Kring uteserveringen vid Heurlins plats flanerar människor i sommarkläder och på restaurangen sitter kontorsfolk i skjortor och äter lunch. Några stenkast bort, mot Järntorget till, ligger det kontor där arkitekten Emma Skottke jobbar i dag. Men om några veckor kommer hon att leva och verka i en helt annan miljö.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– I slutet av augusti åker jag till Nairiobi. Området där jag ska jobba heter Korogocho. Det är ett slumområde som ligger som en isolerad ö i Nairobi skulle man kunna säga, berättar Emma över en kopp kaffe.
Hon beskriver Korogocho som ett område som har vuxit fram helt utan planering, dit människor som flyttar från landsbygden in till Nairobi ofta hamnar i ett första skede.
– Området är mycket tätbebyggt med få publika platser. Husen är av korrugerad plåt, det är smala gator och öppet avlopp. Trots att det ligger centralt i Nairobi är det samtidigt isolerat. Och väldigt fattigt, säger Emma.
Annorlunda stadsplanering
Emma Skottke är utbildad landskapsarkitekt vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Det var där hon för första gången kom i kontakt med Nairobi och Korogocho, samt med organisationen Arkitekter utan gränser.
– Det var i samband med en masterkurs i urban teori, och vi ville göra ett porträtt av Nairobi. Det kändes som en väldigt intressant stad där stadsplaneringen skiljer sig väldigt mycket från Sverige, säger Emma.
I samband med kursen och första resan till Kenya kom Emma även i kontakt med FN:s boende och bosättningsorgan, UN-Habitat, vars huvudkontor ligger i Nairobi. UN-Habitat arbetar just med att förbättra förhållanden och skapa hållbara lösningar i städer runt om i världen.
– De hade gjort en del i Korogoch redan. Men det var mest fysiska projekt, som att asfaltera vissa gator. Jag kände att det skulle vara mer intressant att jobba med aktiviteter som involverar de som bor där för att skapa en mer hållbar utveckling, förklarar Emma och fortsätter:
– Så nu jobbar vi med en ungdomsorganisation, Hope raisers, som finns i Korogocho. De samlar olika kulturarbetare som konstnärer, fotografer och musiker, och involverar unga människor i syfte att skapa en bättre framtid och engagera dem i utvecklingen av sin boendemiljö, förklarar Emma.
Finansieras av projektstöd
För att kunna resa till Nairobi tar Emma Skotte tjänstledigt från sitt vanliga jobb, och kommer under närmsta halvåret att jobba för Arkitekter utan gränser på plats i Nairobi. Arbetet är ideellt, och finansieras av projektstöd. Arkitekter utan gränser har sitt ursprung i Frankrike och är i dag en paraplyorganisation med oberoende grupper vars gemensamma mål är att skapa bättre förutsättningar för liv och boende genom arkitektur.
– Det är en organisation som verkar både internationellt i städer runt om i världen men även lokalt. Till exempel är Arkitekter utan gränser involverade med en utställning i Göteborg green world som pågår på Avenyn just nu, berättar Emma.
– På den här resan ska jag fortsätta med ett projekt som startades 2013. Det handlar om att jobba med publika platser och gaturummet i Korogocho. Genom att jobba med gaturummet på det här sättet och involvera de som bor där så hoppas vi kunna förbättra identiteten i området, och att de själva kan förbättra och få ut någonting av det.
Hon förklarar att det kommer att hållas workshopar där problem, möjligheter och önskemål om vad som ska göras ska lyftas.
– Om vi då kommer fram till att vi ska plantera träd eller ordna något konstprojekt så gör vi det med de boende. Det är hela tanken med Arkitekter utan gränser, att medborgarna ska involveras och att vi inte ska behöva vara där under någon längre tid utan att de ska kunna fortsätta driva projekten själva, berättar Emma.
Trivs med att arbeta på plats
Emma Skottke har de senaste åren främst jobbat med projektet från Göteborg. Hon har regelbundet gjort resor till Nairobi och då stannat någon månad, men väljer nu att satsa på en längre vistelse.
– Det funkar hyfsat att driva det hemifrån, men för att det ska bli riktigt bra och hållbart på sikt känner jag att jag måste vara på plats. Och varje gång jag har varit där har jag knutit nya kontakter, det har kommit fram nya idéer och nya processer har startats – så då har det alltid känts som att jag har lämnat det halvfärdigt. Och det behövs någon som kan jobba fullt på plats.
Emma trivs med arbetssättet att vara på plats där det händer och kunna vara med och påverka själv i direkt kontakt med de boende, berättar hon.
– Samtidigt är jag lite splittrad till att som utomstående komma och jobba så här, men en del av mitt jobb är att hjälpa till med kontakter och koppla ihop olika instanser. En viktig del i arbetet är att få projektet erkänt av högre instanser och koppla det till utvecklingen av hela Nairobi för att skapa långsiktighet och större inverkan på hur man tänker kring staden generellt i Nairobi.
– Förhoppningen är att om det kan funka i Korogocho så kan det förhoppningsvis fungera i andra delar av världen också, säger Emma Skottke.
