”Då tänker jag att det är då sjutton också att det inte finns något litet mysigt kafé där jag kan få en god, billig smörgås, få värma mig lite och kanske träffa någon att prata med. I närheten av Mariaplans Bokhandel, kanske? Ett café som blir uteservering på somrarna. Tänk att kunna sitta vid Mariaplan, dricka cappuccino och titta på folklivet!”
Idag är citatet nästan komiskt. Hennes önskan slog in, när det gäller cappuccinon. En billig smörgås är det måhända svårare med. 1999 öppnade Kafé Marmelad vid Mariaplan och var då något helt nytt. Idag är de gamla arbetarfiken med köttbullemackor på utdöende, men finkaffe finns det gott om. Kvarterspizzerian har fått nytt namn, pizzorna har blivit mindre och priserna högre. Grillen har blivit taqueria. Samtidigt står hyresrätten fortfarande stark, medan bostadsrätterna i de gamla landshövdingehusen numera säljs för sex-sju miljoner. Villorna i Kungsladugård för det dubbla.
Stadsdelen Majorna i Göteborg är ett bostadsområde som är välkänt även utanför stadens gränser – när det omnämns är det ofta antingen i termer av arbetarhistoria, gemenskap och många fina hus med kulturhistoriskt värde, eller i nedlåtande ordalag om bortskämd medelklass och hipsters som röstar vänster.
Jag växte upp i stadsdelen men lämnade den för många år sedan. Det var på flera sätt en bra plats att växa upp på, men minnena går inte ihop med den offentliga bilden, erfarenheterna skiljer sig från de nyinflyttades. Det är inte konstigt, stadsdelen har som sagt förändrats mycket de senaste decennierna. En utveckling, och en dubbelhet, som jag beskrev i ett ETC-reportage redan för tio år sedan. Nu fortsätter jag undersökningen.
För samtidigt som folk kämpar med näbbar och klor för att få en bostad i Majorna, har också statistiken länge pekat på en stadsdel med stora drog- och alkoholproblem, med staplar som sticker ut gällande för tidig död, ohälsa och självmord.
Gatorna tycks rymma parallella världar. Men en av dem, den med kulturen, kreativiteten, ekologiska butiker och strävan efter rättvisa, dominerar beskrivningarna av stadsdelen.
Jag kontaktar personer som har bott eller fortfarande bor i Majorna för att få höra om deras syn på då och nu. Det förvånar mig när det visar sig vara svårt att få dem att ställa upp på intervju. När jag har skrivit om mer uppenbart känsliga ämnen har jag inte mött samma tveksamhet.
En person skriver: ”Jag vill egentligen vara med men jag har känt på detta under helgen och landat i att det rör upp för mycket som jag inte ens var medveten om att jag fortfarande bar på.”
En annan skriver: ”Det är nog hela grejen bara, olustigt att prata om det pundiga, kriminella, destruktiva och hur det påverkar mig. Vill inte gräva i det, vill bara bort därifrån och tänka på annat.”
***
Jonas, född på 80-talet, växte upp i Majorna och går med på att intervjuas om jag anonymiserar honom. Han började röka marijuana i tonåren, och fortsatte med så gott som alla droger förutom heroin. Med det följde institutioner och hemlöshet. Han beskriver kriminaliteten som den svåraste drogen att sluta med.
– Jag känner igen mig i bilden av stora kontraster samt ohälsan bakom låsta dörrar. Jag var en av dem som levde med det väldigt kraftigt hemifrån. Jag hamnade på gatan ensam som tonåring. På den tiden var det ofta vi i Majorna som hade mest knark. Pundarlägenheterna fostrade mig mer än några hipster-kaféer. Samtidigt kändes även de som Beverly Hills i jämförelse med andra stadsdelar och platser jag levde på senare.
Kriminaliteten i Majorna handlade inte om att uppnå en viss ekonomisk standard, menar han.
– I Majorna var det coolt att vara så destruktiv man bara kan, mot sig själv och andra. Det var bara knivhugga, knarka och slå. Då var du någonting. I övrigt skulle man inte sticka ut hakan eller tro att man var något. Folk lyssnade på hiphop men alla svarta kallades rasistiska ord. Normen var stark. Det var så fruktansvärt instängt.
Nu är Jonas drogfri sedan tio år. Han genomgår den neuropsykiatriska utredning han aldrig fick göra som barn, och har insett att hans missbruk till stor del handlade om självmedicinering. Han vill aldrig flytta tillbaka, kallar tiden i Majorna ett ”geografiskt trauma”.
– Det sitter i nervsystemet, jag mår dåligt när jag går på vissa gator. Jag vill inte heller att mina barn ska växa upp där, jag känner mig inte trygg med att skicka ut dem på Mariaplan. Jag vill gå framåt, inte tillbaka. För mig är det inte mysigt.
Det han ser tillbaka på med tacksamhet är att stadsdelen var så rik på kultur. Blandningen av folk skapade kreativitet, det fanns alltid en studio, det fanns konstnärer och lyckade musiker.
– Jag hade nog älskat Majorna om jag inte växt upp där.
***
Louise Hansson är 36 år, krögare och har bott i Majorna under stora delar av livet. Nu bor hon nästgårds, i Masthugget. Vi träffas vid Plaskis, i slänten nedanför Kungsladugårdsskolan. Som barn tyckte hon att Majorna var en fantastisk plats.
– Jag minns hur vi sprang runt på gårdarna i Kungsladugård och pallade äpplen. Det var mellanstadiediscon och fritidsgården. Det var en fin gemenskap. Mamma var ensamstående och jag var fri som barn.
Tonåren var också roliga, men innehöll mer misär. Många föräldrar hade alkoholproblem och drogproblem. Droger kom tidigt till kompiskretsen.
– Allt från marijuana till heroin. Heroin kom när vi var runt 17. Jag var aldrig med när de tog det, men det var nära vänner. Det var mycket GHB och tabletter. Pojkvännerna i tonåren var ofta våldsamma alkoholister som rökte på varje dag. Det är helt sjukt i efterhand, säger Louise.
Hon minns också hur det var att börja gymnasiet och tycka att folk som började med droger i 16–17-årsåldern var lite för gamla. I Majorna började de ju flera år tidigare.
Idag har flera ur det gamla umgänget gått bort, eller lämnat Göteborg för att kunna hålla sig från missbruket. Men många som bodde i stadsdelen som barn bor fortfarande kvar.
– Kommer du till Majorna är det lätt att du fastnar, säger Louise, och fortsätter:
– Det känns idylliskt här. De som flyttar hit ser nog bara gemenskapen, att de flesta röstar rött, att man har samma tankesätt. De vet inte riktigt hur det ser ut bakom stängda dörrar, som de som vuxit upp här vet.
***
I en av villorna i Kungsladugård bor My Alnebratt, 35 år, ekonom och fritidspolitiker för Socialdemokraterna. Vi sitter i trädgården som tillhör hennes barndomshem, som hon flyttat till efter att ha arbetat i Stockholm i flera år. Hon kom från Angered till Majorna med sin mamma som sexåring. Hennes pappa bodde i Hammarkullen.
– Det är samtidigt enkelt och lyxigt att bo i Majorna. Det är nära till allt och de flesta av mina vänner bor här, säger hon.
Hon räknar upp några av områdets fördelar: det är vackert, har trevliga restauranger, närhet till stan och Slottsskogen.
– Men det finns också något djupare som jag tror skapas av blandningen av människor som bor här. Tvärtemot den gängse bilden så har inte alla Majornabor skägg och brygger eget öl, utan här bor människor med väldigt olika mål och drömmar. Det gör att stämningen blir mer avslappnad och mindre tävlingsinriktad. Det var det som fick mig att längta tillbaka från Stockholm.
Hon ser allmännyttan och hyresrätterna som en direkt förutsättning för att området ska kunna bibehålla denna blandning. Om allmännyttan säljs ut eller marknadshyror införs och de billiga hyresrätterna försvinner kommer det snabbt att bli en helt annan stadsdel.
– Då kommer dubbelheten försvinna, då blir det Söder i Stockholm i stället.
Hon har själv alltid varit emot droger, men i de tidiga tonåren kom de in i hennes liv.
– Vi var många som umgicks med äldre personer som tog droger. Det skedde inte öppet och betyder inte att de bjöd, bara att det fanns närvarande. Först rökte de cannabis, sedan var det bland annat GHB och ecstasy. Flera av mina vänner blev senare heroinister. Vissa av dem har klarat sig bra i vuxen ålder, andra har aldrig jobbat fast de är i 40-årsåldern.
Det fanns inga skarpa gränser mellan villabarn och lägenhetsbarn gällande missbruket. Klasskillnaderna inom Majorna syns i stället i vilka som har klarat sig, menar My. Trots att missbruk var ett normalt inslag kände hon sig inte otrygg.
– På många sätt fanns det saker som var farliga runtomkring, men för mig fanns ett bra skyddsnät. Jag litade också på mina vänner. Man behöver inte vara ond eller elak för att man är missbrukare. Jag kan se tillbaka med varm blick.
Hon reflekterar också över att den kriminalitet som finns inte fläckar av sig på stadsdelen eller ökar hennes egen oro. Majornas image förblir intakt, den präglas av andra saker.
– Det är bra, men också provocerande. Jag önskar att fler stadsdelar fick slippa stämpeln, att till exempel Hammarkullen inte fick så mycket skit.
***
När John Pekkari flyttade från Kville till Stigbergstorget i Majorna i sexan kändes det som att komma hem. Han är idag 39 år, skådespelare och medlem i Kommunistiska partiet. Han minns känslan av att alla höll på samma lag.
– Jag trivdes enormt bra. Jag trivdes bra på högstadiet på Karl Johansskolan också. Jag tilldelades en vänlig roll – den roliga i tuffa gänget.
Tuffa gänget från Karl Johan slogs med både Torslanda och Linné.
– När man berättar om vad som hände i högstadiet, att vi skulle åka till Torslanda med järnrör och slå folk, låter det helt absurt. Men för mig var det varken traumatiskt eller jobbigt. Det tog fruktansvärt lång tid att ta sig till Torslanda, allt adrenalin försvann på vägen, och vi hittade ändå ingen när vi kom fram.
Haschet kom i åttan och blev snabbt något normalt.
– En kort period på gymnasiet rökte jag ganska mycket. Jag tog inga andra droger men det berodde på tillfälligheter, inte klokskap.
Som ung vuxen jobbade han sex år på Posten. Kontoret kallades ”Röda tolvan”.
– Det var känt i Sverige för att det var så rött. Där besannades alla de goda klyschorna om Majorna, med en gemenskap på klassmässig grund, säger han.
2009 flyttade John till Landala i centrala Göteborg. Det tog lång tid att känna sig hemma, men med lite distans till Majorna började han delvis se på området med ny blick.
– Jag kunde skönja en viss förljugenhet kring gemenskapen. Ett ”vi” som är uppbyggt på idéer om Majorna och som folk vill upprätthålla. Det är konstnärligt, lite rufft, vi har det gött, aldrig lämna, stad i staden och så vidare. Bygger man så starka idéer behöver man upprätthålla dem, speciellt om man flyttar in i Majorna som en del av den idén. En del av kritiken mot gentrifieringen tror jag handlar om att det förstör människors bilder om vilka de vill vara.
John skulle ändå gärna flytta tillbaka. Han berättar att även han, efter ett initialt ja, kände sig tveksam till att vara med i den här artikeln.
– Att tanken ens snuddar vid att det skulle vara kontroversiellt berättar något, men jag vet inte exakt vad. Kanske att man förmedlar en bild som inte stämmer med överenskommelsen.
***
Alla jag pratar med har någon relation till droger, från att de var barn. Det, liksom våld, var något så naturligt att jag nästan möts med förvåning när jag ställer mina frågor: Är det inte bara så det är att vara ung?
Jo, så tycks det vara för många i Majorna.
Jag kontaktar Sofia, en socialsekreterare som under 2010-talet arbetade inom socialtjänsten i Majorna-Linne. Hon, som också talar med mig mot löfte att vara anonym, berättar vad som kännetecknade arbetet jämfört med andra delar av Göteborg.
– Majorna sticker ut i både missbruk och psykisk ohälsa hos både föräldrar och barn. Föräldrarna har en mer liberal inställning till droger, vilket såklart avspeglas hos ungdomarna. Vi på socialtjänsten kunde känna större oro än föräldrarna. Sedan hade vi också många ärenden med föräldrar i missbruk, säger hon.
I andra stadsdelar har det däremot varit fler våldsärenden och socioekonomiskt utsatta familjer än i Majorna. En annan grupp var de resursstarka föräldrar som inte ville ha stöd från socialtjänsten.
– I mindre resursstarka områden är föräldrarna ofta bara tacksamma att de får hjälp, i Majorna fick man lägga mer kraft på att få föräldrarna att ta emot den. De ansåg att de inte behövde hjälp. Det var ett större ifrågasättande av vår profession.
Polisen Roberto Tomé menar att det som är charmen med Majorna, som den höga toleransnivån, också har negativa konsekvenser.
– Med det kommer också narkotikan och sådana saker, gränserna blir utvidgade.
Han är kommunpolis i området Centrum, där Majorna ingår, och som sådan arbetar han i hög grad brottsförebyggande. Förutom cannabis ser han även tramadolmissbruk och ecstasy bland ungdomar. GHB, den drog som kommit att förknippas särskilt med Göteborg, förekommer fortfarande – det går i vågor.
Bland vuxna är marijuana vanligt.
– Även bland helt vanliga människor. Man känner lukten över Azaleadalen i Slottsskogen.
Vad gäller kriminella strukturer finns lite av varje i Majorna.
– Det är ingen som äger en plats eller ett område. Du kan hitta kopplingar till allt, säger han.
***
Kontrasterna fascinerar och stör. De goda erfarenheterna av en stadsdel med närhet till grannen, ett rikt kulturliv och politisk enighet är förstås sanna. Alla blickar inte tillbaka på samma sätt. Kanske är mitt minne selektivt? Kanske också andras, åt andra hållet?
Jag läser ett förundersökningsprotokoll. Ett brutalt mord, mordförsök, grov misshandel. Missbruket som en röd tråd. Gärningsmannen en välkänd person, skrämmande redan på fritidsgården. Jag läser om hur han traskar in på den mysiga restaurangen och röker heroin på toaletten. Går till det trevliga fiket och öppnar en burk öl. Namnen i undersökningen är bekanta. Trasiga liv skildras i förhör och kameraövervakning, i teknisk bevisning och kvarlämnade lappar. Samma människor då som nu, bara äldre. En annan förundersökning, rörande ett mordförsök och en sadistisk våldtäkt. Högstadiets främste plågoande döms till många år. Långa belastningsregister blir längre.
Och jag lyssnar på Hofmästarn och Roffe Ruff, som gjort stadsdelens inofficiella ledmotiv, som heter just ”Majorna”:
”Sedan Majorna blitt kaffe latte-paradis, så är det en ganska märklig vy, MC-gäng och barnfamiljer delar by. När dessa husfasader vittnar om ett öppet sår, täcks det över med pastellkulören, typ så fort det går.”
Och sedan: ”Älska, älska Majorna, kommer aldrig lämna.”
Fotnot: Sofia och Jonas är fingerade namn.
Fakta: Majorna
Majornas gränser är omtvistade, särskilt mellan generationerna. I artikeln inkluderas Kungsladugård och Sandarna i Majorna, vilket motsvarar dagens allmänna uppfattning. Förvaltningens nuvarande och förra uppdelning av staden komplicerar möjligheten att ta fram uppgifter för Majorna. I statistiken som följer i artikeln förekommer därför Majorna-Linné, som inkluderar grannstadsdelen Linnéstaden. Delar av uppgifterna om narkotika, alkohol och våld kommer från enkäter. Bland annat grad av tillit och kulturella tabun kan påverka svarsbenägenheten och resultaten.
Fakta
Droger
I både åk 9 och gymnasiets år 2 ligger Majorna-Linne högst i hela Göteborg vad gäller att ha använt narkotika. Dubbelt så många har använt cannabis i åk 9 i Majorna-Linné än snittet. Bland föräldrarna i stadsdelen är narkotikaerfarenheten dubbelt så stor som genomsnittet för föräldrarna i Göteborg.
En tredjedel av eleverna i gymnasiets år 2 har använt narkotika – den största andelen i hela staden. Vid en jämförelse mellan stadsdelarna svarar eleverna bosatta i Majorna-Linné både på grundskole- och gymnasienivå i störst utsträckning att de lätt kan få tag på cannabis.
52 procent av 18–29-åringarna och 50 procent av 30–44-åringarna har någon gång använt narkotika. I hela Göteborg är det 29 respektive 28 procent.
15,4 procent av personer med tungt missbruk finns i Majorna-Linné, störst andel i Göteborg.
Boende och befolkning
I hela Majorna-Linné, vilket i och med Linné innefattar några av Göteborgs mest centrala gator, är 60 procent av bostäderna hyresrätter. Det finns totalt ca 37 000 bostäder i Majorna-Linne, varav 38 procent är bostadsrätter och 2 procent är småhus. Av hyresrätterna utgörs en tredjedel av allmännyttan.
64 350 personer bor i Majorna-Linné. 85 procent av befolkningen i Majorna-Linne är inrikesfödd, och mångfalden bedöms vara låg.
I riksdagsvalet 2018 var Vänsterpartiet största parti i Majorna.
Alkohol
Fler ungdomar i Majorna-Linné är alkoholkonsumenter än Göteborgsungdomar i stort. Alkoholdebuten sker tidigare än snittet för övriga staden. I gymnasiet är det fler som bjuds på alkohol hemma än i övriga Göteborg. Trenden följer annars övriga landet, med färre unga som dricker alkohol över tid.
I primärområdena Majorna, Sanna och Kungsladugård är dödligheten i alkoholrelaterade sjukdomar för både kvinnor och män markant högre än i riket, länet samt Göteborgs kommun. För män ligger dödstal för alkoholrelaterad sjuklighet per 100 000 invånare på 60, att jämföra med Göteborgs 33 och rikets 29.
Våld och självmord
I Majorna-Linné har 25 procent av flickorna i år två på gymnasiet upplevt våld eller hot om våld i sin hemmiljö. Det är högst av alla stadsdelsnämndsområden.
I primärområdena Majorna, Sanna och Kungsladugård är självmord bland både kvinnor och män vanligare än i kommunen, länet och riket.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
