– Vissa är mycket organiserade, som mc-gängen, där det finns undergrupper som sköter rekryteringen av medlemmar, säger Fryshusets Camilla Salazar, som bland annat arbetar med att hjälpa gängmedlemmar att lämna sina gäng.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Många av de andra grupperingarna är egentligen inte organiserade gäng utan killar som lärt känna varandra eftersom de är grannar och har gått i, eller lämnat, skolan tillsammans. De har helt andra lojaliteter än de organiserade gängen och det är ofta svårt att navigera för medlemmarna.
Motsättningar kan dyka upp helt oväntat, antingen inom nätverket eller i förhållande till en annan gruppering.
– Det finns en rad konflikter, ofta på individnivå. Man måste plötsligt välja mellan två vänner. Det kan handla om kränkningar eller skulder och plötsligt kan din nära vän bli din dödsfiende. Följden av en provokativ fråga kan bli att skjutas till döds. Reglerna är svartvita och utan eftertanke, säger Camilla Salazar.
Siktar mot huvudet
Många gånger finns grunderna till konflikterna i den kriminella verksamheten, framför allt narkotikahandel. Det handlar ofta om små partier och att någon individ eller ett nätverk känner sig lurad eller inte har redovisat resultat av en försäljning.
Det kan dessutom finnas en rivalitet mellan nätverk om försäljningsområden, en konflikt som sedan understöds av personliga motsättningar och hämndbegär.
Skjutvapen är vanliga inom gruppen och eftersom många bär skyddsvästar siktar man på huvudet. Om man inte dödar kan man bli dödad själv.
– Som medlem i ett nätverk svarar man dessutom inte bara för sig själv utan också för hela gruppen, säger Camilla Salazar. Upplevs en kränkning från ett annat nätverk finns det bara ett svar och det utdelas med skjutvapen. Det är ett mycket manligt fenomen, det handlar om en utvecklad machokultur.
– Att visa känslor är inte tillåtet, så vart tar då känslorna vägen efter att bäste vännen skjuts till döds? Jo, de översätts till våld. Man slår till snabbt och hårt. Man har lärt sig använda våld och lärt sig att det är ett normalt sätt att agera.
Gängen består ofta av personer med etnisk samhörighet. Tidigare handlade det om svenskar, finnar, människor från Balkan för att sedan bli en övervikt av unga män från Sydamerika. I dag är de allra flesta som är inblandade i skjutningar, antingen som offer eller gärningsmän, från mellanöstern eller från Somalia och Eritrea.
Det handlar om pojkar antingen födda i sina hemländer eller i Sverige av två utlandsfödda föräldrar. Majoriteten är runt 20 år gamla och uppvuxna i utsatta områden.
De allra flesta av de som skjuter är kända från narkotikahandel och använder själva droger, men det handlar oftast om små partier och begränsat med pengar.
Även om knarkförsäljningen står för huvuddelen av nätverkens inkomster är vinsterna begränsade, de som säljer på gatunivå tjänar sällan stora pengar, även om det är mer än vanliga ungdomslöner.
För att öka inkomsterna bedriver också medlemmar och nätverk omfattande personrån, inbrott, butiksrån och beskyddarverksamhet.
”Vill visa en väg in i samhället”
En av de organisationer som arbetar med trygghet i utsatta områden är Lugna Gatan, som dels tar uppdrag från kommuner och landsting – en av de största kunderna är Storstockholms lokaltrafik–, dels driver en egen verksamhet inom ramen för Fryshuset. Medlemmarna är ofta från de områden där de verkar.
– Vi känner att vi har en lugnande inverkan när vi finns i ett område. De kastar inte sten på oss, vi känner de flesta av dem. Vår uppgift blir då att utveckla relationerna med ungdomarna där, men det handlar hela tiden om avvägningar, säger Selcuk Uysal, som är samordnare på Lugna Gatan i Stockholm.
– Vårt arbete bygger på att vi kan skapa förtroende hos ungdomarna i de utsatta förorterna, att vi kan visa dem en väg som inte går in i nätverken utan in i samhället. Därför kan vi inte fungera som polisens förlängda arm, utan måste ha ett eget förhållande till ungdomarna.
Ibland får medlemmar i Lugna Gatan medla i konflikter mellan medlemmar i nätverken eller mellan två nätverk. De är de enda som kan göra det eftersom polis eller socialtjänst är tvingade att agera om de får kännedom om begångna eller planerade brott.
Många vill bli förebilder
Lugna Gatan har olika uppgifter. När de kontrakteras som trygghetsvärdar av kommuner eller av kollektivtrafiken måste de agera som kommunal- eller landstingsrepresentanter. När de driver sin egen verksamhet är de inte bundna av dessa regelverk, utan kan agera friare.
– Vi har ständigt minst 500 som söker jobb hos oss utan att vi utlyst några tjänster. De tjänar inga stora pengar hos oss, kanske 18 000 kronor i månaden, men de får ett jobb och de kommer i kontakt med en rad olika aktiviteter som ändrar deras liv och blir dessutom förebilder för de yngre, säger Selcuk Uysal.
– Om en akut situation är på gång hjälper det om vi ställer oss bredvid ambulanspersonal, poliser eller vilka de kan vara för att lugna ner känslorna.
Vaktbolag konkurrerar
Ett problem för Lugna Gatan och andra grupper som delvis är ideella är att allt fler kommuner och myndigheter tvingas till upphandlingar för att anställa trygghetsvärdar.
Detta har nu blivit en marknad för vaktbolag och andra säkerhetsbolag, som ibland kan erbjuda ett lägre pris.
Följden blir att de ekonomiska möjligheterna att arbeta har krympt för Lugna Gatan och deras kollegor. Nu står vakter med ordet trygghetsvärd skrivet på ryggen och det sägs att de ska arbeta för att skapa positiva exempel för ungdomarna i området, men de har inga instrument för det.
De möts också ofta av en stark misstänksamhet av de lokala ungdomarna. Det lokala samhället har tappat en viktig aspekt av trygghetsarbetet.