Cirkusartisterna har (kärleks)livet i kappsäck

Tre år senare träffades hon och Julien Auger igen och blev ihop. Tillsammans med en grupp andra akrobater och musiker driver de Circus I love you. Under sommaren har de turnerat i Finland och Sverige. Dagens ETC besöker gruppen inför föreställningen i Eskilstuna. 

Det är fortfarande varmt för årstiden och på cirkusens backstage-område står dörrarna till artisternas vagnar på vid gavel. Artisterna är nyvakna. En del äter frukost i sina vagnar, andra går till köksvagnen där Brenda Del Sole från Argentina gräddar pannkakor. Intill hennes vagn står ett bord där Sade Kamppila sitter och dricker kaffe. Det är fyra timmar tills de ska spela föreställningen ”Utopia”.

– Circus I love you är Sveriges enda nycirkus med egna tält och vi utför de flesta av arbetsuppgifterna själva. Utom att laga mat – vi anställde Brenda i början av sommaren, berättar Sade Kamppila.

De har med andra ord inget tekniskt team med sig, utan bygger tält, scen, publikgradäng och bär in alla 50 bänkar i tältet. De flesta av artisterna har dessutom lastbilskörkort och turas om att köra den 16,5 meter långa rosa lastbilen. 

– Allt började med att Julien och jag hade blivit ihop och ville se varandra oftare. Eftersom cirkusartister arbetar mest med produktioner på turné, sågs vi bara mellan dessa uppdrag. Efter några år tillsammans kom tanken på att starta en egen cirkus, säger Sade Kamppila.

Ingen annan i hennes familj har ett konstnärligt yrke. Pappan arbetade inom tv och hennes mamma som lärare. När hon berättade för dem att hon ville söka till en cirkusskola var de först skeptiska. Men med tiden ändrade de sig och är i dag ett stort stöd för både Sade Kamppila och gruppen. 

– De är våra största fans. Pappa tog till och med lastbilskörkort när han gick i pension och har varit med oss på våra turnéer och kört långa sträckor.

Hade inget hem på många år

Kocken Brenda Del Sole ställer fram en kanna med nybryggt kaffe på bordet. Julien Augner och några andra slår sig ner. Akrobaterna Benoît Fauchier, Pelle Tillö, Oskar Rask och producenten Julia Simon har också funnits med sedan starten 2017. De är alla vänner som kände och hade arbetat varandra innan Circus I love you startades. 

Medan några i cirkusen har sin husvagn som enda bostad och hyr ett hus eller lägenhet i de perioder då de inte turnerar, så har andra planer på att så småningom köpa ett hus. För Benoît Fauchier har frågan om hem och boende förändrats över tid.

– När jag var ung och började arbeta professionellt med cirkus var det självklart att med det här yrkesvalet följde även ett liv på turné, säger Benoît Fauchier. 

– Trots att jag växte upp i en medelklassfamilj med andra ideal var det verkligen inget som lockade mig. Jag hade inget hem på många år och trivdes också med det. Jag ville hellre vara öppen och se vad som hände. Men några år senare träffade jag Sofia, säger Benoît Fauchier.

De möttes av en slump och blev kära när Benoît Fauchier befann sig i Sverige mellan ett par turnéer. 

– Under de första fem åren sågs vi typ varannan månad och därför utvecklades nog vår relation långsammare än många andras. Men sedan insåg jag att inte bara hur viktig hon och vår relation var – jag hade även börjat att trötta på att hela tiden vara på resande fot. Varje månad hade jag rest en hel vecka och hade suttit och väntat på tågstationer och flygplatser – hela tiden på väg till och från Sofia. Jag ville ha en förändring.

Han stannar upp och funderar.

– Sammanlagt bodde jag nog närmare tio år utan en fast bostad. Nu bor jag halvårsvis i en stor Hälsingegård tillsammans med Sofia och våra två barn. Det känns väldigt nytt för mig. Resten av tiden turnerar jag.

Frankrike är mer flexibelt

Även om han tycker om växlingen mellan turné och familjeliv i hus i Hälsingland, så saknar han sin familj när han är på turné. Det svenska systemet när det gäller barnens skola och undervisning borde vara mer flexibelt, tycker han.

– Andra länder tar större hänsyn till cirkusartister med nomadiska liv. I Frankrike finns det till exempel större möjligheter att ge barnen hemundervisning. Jag skulle vilja ha dem med mig här oftare.

Han ser även fördelar med deras sätt att leva. 

– Man ger varandra utrymme att utvecklas när man inte ser varandra varje dag och efter en turné återupptäcker man varandra.

Innan dagens föreställning ”Utopia” börjar värmer artisterna upp i tältet. Kocken Brenda Del Sole drar igång popcornmaskinen i förtältet och sätter sedan på sig en röd paljettkavaj. Matinétiden har lockat Eskilstunas familjer och utanför tältet ringlar en kö. Stämningen är förväntansfull. Brenda Del Sole och alltiallon Théo säljer popcornbägare och kontrollerar biljetter. Strax före två släpps publiken in och fyller snabbt upp tältets 150 platser. Föreställningen börjar. ”Utopia” är en timmes fysiskt intensiv föreställning och utspelar sig i ett relativt litet tält. Cirkusföreställningen har ett högt tempo. Musik varvas med bland språngbrädsvolter, hårhängning, rullskridskoåkning och jonglering. Publiken drar ofta efter andan och applåderar med.

Magiskt vardagsliv

När sista numret är klart, publiken har applåderat och tältet är tomt igen tar artisterna en timmes paus. För kvällen är inte över. Efter middagen ska tält, scen och gradäng rivas. Allt ska packas ihop och artisterna ska sätta sig i lastbilen och bilarna för att fortsätta vidare till Simrishamn.

Kvällens middag är pizza och sallad. Samtalet om artisternas livsval fortsätter. Pelle Tillö, som är artist och Circus I love yous vd, berättar om när han blev pappa för ett år sedan, med en av sina närmsta vänner som bor i Tyskland.

– Hon längtade efter barn och jag kunde ge henne det. Förutsättningarna för föräldraskapet har varit mycket tydliga och det är hon, mamman till barnet, som bestämmer. Men det har gått så bra och jag var med på förlossningen. Dagarna efter så bara grät jag över hur vackra och omtänksamma människor var, över hur väl vi blev omhändertagna av personalen på sjukhuset. Jag visste inte att jag hade förmågan att känna så mycket. Det var så väldigt verkligt och så magiskt på samma gång.

Om ett par veckor ska Pelle Tillö åka till Tyskland och vara pappaledig en månad. 

– Hon har precis börjat att gå, säger han och visar en bild på en flicka som nyss tagit sina första steg.

Han tycker att växlingen mellan cirkus- och familjeliv fungerar bra. Han arbetar med det han älskar och har sedan möjlighet att vara ledig och kunna fokusera till 100 procent på sin dotter.

– När jag är i Dresden så kan jag gå helt upp i ett magiskt vardagsliv utan att vara trött efter jobbet. Ibland är de med på turnén och ibland följer jag med mamman när hon reser i sitt jobb. Vår dotter får vara med oss i våra liv och vi anpassar så att det blir bra för henne. Vi har ett bra liv.

”Känner mig privilegierad”

Det är dags att börja arbeta igen. Snart stängs vattnet från kommunen av och köket är den vagn som först måste bli klar. Disk, tallrikar, glas och bestick packas ned i förvaringslådor. När Brenda Del Sole stänger dörren om köket råder en systematisk ordning. Som det behöver göra. 

Rivet tar totalt fyra timmar. Backstage-områdets gula staket, scenen, tältduken och tekniken – allt monteras ned av artisterna. Den höga trossen som tältet är fäst vid tas sakta ned och när Julien har lyft upp och kört in alla delar i lastbilen med trucken, så är det klart och solen har gått ned. Artisterna tar en kort stunds paus före avfärd. Brenda Del Sole ställer fram några sparade pannkakor. Pelle Tillö tar en direkt i handen och äter.

– I kväll är det Sade som ska köra lastbilen. Hon tog lastbilskörkort precis när vi skulle ut på vår allra första turné. Jag tror att en del blir förvånande när lastbilen kommer till en mack eller rastplats och de får se en tjej på 45 kilo kliva ut ur förarhytten.

Sade Kamppila vinkar. Det är dags. Julien Auger och hon extrakollar att all last är säkrad och stänger dörrarna. Sedan klättrar hon upp i förarhytten, startar motorn och kör iväg. De andra sätter sig i sina bilar och sedan kör de i väg.

Några kvällar senare berättar Julien Auger på Facetime om vad han tänker om vänskap, arbete, ekonomi och ägande. Han sitter i parets gemensamma vagn efter att ha spelat kvällens föreställning av ”Utopia” i Simrishamn. Sade Kamppila har gått i väg en stund till producentens vagn för att titta på tv-programmet ”Dragrace”. 

– Jag tror att många ser på oss utifrån sina värderingar och ideal om hur man ska leva, bo och ha familj. Till exempel behöver vi inte ha så mycket personliga saker. Våra vagnar är mest en plats där vi sover. Vi har få saker i dem. På dagarna är vi ju dessutom ofta i tältet där vi tränar och spelar musik. Ett av målen för att vi startade den här cirkusen var att Sade och jag skulle få vara tillsammans. Jag känner mig privilegierad som kan tillbringa så mycket tid med min älskade.