– Plötsligt hörde vi skrik och tänkte att det var bråk, så vi gick dit för att filma. Då såg vi att det var jättemånga maskerade män, kanske 80, 100 stycken, och människor som sprang överallt. Jag tänkte att det var krig eller något, terrorister. Det var jätteläskigt, berättar Melek.
Vi träffas ett par veckor efter händelsen. Melek kom till Sverige från Marocko med sin familj för åtta år sedan och trivs bra på gymnasiet i innerstaden. Hon har ”mellanbra” betyg och planerar att plugga vidare. Kanske bli tandläkare eller ekonom.
”Han var maskerad”
Hon berättar vidare om det som hände på Sergels torg den där fredagskvällen.
– Jag blev jätterädd och sprang in mot Gallerian, men alla affärer var stängda så jag kunde inte komma in någonstans. Då var det någon som drog i mig i armen. Han var maskerad. Han hade kniv. Om han hade haft pistol skulle jag ha stannat, men jag sparkade honom och sprang. Jag sparkade honom för att komma loss. Han höll i mig i vänsterarmen och hade kniven i andra handen. Det var en vanlig kniv, ganska liten.
Melek berättar att hon såg den maskerade mannen ramla efter sparken, medan hon sprang upp för trapporna mot Brunkebergstorg. Och att den rasistiska lynchmobben skrek ”Allahu akbar” (”Gud är större”) innan de gick till attack.
– Du vet IS (Daesh). De brukar säga ”Allahu akbar!” när de ska döda någon. Så min första tanke var att det var IS. Jag blev jätterädd. Alla skrek det, de maskerade männen. Det var väl för att göra oss rädda eller något. Jag vet inte varför de skrek så. De attackerade alla. Det var barn också. Alla. Det var katastrof. Jag såg många som sprang och en kille som blev nedslagen. Han fick hjälp inne på mataffären sedan.
Under tiden började fler poliser strömma till Sergels torg. Från början var där bara någon enstaka polispiket, men mot slutet av attacken hade minst en handfull patruller kommit till platsen. Melek är kritisk till hur polisen agerade.
– Polisen gick inte ens fram. De stod bara och tittade. De lät dem springa iväg utan att fånga dem.
När Melek och hennes kompis sprang mot polisen för att söka trygghet blev de tillsagda att vänta.
– Vi väntade jättelänge, sedan tröttnade vi och gick ner för att åka hem. Vi mötte några vakter inne vid tunnelbanan. De försökte lugna ner oss och sade att det inte var IS utan huliganer, svenskar. När vi frågade varför de skrek ”Allahu akbar” sade de att det var för att skrämmas.
Polisen tog ingen anmälan, vittnesmål eller ens några kontaktuppgifter till Melek.
– Vi gick till dem, men de sade bara ”vänta, vänta, här är ni säkra”. De var upptagna. De brydde sig inte ens. Vi stod där typ en halvtimme, sedan gick vi.
Uppmanar till anmälan
Christer Birgersson, kommenderingschef på Stockholmspolisen, menar att det måste röra sig om någon miss i kommunikationen.
– Vi har en skyldighet att ta in anmälan av vittnen och brottsoffer. Det gäller för alla oavsett om det är en vuxen eller en minderårig, säger han.
Två personer greps under händelsen på fredagskvällen. En för brott mot knivlagen och en för våld mot tjänsteman, efter att ha slagit en polis i ansiktet. Ingen övrig polisanmälan finns från något brottsoffer eller vittne till händelsen.
– Vi uppmanar naturligtvis alla som har sett något eller drabbats av något att göra en anmälan, säger Christer Birgersson.
Hur kommenterar du att polisen uppfattades som passiv av vittnen på plats?
– Det är hennes bild och den kan naturligtvis inte ifrågasättas. Jag har en uppfattning om att vi agerade riktigt efter den uppkomna situationen. Vi har ganska god erfarenhet av liknande situationer och det finns olika metoder man kan välja att agera efter. Ibland är det en fördel att vara offensiv, ibland ger det bättre effekt att förhålla sig lite mer avvaktande, säger Christer Birgersson.
Melek har inte pratat med någon vuxen förutom sin mamma om det som hände.
– Nej, ingen har pratat med mig. Bara med min familj och mina kompisar.
Skulle du vilja prata med någon?
– Ja, gärna. Jag tänkte att jag kommer dö. Att de kommer skjuta mig eller något. Alltså, det går inte bort. Jag tänker hela tiden på det.
Är du rädd för att det ska hända igen?
– Ja, det är läskigt. Jag går inte ut på kvällen längre. Jag är hemma skittidigt. Jag är fett rädd. Hemma där jag bor också. Man vet inte vad som händer nu. Varken jag eller någon av mina kompisar går till T-centralen längre. Ingen vågar åka dit.
Varför tror du att de här männen attackerade er?
– De vill ta bort invandrare.
Fotnot: Melek heter egentligen något annat.
