För tre år sedan sjösattes projektet ”En samordnad och långsiktig strategi för romsk inkludering 2012-2032” av den förra regeringen.  Helsingborg och Malmö utsågs jämte Göteborg, Linköping och Luleå till pilotkommuner med uppdrag att utveckla metoder och verktyg för ökad integrering.

För att få överblick över de romska skolbarnens situation lät Romskt informations- och kulturcenter göra en undersökning av situationen på 75 skolor i Malmö. Resultatet visade att många romska barn har dålig närvaro.

– Ett problem är att skolan bygger på att en del av utbildningen ska ske i hemmet, vilket förutsätter att eleverna har föräldrar som kan ge dem den hjälp de behöver. I de romska barnens fall fungerar detta inte alltid. Bland vuxna romer i Sverige i dag är det många som inte ens har de läs- och skrivkunskaper som behövs, säger Marion Wydow.

Upp till föräldrarna

Liten efterfrågan har lett till att det i staden bara finns fem modersmålslärare i romani, vilket långt ifrån täcker det behov som borde finnas. Men undersökningen som gjordes visade att bristande kontakter mellan skola och romska föräldrar ledde till att informationen om möjligheten till modersmålsundervisning inte nådde fram.

– Skolorna svarade att det var upp till föräldrarna att söka om detta. Men om föräldrarna inte vet hur de ska söka så är det inte heller någon som efterfrågar undervisningen. Vi ska därför se över vems ansvar det egentligen är att informera om att modersmålsundervisning finns.

Många väljer att inte berätta

Centret arbetar tillsammans med Jobb Malmö med att också hitta vägar för romer att komma ut i arbete. Låg utbildningsnivå och fördomar är två hinder som ligger i romernas väg. För att komma förbi detta väljer många romer att dölja sin bakgrund.

– Det är framför allt den grupp som kallas resande som inte är synlig. De finns på många viktiga poster i samhället, som lärare och chefer. De hade kunnat spela en viktig roll i arbetet med att ändra synen på romer som grupp, men risken för repressalier gör att många väljer att inte berätta om sin bakgrund, säger Marian Wydow.

Inställningar och värderingar

Ett par år in på projektet är några stora förändringar inte synliga. Erland Caldaras, ordförande för romska ungdomsförbundet, har tvärtom kunnat notera en försämring då Malmös romer mist sin närradiostation.

– Vår radio får lägga ner för den har inte fått några bidrag från och med årsskiftet. Genom det stoppar man sändningar på alla romska dialekter, vilket gör att vi nått ut till hela målgruppen. Att värna om språken är då ändå en av de saker man sagt sig vilja göra.

Viveka Sajin är en av Helsingborgs kommuns tre brobyggare som arbetar i skola och på fritidshem. Hennes arbete med elever och föräldrar går ut på att inkludera de romska barnen i skolan.

– Vi har långt kvar att gå. Det handlar om inställningar och värderingar och sådana förändras inte över en natt.

Var öppen med sin bakgrund

Viveka Sajin är uppvuxen i en romsk familj som hör till de så kallade balkanromerna som kom till Sverige under 60-talet.

– Det var min farfar som flyttade hit. De romer som kom till Sverige då brukade inte tala om att de var romer. De kom hit som ”juggar” helt enkelt.

Viveka Sajin var under sin egen skoltid ganska öppen med sin bakgrund och hörde till den minoritet romer som tog studenten och som sedan vidareutbildat sig. Men för romska skolelever är det än i dag vanligt att de som tar skolarbetet på allvar ligger lågt med sin kulturella bakgrund.

– Det är många barn som aldrig berättar att de är romer. Det är sorgligt för de barn som sköter sig bra behövs som förebilder, men vi kan ju inte tvinga någon att berätta om sin kulturella bakgrund om de inte själva vill. Många är rädda för att inte bli accepterade, säger Viveka Sajin.

Ett skäl till de romska barnens höga frånvaro är att vissa familjer inte tar skolan på allvar, utan prioriterar andra saker.

– En del romska föräldrar är inte så närvarande som de skulle behöva vara för att deras barn ska lyckas i skolan, säger Viveka Sajin.