”Att vara utsliten är inget man motionerar bort”

Arbetsmarknaden söker människor som kan producera i relativt hög takt. De ska helst vara barnlösa och knappt någonsin sjuka, säger stressforskaren Peter Währborg som nyligen skrivit en bok på temat. 

– Våra hjärnor har utvecklats mycket långsamt medan kulturella förändringar håller ett helt annat tempo. Det går allt snabbare, vilket för med sig alla möjliga typer av påfrestningar.

Människor är olika och att alla ska in i samma mall på arbetsmarknaden tycker Peter Währborg är dumheter.

– För en del människor har livet varit fyllt av plågsamma upplevelser och man kanske dessutom har ett yrke där man sliter ut sig. Det är farligt att det då ska bli någon slags a- och b-lag av mänskligheten.

I stället borde vi ägna oss mer åt ”matchmaking”, tycker Peter Währborg.

– Ett Nobelpris har tilldelats den idén. Vem passar för vilket yrke? Om man är en småbarnsmamma med en ohygglig massa åtaganden är det en helt annan påfrestning att även jobba 45 timmar i veckan.

Återhämtning=larvigt

Inte alla har den lyxen – men vi gör gott i att välja yrke som vi förhoppningsvis väljer en partner, menar Peter Währborg: Med omsorg och hänsyn till helheten.

– Att prata om återhämtning tycker jag är ganska larvigt. Det är som att bota smittkoppor med kosmetika. Det mest adekvata när man blir utsliten är att försöka byta jobb. Man passar inte riktigt bra ihop. Det är inget man motionerar bort.

Att vård och omsorg är en bransch full av kvinnor kan vara ett exempel på dålig matchmaking, som Peter Währborg ser det.

– Det är många gånger tunga jobb. 

Märkliga argument

Att jämföra stress länder emellan är svårt, eftersom det saknas gemensamma system för att mäta det. Men i Afrika och Mellanöstern exempelvis rapporterar man sällan stress, menar Peter Währborg. Skillnaderna kan ha flera orsaker, där en faktor är huruvida det är möjligt att vara frånvarande från arbetsmarknaden.

– I många länder har man fullt upp med att överleva. Att inte gå till jobbet i Sverige får inte samma katastrofala följder. Det kan omvandlas till ett mycket märkligt politiskt argument där man vill antyda att folk är lata och lever på bidrag. Men i ett välskött samhälle är det möjligt att definiera sig som sjuk när man inte mår bra. Det är paradoxalt – ju bättre välfärd vi har, desto större är risken att folk droppar av.