En man i 50-årsåldern berättar för Dagens ETC att han väckts av tre skott natten innan. 

– ”Vad fan var det?” tänkte jag. Ljudet måste ha dämpats mellan husen, för det lät nästan som om det kom från tv:n, berättar han. 

Samtidigt kastade sig en man ner på marken och inledde första hjälpen på den medvetslösa pojken. Ett flertal grannar ringde larmcentralen och skyndade ut. Polisen var på plats efter några minuter. Pojken var allvarligt skadad, och kördes med ambulans till sjukhus. 

Nästan omedelbart började spekulationerna på internetforumet Flashback. Användare försökte gissa offrets ursprung och kopplingar, och motivet. På Facebook skrev oroliga grannar. Där var tonen en annan – det här hade kunnat hända vem som helst, resonerade man.

Vänner till offret berättar att han var på väg hem tillsammans med vänner efter att ha sett EM-matchen mellan Spanien och Frankrike, när de mött ett gäng killar med vapen. Vännerna splittrades och brottsoffret sprang bortåt. Han ringde själv till 112, enligt vännerna.

– Han var bara på fel plats vid fel tillfälle. Det är så orättvist. Han var en kille som försökte undvika problem, säger en av vännerna.

Fem timmar senare, 04:42, meddelar polisen att pojkens liv inte gått att rädda. Anhöriga är underrättade.

Flera skottlossningar

Skjutningen är den andra på kort tid i området. Även på söndagen inträffade en skottlossning, men ingen skadades. Sedan dess har polisen cirkulerat i Bagarmossen och på onsdagsmorgonen utökade de ytterligare sin närvaro. De syns vid tunnelbanan och runt torget, vid mordplatsen och på gårdarna omkring.

– Vi står här mest för att visa att vi finns, och för att finnas till hands om någon vill prata. Det är inte så ofta vi får detaljer till ärendet, men folk blir rädda när något sånt här händer, berättar en av dem.

Under förmiddagen säger en talesperson för polisen till Dagens ETC att det är tidigt i utredningen och att arbetet just nu främst handlar om att samla information och vittnesmål.

– Därefter kan vi skapa en riktning med hypoteser.

Han kan inte svara på om skjutningen under tisdagsnatten haft något att göra med skjutningen på söndagen. 

– Vi jobbar så klart stenhårt med att titta på vilka eventuella kopplingar det finns. Det är ingenting som vi vill gå ut med än, men vi jobbar väldigt brett där också.

På frågan vad de vet angående möjliga gärningsmän och motiv säger han att polisen ”vet en del”, men inte heller där vill han gå ut med någon information ännu. 

Förutom polisens närvaro märks det knappt att någonting hänt i Bagarmossen. Människor sitter på bänkar i solen, barn springer runt och leker och det är vilsamt i den ljumma brisen. På en sommarstängd förskola plockar en kvinna ljusröda vinbär tillsammans med ett barn. 

– Det här är en enskild händelse i det här området. Vardagen kommer att ta över igen och saker kommer fortsätta som vanligt, säger en polis.

”Inte klokt”

Två kvinnor i 80- respektive 40-årsåldern, Ann Gonsalves och Anny Jonsson, sitter vid torget, ”på långbänken”, som de kallar det, och språkar om det som hänt. Anny Jonsson har två barn, en 14-åring och en 22-åring. Det har fått henne att bli extra orolig efter skjutningen. 

– Som mamma vill man nästan låsa in ungarna, säger hon.

32-åriga Oscar Svedberg går med sin partner över torget. Han skjuter en barnvagn framför sig. En knubbig bebishand skymtar fram. Den lilla familjen har tagit en annan promenadväg än vanligt på grund av mordet. 

– Det känns obehagligt, kanske finns det rester där borta, säger Oscar Svedberg, som lägger till att det är skönt att se poliser på plats.

På gården bortanför avspärrningen samlas grannar. Några av dem har vuxit upp i området.

– Det är inte klokt att det här har kunnat hända, säger en kvinna.

Veronica Ericsson, 47, har bott här sedan 2017 och engagerar sig mycket för tryggheten i området tillsammans med sina grannar. Hon tycker att det behövs både repressiva åtgärder och sociala insatser för att komma tillrätta med kriminaliteten. Och poliser som bygger relationer. 

Hon har en nioårig dotter och tycker att det är svårt att avgöra hur hon ska agera i förhållande till henne. 

– Å ena sidan vill jag knappt att hon ska gå ut, å andra sidan vill jag inte förmedla rädsla till henne. 

2021, när dottern var sex år, blev en granne ihjälskjuten i en park där dottern hade lekt bara två timmar tidigare. Efteråt ritade hon teckningar föreställande barbiedockor, med skotthål i kropparna.

– Jag tänkte: ”Fan, vad är det här, det här är inte normalt.” 

Nu är Veronica Ericssons barn på kollo. Kanske har det lugnat ner sig tills hon kommer hem igen, hoppas mamman. 

”Åh fyfan. Nej, det går inte.”

Strax innan 14, när avspärrningen lyfts, börjar en minnesplats växa fram. En kvinna har tagit med ett gravljus och frågar poliserna efter en tändare. Den rökande mannen som just lämnat platsen ropas tillbaka för att assistera.

Fler ansluter. Närmast står vänner, runt omkring grannar. Flera gråter högt och kramar om varandra. 

– Hur gammal var han? frågar en man som stannat till.

– Mellan 15 och 18, får han till svar.

Mannen lyfter av sig sina glasögon och torkar bort tårarna. Rösten skär sig.

– Åh fyfan. Nej det går inte.

16-åringen som förlorat sitt liv har inga belagda kopplingar till kriminalitet eller gäng, och enligt uppgifter till SVT var han inte måltavla. Att han kunnat skjutas trots den stärkta bevakningen tyder enligt kommenderingschef Tobias Lövström, som kanalen pratat med, på en otrolig hänsynslöshet hos gärningsmännen. 

– Vi måste göra mer i samhället för att komma till rätta med det här.

Teknikerna är klara med sitt, polisen fortsätter att knacka dörr och höra vittnen. Kommer det att införas en säkerhetszon? Saken diskuteras, svarar en polisman som vakar vid brottsplatsen, men ingenting är beslutat ännu. 

En boende i området frågar polisen varför de inte gör mer.

– Det kan se ut som att det stannar nu, men arbetet med att kartlägga och utreda fortsätter. Bara inte så aktivt just här.

En lugn kille

En grupp pojkar rör sig förbi brottsplatsen och vidare längs gångbanan. De har gått i samma skola som offret, och brukade spela fotboll ihop. Att han mördats fick de reda på av en kompis. 

– Jag blev chockad. Ingen del av mig hade tänkt att det var han som hade blivit skjuten. Han var en snäll kille, lite blyg, säger en av pojkarna. 

– Han var inte aggressiv, det var ingenting som stack ut med honom, fyller en annan i. 

– Han skötte sig. Hade inga problem i skolan vad jag vet. Han var en normal kille, liksom.

Blommorna och ljusen fylls på under timmarna som går. Någon lägger dit gifflar. En ung tjej frågar polisen var det hände. Hon lägger händerna för ansiktet innan han svarar.

– Precis här.

Han var alltid så snäll, även mot de yngre. Tog hand om dem, spelade med dem. Köpte mat till dem.

På fredagen syns inga poliser i Bagarmossen, men en kamera har satts upp vid centrum. En kvinna sätter sig ner på marken framför blommorna. Hennes son är ett par år yngre än pojken som förlorat sitt liv, men hon berättar att de brukade spela basket ihop.

– Han var alltid så snäll, även mot de yngre. Tog hand om dem, spelade med dem. Köpte mat till dem.

Nästan 50 gravljus brinner framför hundratals blommor. Någon har gjort hjärtan och skrivit den mördade pojkens namn med värmeljus över asfalten, paketen med gifflar har blivit fler. Många som stannar till den här förmiddagen vet vem offret är, och de delar några minnen och berättelser om honom med varandra innan de går vidare.