Klagomålen gäller bussbolagen Nobina, Arriva och Keolis, som på uppdrag av landstinget ansvarar för busstrafiken i Stockholms län. Enligt avtal ska både SL och deras entreprenörer arbeta enligt FN:s konvention om barns rättigheter.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En mycket upprörd mamma beskriver att hennes barn, efter att ha blivit rånad och nedslagen, nekades att åka med bussen. Anledningen var, enligt mamman, att föraren ansåg att barnet var för blodigt för att släppas på. Barnet lämnades och föraren tillkallade varken väktare eller polis.
David Erixon är presschef på Nobina, där föraren är anställd.
– Man blir illa berörd när man läser det som har inträffat och det förarbeteende som beskrivs är oacceptabelt. Vi har försökt gå till botten med den inrapporterade händelsen och vi har varit i kontakt med den berörda mamman. Det har visat sig att det var felaktig information om bland annat datum i rapporten vilket gjort att vi inte kunnat identifiera någon förare, säger han.
Nobina kontaktade mamman först när ETC Stockholm ställde frågor, drygt två månader efter att anmälan skulle ha skett.
– Man kan vara självkritisk i efterhand. Kanske borde en större insats ha gjorts för att få fram förälderns telefonnummer i ett första skede.
Lämnades gråtande på hållplatsen
I ett annat fall som rör en av Keolis förare, erbjuder en vuxen att betala för ett barn som saknar biljett.
”Föraren börjar då skrika att jag inte ska lägga mig i. Flera personer på bussen reagerar över förarens beteende. Är det såhär SL ska bedriva sin verksamhet? Jag vet att ni skyller på era entreprenörer, men det är er vi betalar till”, skriver anmälaren till SL:s kundtjänst.
Flickan som var i elvaårsåldern nekades även i detta fall, tillträde till bussen och lämnades gråtande kvar på hållplatsen.
Enligt Anna Engelbert, pressansvarig på Keolis, är det ett oacceptabelt beteende som får konsekvenser. Händelsen inträffade i början av oktober. Åtgärder vidtogs även i detta fall drygt två månader senare, i samband med att ETC Stockholm hörde av sig.
I ytterligare ett fall vittnar en resenär om en förare som skällde ut en pojke i åttaårsåldern som hade glömt sitt SL-kort. Föraren var i detta fall anställd av Arriva.
Enligt Christer Ekelund, presschef på Arriva, togs föraren efter händelsen in på ett enskilt samtal. Där fick hen förnyad information om vilka regler som gäller när barn saknar giltigt färdbevis.
De nämnda fallen är bara ett axplock av de totalt 94 kundsynpunkter som har inkommit till SL:s kundtjänst de senaste tre månaderna. Ärenden som rör barn ska enligt SL själva hanteras skyndsamt. Men någon kontroll på att klagomålen följs upp har inte SL.
– Vi hinner inte gå igenom varenda enskilt fall. Det är i första hand entreprenörernas skyldighet, säger Claes Keisu, kommunikatör på Trafikförvaltningen.
SL: ”Barnen är viktigast”
SL framhäver FN:s barnkonvention på sin hemsida med texten, ”Alla verksamheter som finansieras av landstinget ska aktivt arbeta utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter.
Enligt barnkonventionen ska barnets bästa vara vägledande i allt beslutsfattande och vid alla åtgärder som gäller barn.”
För att få köra något av SL:s fordon, krävs att föraren blir SL-certifierad.
SL:s Taxehandbok används som utbildningsmaterial i certifieringen.
I avsnittet ”Barn i SL-trafiken” är budskapet att ”Inget barn får lämnas i en utsatt situation”.
Det kan vara att det är sent på kvällen, att barnet ej kan kontakta sin målsman, eller att barnet riskerar att hamna i en otrygg och farlig situation om det nekas att följa med bussen. Särskild hänsyn ska också tas till att barn kan sakna pengar och därför kan tillåtas att åka med gratis.
Vidare står det också,
”Det är viktigt att visa omdöme och sunt förnuft i kontakten med barn. Gör därför alltid en rimlighetsbedömning om ett barn inte kan uppvisa giltig biljett.”
Otydliga regler
ETC Stockholm har pratat med förare från de olika bussbolagen som vill vara anonyma.
– Det finns rötägg överallt, det är synd om oss som sköter sig. De förstör för oss, säger en förare.
– Gör man fel får man veta det jävligt fort, och då kanske man inte ens vet vad man har gjort fel eftersom jag tycker att reglerna i fallen som rör barn är så otydliga. Vi är dessutom ofta underbemannade och ständigt under tidspress, säger en annan förare.
En tredje förare bekräftar att barnperspektivet nämns flera gånger i internutbildningen.
– Ja, det nämns, men barnkonventionen minns jag inte att det pratades om. Personligen skulle jag aldrig neka en minderårig att åka med bussen utan biljett, men jag har en del griniga kollegor som jag vet nekar, säger föraren.
De flesta förare visar hänsyn
Stefan Furehed är förhandlare och skyddsombud för Kommunal, som organiserar många busschaufförer. Trots att han arbetat i över 30 år med frågor som rör busschaufförer har inte heller han hört talas om att de skulle arbeta enligt FN:s barnkonvention.
– Att vi ska visa extra hänsyn mot barn har jag givetvis hört, och det gör verkligen de flesta, och det vill jag verkligen understryka.
Han tycker inte att SL:s Taxehandbok är tydlig nog.
– Nej den är inte klockren. Avsnittet om barn är lite flummigt formulerat, och det lämnar ju ändå till sist det yttersta ansvaret till den enskilda föraren att bedöma vad som är en utsatt situation för ett barn, och det kan ju vara extremt olika beroende på barnet. Personligen tycker jag att alla barn under 15 år ska få åka gratis. Hade det varit så hade det aldrig blivit tjafs. Företagen har också varit på oss att se till att folk betalar. De flesta förare vill ju bara sköta sitt jobb, och informationen vi går efter är att alla faktiskt ska betala för sig, men jag friar hellre än fäller när det gäller barn, säger han.
Rädda Barnen kritiska
Maria Soares Lindberg på Rädda Barnen har sett anmälningarna. Hon riktar skarp kritik mot SL.
– Om SL anser att formuleringar i utbildning och handböcker är tillräckliga måste de säkerställa att de har en praktisk efterlevnad av dessa. Och när det är tydligt att dessa åtgärder inte efterlevs ska SL omedelbart vidta åtgärder. SL och dess landstingsfinansierade underentreprenörer måste ta varje incidentrapport på allvar och analysera tillbud med ett tydligt barnperspektiv.
Så här säger entreprenörerna
Anna Engelbert, pressansvarig Keolis AB
– Det här tar vi verkligen på allvar. Det är inte bra att vissa fall uppmärksammas först när ni ringer, och i de fallen ni lyfter har vi misslyckats. Sedan tidigare tar vi upp hur vi bemöter barn i alla våra interna utbildningar. Detta verkar inte räcka och därför kommer vi vidta en rad nya interna åtgärder. Vi kommer också att gå igenom alla ärenden som rör barn som nekats att resa med oss för att säkerställa att vår organisation vet vad som gäller.
Christer Ekelund, presschef Arriva Sverige AB
– Reglerna är inte glasklara, men det måste vara upp till förarna att i varje enskilt fall bedöma vad som är en utsatt situation för ett barn. Jag kan inte se hur vi kan göra på ett annat sätt än att utbilda och exemplifiera. I och med den här artikeln får vi möjlighet att ta till oss vad vi kan göra annorlunda för att minska dessa händelser i framtiden.
David Erixon, presschef Nobina AB
– Det är en svår uppgift och ett stort ansvar som vilar på förarna och personalen i kollektivtrafiken. Utbildning, precis som kunskap, är en färskvara som ständigt behöver utvecklas. Man kan alltid utbilda mer, men jag anser att våra förarutbildningar håller hög kvalitet.
