BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Ska vi vänta lite? frågar Ingrid.
– Äh, vi kör! säger jag.
Under de tre och ett halvt åren som jag dumpstrat har jag gått från att vara rädd för att någon ska se när jag rotar i soptunnor till att inte bry mig alls. Ingrid och jag har dumpstrat ihop i ungefär ett år.
Vi går ner till lastkajen där även soporna finns. Fyra vanliga soptunnor brännbartsopor. Den här kvällen är det relativt nytömt. Soptunnorna är nästan tomma och ena kärlet för brännbart är tomt så när som på en påse blandade nötter som har blivit kvar på botten. Jag fiskar upp och torkar av den. Ingrid plockar ur de få grönsakerna som finns i tunnorna, ett par butternutpumpor, lite smågurkor, och jag hittar en del bladsallad i påsar och tre påsar delikatesspotatis i kärlet för brännbart som inte är tomt. Vi får i alla fall med oss en stor kasse mat hem.
Nästa affär har en komprimeringscontainer för brännbart som alla sopor kastas i och pressas ihop för att spara plats. Har man tur kan man hitta mycket som inte har hunnits pressas än och sådant som har pressats men inte förstörts. Press-aspekten gör att mängden fynd varierar mycket. Runt nyår hittade vi bland annat 25 paket löjrom, nötter, mandlar och mycket annat. Den här gången är det rätt skralt. Men för mig som har en ettåring är ett paket blöjor och ett paket näsdukar ändå rätt bra. Vi hittar också en del bröd.
I svenska medier hävdas ofta att de största problemen när det kommer till matsvinn finns i hushållen. Vi köper för mycket, vi är dåliga på att ta hand om rester och att frysa in mat som blivit över. Det baseras på Naturvårdsverkets statistik över det svenska matsvinnet, som är de enda officiella siffrorna som finns. I dem är stapeln för hushållen mycket riktigt mycket högre än de andra.
Men tittar man närmare på siffrorna hittar man en del luckor. Till exempel i kategorin ”Jordbruk och fiske”. Där saknas bland annat fiske med sina stora bifångster, nästan hela köttindustrin, frukt, grönsaker som gurka, tomat med mera. Därför står den kategorin i Naturvårdsverkets siffror nu bara för en tiondel jämfört med hushållens svinn. I internationella rapporter över Europa står jordbruk och fiske i stället för nära hälften av det totala svinnet.
Också livsmedelsbutikernas svinn är misstänkt lågt. I likvärdiga länder som Norge, Finland och Danmark har forskarna kommit fram till siffror som är nästan fem gånger så höga som de svenska per capita. Och när det kommer till hushållens svinn består de 941 000 tonen av både så kallat onödigt svinn och oundvikligt svinn. Det senare är bland annat bananskal, kaffesump och annat som vi rimligen inte kan göra så mycket åt.
Var tredje eller var fjärde matkasse som bärs hem från affären kastas i de svenska hushållen är också ett påstående som florerat mycket i media. Räknar man utifrån statistiken över hur mycket mat som säljs till svenska konsumenter och hur mycket som slängs får man i stället en siffra på onödigt svinn på 6,5 procent, vilket kan bli bättre, men ändå är klart godkänt. I det onödiga svinnet räknas också till exempel det sista man inte får ur förpackningar.
En kategori som inte ens finns med i den svenska matsvinnsstatistiken är grossister. Nästa anhalt på vår tur är just en grossist. Där hittar vi en mögelost på ett kilo och ett helt flak med bär. Hallon importerade från Kenya och blåbär från Peru. En anledning till det stora svinnet är också att vi konsumenter anses behöva allt året runt. Färska bär mitt i vintern, importerad färskpotatis i januari.
En värsting när det kommer till svinn är bröd. Det är också ett svinn som sker i butikerna men inte räknas in i deras statistik. När brödleverantörerna levererar nytt bröd till butiken tar de tillbaka det gamla brödet med 2–3 dagar kvar till bäst före-datumet. Sedan slänger leverantören det i sina tunnor i stället. Vi svänger förbi en sådan och plockar ur ett par påsar bröd var ur den överfulla tunnan.
Sedan kommer kvällens jackpot. En affär vars container är låst, men som går att öppna ändå om man vet hur man gör. Den här kvällen har taket kilat fast lite, men efter en del krångel får vi upp den. Jag hoppar in och langar ut säckar till Ingrid som hon kollar utanför och kollar själv säckar som är för tunga för att få ut inne i containern.
Just när jag har hoppat in kör en vaktbil förbi, men vakterna tittar knappt åt vårt håll. I säckarna hittar vi bland annat ett tiotal liter fil, portionsyoghurt, lövbiff, ett tiotal påsar te, en bh i storlek J, 40 påsar Kina Waffers, julklappspapper, några burkar kapris i ett flak där två burkar har läckt och kladdat ner de andra.
Samtidigt som vi i väst har det så gott ställt att affärerna utan problem kan slänga fullt ätbar mat utan att det gör någon betydande skillnad för deras vinst är svält ett stort problem i stora delar av världen. För 20 år sedan berodde den mesta svälten på krig och katastrofer. I dag är läget annorlunda. Nu beror svält oftast på att fattiga människor inte har råd att köpa mat för att marknadspriset är för högt och det är det delvis på grund av att vi köper massor av mat som hamnar i soporna. Man brukar uppskatta svinnet till en tredjedel av all mat som produceras.
På kvällens sista affär fyller vi på med lite prinskorv, oöppnade salladsbarstråg med melonbitar och libanesisk quinoasallad. Utanför min trappuppgång delar vi upp bytet. De varorna det finns mycket av och som båda vill ha tar vi hälften i var, det som bara den ena vill ha tar den och enstaka saker som båda vill ha hamnar i den så kallade dealhögen. Uppdelningen slutar med att vi turas om att ta en grej från den. Ingrid tar kräftorna, jag tar turkisk yoghurt, hon tar ädelosten, jag tar påsen med nötter och ett paket grädde. Ännu en veckas mat är fixad. Dessutom lördagsgodis till min sexåring Ervin för flera veckor framöver och blöjor till My. Tanken att gå till affären och handla mat känns avlägsen.
