Haidar Alsidawa sitter i soffan hemma i sin tvåa på Ateljévägen i Sundbyberg. Han är 38 år och kom till Sverige från Syrien för två och ett halvt år sedan. De första nio månaderna bodde han på ett flyktingboende i Surahammar, medan hans fru Amal, som hade kommit tidigare till Sverige, fick ett korttidskontrakt på lägenheten i Sundbyberg, genom en lots på Arbetsförmedlingen. 

– Men hon kunde inte ett ord svenska, så hon förstod inte att det var korttidskontrakt. Vi trodde hela tiden att det var ett vanligt lägenhetskontrakt, ett förstahandskontrakt, berättar Haidar.

I lägenheten springer den snart tvååriga sonen runt och leker, fylld av energi. Han sparkar på en liten boll och plockar upp klossar och delar ut dem till oss vuxna med ett stort leende. Inne i sovrummet ligger den bara tre veckor gamla dottern och sover. Mamma Amal ställer fram kaffe och kakor medan Haidar berättar vidare.
– Jag trivs så bra här. Jag har lärt känna mina grannar, vi umgås, grillar, firar jul och födelsedagar tillsammans. De är så snälla. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”Min fru gråter”

Korttidskontraktet för lägenheten har förlängts en gång i halvåret, men efter tre år och en månad i lägenheten tvingas familjen nu flytta ut. Hyresvärden Förvaltaren har sagt upp kontraktet.
– Efter fyra år får man besittningsrätt på lägenheten, det är därför vi blir vräkta nu. Det finns flera olika lägenheter här i området som står tomma, men de säger ingenting om varför vi inte kan bo kvar här. Det är mycket oklart, säger Haidar.

Han berättar att familjen mår väldigt dåligt av situationen.
– Jag är mycket besviken. Min fru gråter mycket. Hon blir rädd när det knackar på dörren, tror att det är polisen som kommer. Vi sover inte på nätterna. Det finns inga personer som man kan kontakta. Vem är ansvarig för den här situationen? Vem kan hjälpa mig? 

Haidar har letat efter andrahandsbostäder dagligen i ett halvårs tid. Det är väldigt svårt att hitta något.
– Jag söker mycket, hela tiden. Men det är mycket dyrt på Blocket, 14 000 för en tvåa. Jag har inte råd att betala så mycket. Och kommunen ger oss ingen hjälp. De säger att man måste ta hand om sina familjer själv. Jag kan inte lösa det själv. Jag har inga släktingar i Sverige, säger Haidar.

– Jag kan inte vräkas på gatan med två barn och en kvinna som har gått igenom förlossning för bara tre veckor sedan. Det är akut. Vandrarhem går inte, det är dyrt, kostar nästan 1 000 kronor varje dag. Och hotellhem är inte bra för barn. Det är alkoholister och narkotika, det är hemskt. Jag vill inte att mina barn ska bli kriminella för att de bor på hotellhem. 

Vill inte försörjas av socialen

Nu betalar familjen 5 500 kronor i månaden för den 61 kvadratmeter stora lägenheten. Haidar får etableringsersättning från Arbetsförmedlingen, men han vill börja arbeta så snart det går.

– Jag jobbade på bank i Syrien, men nu vill jag börja utbilda mig till vakt för att snabbt kunna få jobb. Jag vill inte försörjas av socialen, jag vill försörja min familj själv. Jag kämpar för att lära mig svenska varje dag. Jag vill inte bli främling. Jag tycker mycket om Sverige.

Sedan 2007 har Sverige en nollvision mot barnvräkningar. Trots det finns det i dagsläget 5 390 barn som lever i hemlöshet, enligt en rapport från Rädda barnen som presenterades i förra veckan. 

Sundbybergs stad, som nyligen blev ”årets superkommun” på Dagens samhälles ”Stora samhällsgalan”, skriver i sin handlingsplan mot hemlöshet att ”en central målsättning är att inga barn ska behöva bli direkt berörda av avhysning/vräkning, i bedömningen av rätt till akut hjälp, till exempel i samband med avhysning, ska socialtjänsten ta särskild hänsyn till barnperspektivet”. 

Verkligheten ser annorlunda ut, åtminstone i Haidar Alsidawas ögon. Han menar att de inte har fått någon hjälp alls av kommunen.
– De sade att jag fick skylla mig själv som skaffade ett barn till. 

Grannen Britt-Marie kommer in. Hon har hjälpt familjen så mycket hon kan med myndighetskontakter, och bekräftar situationen.
– Jag hörde det samtalet också. De sade att man får ha familjeplanering. De visste ju inte att jag var i bakgrunden, de trodde att Haidar var själv, säger hon.

Britt-Marie har hjälpt Haidar att överklaga beslutet om vräkning till Hyresnämnden.
– Så nu hoppas vi att det tar lång tid, och att de inte kan vräka någon under tiden ärendet ligger i nämnden, säger hon.

Orolig över framtiden

Samtidigt så är hyreskontraktet uppsagt från och med i måndags och Haidar är djupt orolig över framtiden.
– Jag vet inte vart vi ska ta vägen. Det är mycket hemskt. Jag trodde att det fanns lagar för barnen här i Sverige, men det finns inte. Jag kan inte ta hand om min familj. Det är hemskt, säger han.

Fotnot: ETC Stockholm har sökt bostads-bolaget Förvaltaren utan framgång.