Det har gått lite mer än åtta år sedan Bashir kom till Sverige som minderårig. Även om han kom utan sin familj, så var han aldrig ensam utan alltid omgiven av nära och kära. Han fick permanent uppehållstillstånd, och med erfarenhet från att ha arbetat som svetsare i Afghanistan och genom att ta flera certifikat i Sverige lyckades han snabbt få jobb inom bygg. Det berättar Elisabet Rundqvist som är en av de som stått Bashir nära i Sverige.

– Han sa att jag var som hans mamma i Sverige, och visade mig en oerhörd värme, hänsyn och respekt som jag är djupt rörd över. Det kommer jag alltid bära med mig, berättar hon.

Han var alltid mån om andra och sa alltid att jag inte fick tveka att be om hjälp om jag behövde något. Vad som helst sa han alltid. 

Under åren som gått har hon tillsammans med vännen Linus Ericsson hjälpt Bashir med kontakter med myndigheter, att skriva CV, hitta boende och navigera i samhället. Från början var det mest praktiskt, men den charmiga och omtänksamma unga killen fick snart en viktig plats i hennes liv.

– Han var alltid mån om andra och sa alltid att jag inte fick tveka att be om hjälp om jag behövde något. Vad som helst sa han alltid. ”Jag kommer, jag lovar bara fråga mig om vad som helst”.

Hörde inte av sig

Måndagen den 11 december rasade en hiss från 20 meters höjd på ett bygge i Sundbyberg. Fem personer omkom i olyckan. Samma morgon fick Elisabet Rundqvist ett sms från Linus Ericsson.

– Han skickade en länk till en artikel om det som hänt. Det kändes verkligen inte bra, och så fick vi inte tag på Bashir. Vi avvaktade, och så började kompisar till Bashir höra av sig. Och snart visste vi att han inte heller hört av sig till sin mamma och bror i Afghanistan som han var väldigt mån om. Och inte heller sin fru.

Elisabet Rundqvist ringde till polisen och anmälde Bashir saknad. En stund senare ringde de upp.

– Då fick vi veta att han är befarad död.

De senaste åren har samtal om lönenivå och rättigheter på arbetsplatsen varit återkommande, berättar Elisabet Rundqvist. Bashir har frågat vad som gäller, och tillsammans har de rett ut och sett till att han fått bra villkor. ”Du ska jobba ett helt liv”, brukade Linus Ericsson påminna.

– Allt jobb. Både fysiskt för att komma hit men också den mentala resan att komma som barn och flykting till Sverige, lära sig språket, få svetscertifikat och skriva CV, gå på anställningsintervjuer. Hela hans medvetenhet om trygghet på arbetsplatsen. Som han kämpat, han kunde varit vilken knegare som helst nu. Och så nära att nå sin dröm. Och nu är det bara slut. Det är så oerhört sorgligt allting. Det går nästan inte att prata om det.

Linus Ericsson beskriver Bashir som en ung man som han var stolt över. Någon som allt föll på plats för snabbt, när han väl fått chansen att förstå hur det fungerade.

– Jag är engagerad i kulturhuset Cyklopen, som är ett hus byggt med ideella krafter, och där kunskaper i svetsning värderas mycket högt. Bashir har kunnat hjälpa till med många saker i huset och fick mycket beröm för sina insatser, sin professionalism och hur snabbt han arbetade. 

Bashir berättade också om stödet han fick av sina kollegor och om arbetskamrater som betydde särskilt mycket för honom, berättar Linus Ericsson.

– Under de år vi fick följa Bashir gick han från att vara ungdom till att bli vuxen.

Oroliga för familjen

Nu finns Bashirs kropp hos de svenska myndigheterna. Under tisdagen identifierades Bashirs kropp officiellt, men genom Bashirs arbetsgivare har Elisabet Rundqvist och Linus Ericsson redan tidigare kunnat få ett tydligt besked.

– Vi vet att han är död. Jag förstår det inte, och jag bara väntar på att han ska ringa och säga att det är fel, att han lever. Men vi har fått bekräftat att han är en av de som omkommit.

Kvar i Afghanistan finns Bashirs mamma, lillebror och fru. De var alla väldigt viktiga för honom och de höll en tät kontakt. Han pratade ofta om dem, och la en stor del av sin inkomst på att sörja för dem. Sedan olyckan har vänner och nära i Sverige fått mer kontakt med Bashirs nära i Afghanistan.

– Vi oroar oss väldigt mycket för dem nu, både hur de mår och hur de ska klara sig. Vi hade börjat planera för att skapa en meningsfull och givande tillvaro för hans fru här i Sverige. De var så oerhört kära och längtade efter sin framtid tillsammans. Nu vet vi inte vad som ska hända med dem.