BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag växte upp i Vidkärr, vissa säger Björkekärr, i en lärarfamilj. Det var ett folkhemsområde av bästa sort, berättar Einar Hansson.
I staden har han sedan gjort i princip hela resan från öst till väst, med mesta tiden i Haga innan han landade så västligt han kunde komma, ute på Styrsö i skärgården.
– Jag blev arkitekt på 70-talet och bodde länge i Haga. Det var en speciell tid med stort engagemang mot alla rivningarna då. Jag kom med i Hagagruppen som var ett löst nätverk för att bevara stadsdelen. Vi höll i allt möjligt från fester och remissvar till visningar i området. De första som frågade om guidad stadsvandring var den då närliggande Samskolan. Med sitt intresse för stadsplanering och staden Göteborg höll Einar gärna i vandringarna.
– På 70-talet var vissa saker förnuftigare, det fanns en fungerande stadsplanering och trots allt så blev det ju inga privata aktörer i Haga. Det fanns en samsyn på vettiga bostadsplaner som är fjärran från dagens penningstyrda förhållningssätt.
Einar menar att det gjordes utförligare och bättre utredningar vad gäller bostadsplanering på den tiden.
– Man strävade efter en ökad jämlikhet. Men har man som nu inte ens ökad jämlikhet som ett mål så går det ju inte. Sedan 90-talet har det varit "sjukt dåligt" för att använda ungdomsspråk.
Utbildade sig på Chalmers
Einar Hansson utbildade sig på Chalmers och på den tiden så fanns det en del radikala och driftiga krafter där. Bland annat Landalagruppen som arbetade för bevarande av den stadsdelen. Landala var bredvid Haga och Annedal en av de tre första arbetarförstäderna till Göteborg utanför Vallgraven. Men där lyckades de aktiva inte stoppa grävskoporna. Tidigare utgjordes området av 80 procent landshövdinghus. I dag finns bara ett fåtal kvar.
Efter stadsvandringarna i Haga blev det flera vandringsuppdrag, bland annat från högskolorna. Strax efter kom första guideboken – Vägvisare över Haga – som följdes upp med Nya Göteborgsguiden som han skrev tillsammans med andra arkitekter och sociologer på 80-talet.
– Den hade rätt mycket samhällsanalyser. Även om jag skriver rätt kritiskt på en del ställen i nya boken, så hade det nog varit svårt att få till något sådant i dag.
15 upptäcktsfärder
I den nya guiden Göteborg till fots får man följa med på 15 upptäcktsfärder runt om i staden. Varje vandring är upplagd med numrerade stationer beskrivna i text, kartor, bilder och beskrivning av hur du tar dig till startpunkten. Boken guidar även via spårvägsturer från station till station.
– Den ger några tvärsnitt genom staden, utan att vara tematisk, i rimlig storlek för att kunna hålla i handen. Den kan säkert kopplas till en app, säger Einar och välkomnar någon som finansierar och har teknisk kunskap till det.
Boken är grafiskt designad av Einars fru Margareta Reimer och bilderna är tagna av fotografen Claes-G Svantesson. Den släpps, distribueras och säljs av dem själva.
– "Kontrollera produktionsmedlen" sade ju Marx, så då gjorde vi det, skrattar Einar.
Ett personalägt företag
När han inte skriver sina böcker så arbetar Einar på Melica, ett personalägt företag i kooperativ form som arbetar med miljökonsultation inom olika områden som samhällsutveckling och naturvård. I kulturmiljöunderlag visar han för kommunen hur viktiga gamla byggnader kan vara, säger han. Nygentrifierade områden som Kville eller prat om skyskrapor som Karlavagnstornet motsvarar inte Einars bild av god samhällsplanering eller bostadspolitik.
– Det räcker med att stiga iland på Lindholmen, mitt i den grå massan där, för att få avskräckande exempel. Det blir oftast dystra, kvällstomma, gentrifierade områden. Men man måste gå vidare och titta själv, det är det jag förespråkar med guideböcker och stadsvandringar. Gå ut och se själv hur det ser ut. Vandringarna i boken tar dig till både gamla och nya områden så det är inte bara mys-mys.
