När den ordinarie simhallstiden är slut dras draperierna för – den manliga badvakten får stanna i receptionen. Ner i poolen kliver kvinnor i alla åldrar från hela världen. De kommer från länder som Palestina, Syrien, Somalia, Bulgarien, Tyskland och Sverige. Några är klädda i baddräkt eller bikini, andra i burkini eller långärmade tröjor och byxor.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det är Rädda barnens tjejgrupp som har ordnat separat simtid för nysvenska tjejer för att ge kvinnorna en möjlighet att bada med utsläppt hår och i åtsittande kläder utan blickar från män, men även för att skapa integration mellan svenskar och nysvenskar. Nästan alla kvinnor som kommer dit är muslimer, som menar att en kvinna inte ska visa sig utan täckande kläder och sjal för andra män än släktingar. Kvinnorna är glada och tacksamma för att det finns en möjlighet för dem att simma. En del har med sig sina barn, andra har kommit dit själva eller med en kompis. Ur högtalarna hörs arabisk popmusik och från poolen hörs försiktiga skratt och språk från världens alla hörn.
Simkunnigheten behövs för skolidrotten
Bushra Alkhatib är 17 år gammal. Just i dag sitter hon på bassängkanten och är inte med i poolen, och hon tycker att det är lite för varmt att ha jeans på sig i den varma simhallen. Hon har följt med sin tvillingsyster som simmar i bassängen. För Bushra Alkhatib är tjejgruppen en plats att träffa vänner.
– Det är roligt att träffa många tjejer. Jag lär mig svenska när jag pratar med nya människor och så lär vi oss simma.
Hon, systern och familjen flydde från Syrien till Libanon för fem år sedan. För ett och ett halvt år sedan kom de till Sverige. Här började Bushra Alkhatib och hennes syster på språkintroduktionsprogrammet på Midgårdsskolan. Att få börja skolan igen var som att få livet tillbaka, berättar hon.
För att få godkänt i grundskolan måste eleverna kunna simma, eftersom simkunnigheten är en del av idrottsbetyget. Men för muslimska tjejer som Bushra Alkhatib, som inte på något enkelt sätt kan simma med jämnåriga killar, blir det svårt att vara med på skolidrotten. Via tjejgruppen kan tjejerna få möjlighet att avlägga ett simprov och ändå bli godkända.
“Jag älskar att ha sjal”
En av volontärerna fingrar på musikstationen längst ner i simhallen och snart byts den arabiska popmusiken mot amerikansk pop. En kvinna i en randig burkini i flera färger låter den fastsydda slöjan i funktionsmaterial hänga runt halsen när hon simmar. Det är Nadifo Ali som är här för första gången tillsammans med sin vän Layla Duale.
Både hon och Layla Duale simmar i burkini. Layla har den tajta huvan uppdragen över huvudet.
– Här måste jag inte ha burkini, för det är bara kvinnor. Men jag väljer det ändå, för jag älskar att ha sjal, säger Layla Duale.
Nadifo Ali har efterfrågat en liknande verksamhet på IKSU, men har fått veta att det inte är möjligt där. Som muslimsk kvinna känner hon att debatten om separata badtider ofta förs utan henne.
– Det kan kännas som att vi muslimska tjejer inte får tycka, många utgår från att de vet vad vi tycker. Men jag vill ha separata badtider och jag har också rätt att tycka till.
Handlar om att känna sig bekväm
Trots att Nadifo Ali är vuxen och har bott i egen lägenhet i många år stöter hon ofta på uppfattningen att hon är tvingad av en manlig släkting att ha sjal, något som gör henne väldigt irriterad.
– Det är ingen som tvingar mig att ha sjal. Det här är mitt eget val.
Nadifo Ali tycker att samhället måste sträva efter att alla ska trivas. Och för henne handlar det om att kunna känna sig bekväm när hon badar och inte blanda sig med män.
– Jag känner mig utsatt när jag badar med killar. Jag vill kunna simma utan att tänka på att jag måste täcka kroppen, eller håret, eller fundera på om de tittar på min rumpa. Nu, med bara tjejer, är det bekvämt. Då behöver jag inte tänka på min kropp. säger Nadifo Ali.
Vill helst inte behöva separata tider
Att sära på kvinnor och män i ett samhälle som strävar efter jämlikhet är provocerande och även tjejgruppens volontärer är medvetna om det.
– Jag önskar att det inte skulle behövas separatistiska rum. Men det kan finnas något gott i det man tänker inte ska behöva finnas. Det blir en aktivitet att mötas i, säger Felicia David Reppe, en av volontärerna.
Flera av volontärerna håller med om att de separata tiderna helst inte skulle behövas, men de ser ändå ett värde i att ge kvinnor möjligheten att simma. Och framför allt är de stolta över att det är kvinnor som också står bakom verksamheten.
– Om inte vi gör det här, vem gör det då? Jag kan inte komma på något annat som görs av kvinnor för kvinnor, säger Victoria Maaheera.
Även Sanna Svedlund håller med och påpekar att tjejer sällan uppfostras till att ta plats på samma sätt som killar.
– Vi lockar hit dem med simningen och de får en självklar plats att vara på, på samma sätt som fotbollsplanen är en självklar plats för många killar, säger Sanna Svedlund.
