingpolitik. Men med det sagt, vi har lagt om migrationspolitiken och det finns inga planer på att ändra på den åt vare sig det ena eller andra hållet.

Den där undersköterskan som kämpar och sliter på äldreboendet och tar extratimmar för att åka på en charterresa en gång om året ska kunna göra det.

Undersköterskans charterresa ohotad

Färdigpratat om migrationen, lyser det om Tobias Baudins kroppsspråk. Jo, för den här gången. När det handlar om klimatet spricker partisekreteraren upp, han tycks lika villig att prata om det partiet vill göra som det man inte vill göra på området. 

Från den forna regeringspartnern MP har kritiken varit ilsken mot hur S agerat i miljö- och klimatpolitiken sedan de gröna ministrarna tagit farväl. Exempelvis för att regeringen åter öppnat för de planer på utbyggnad av Arlanda som tidigare lagts åt sidan. Samtidigt som regeringen inte lägger fram de förslag om utfasning av bensin- och dieselbilar som en statlig utredning formulerat.

Hur skulle du beskriva skillnaden mellan S och MP:s klimatpolitik?

– Vi är inte fokuserade på att få folk att sluta göra saker, utan att ställa om. Man kan inte säga till de som bor i glesbygd att de ska sluta åka bli och man kan inte säga åt norrbottningarna att sluta flyga, men det ska ske på ett mycket mer klimatsmart sätt.

93 procent av flygets utsläpp kommer från utrikesflyget. Det är framför allt det som väntas öka i takt med en utbyggnad av Arlanda. Behöver inte det minska?

– Det är klart att det är bra om det minskar. Men samtidigt är vi ett litet konkurrensutsatt land och behöver ta oss till andra delar av världen. Sedan tycker jag att den där undersköterskan som kämpar och sliter på äldreboendet och tar extratimmar för att åka på en charterresa en gång om året ska kunna göra det.

Det är ingen tvekan om att det är industrin som står i fokus för den socialdemokratiska klimatpolitiken. Tilltron till satsningar som ståltillverkning utan kol är solid. Norra Sverige ska lyfta, jobben ska flöda och atmosfären ska slippa koldioxid. Projekten är energislukande och och inriktningen på industrioomställning är allt för ensidig, invänder kritiska röster i miljörörelsen. Men Tobias Baudin försvarar med hetta den väg man slagit in på.

– Vi kommer behöva stål, vi kommer behöva bilar i framtiden. Det som då händer på SSAB i Luleå är att man går från 1,6 ton koldioxid per ton stål idag till 50 kilo. Då tar vi ett rejält kliv mot klimatsmarta lösningar.

Samtidigt tar det årtionden att bygga ut produktionen av stål utan kol. Under tiden sker stora utsläpp i den befintliga produktionen. Skulle man inte behöva minska produktionen tills den nya tekniken skalats upp?

– Jag tänker att vi snarare behöver driva på utvecklingen ännu mer. Nu ser vi lastbilar som går på el och det är inte så jäkla långt borta innan vi har elflygplan. Det sker en våldsam utveckling.