– Det där var inget annat än ett beställningsjobb från Centerpartiet, säger Johnny Nadérus, vice ordförande för Sekos banklubb i Stockholm, och syftar på Toijer-utredningen.
Dagens ETC träffar honom tillsammans med järnvägsarbetarna Kjell Andersson, Roger Widström och Håkan Johansson i Infranords lokaler i Årsta i södra Stockholm, strax intill tvärbanan, som de senare ska ut och inspektera.
Kjell Andersson, med sina 39 år i yrket, är ”färskingen”. Han och Roger Widström jobbar som besiktningsmän och ser till att inget är fel på spår eller tågväxlar längs med Saltsjöbanan, Nockebybanan samt tvärbanan, i Stockholmsområdet. Håkan Johansson, som är järnvägselektriker, har bland annat ansvar för att kontaktledningar inte ska rasa ned över spårvägarna. De två senare har gjort inte mindre än 40 år i yrket och har med andra ord inte långt kvar till avtalspensionen. Men las-förhandlingarna bekymrar dem ändå.
”Arbetsgivaren får bestämma”
Johnny Nadérus tar till orda för att gå igenom de kritiska punkterna som lagts fram.
– Man vill ta bort det här med ”saklig grund” vid uppsägningar, vilket kommer betyda att arbetsgivaren helt och hållet själv ska få bestämma när man blir uppsagd. Facket kan idag ogiltigförklara sådana uppsägningar som sker på personlig grund genom att lägga fram dem för Arbetsmarknadsdomstolen. Det ska vi få fortsätta göra, men under de ett till två år som det tar innan de kommer fram till om arbetsgivaren har gjort rätt eller fel, ska den uppsagde som det ser ut idag ha rätt till lön. Det vill man ta bort nu.
Kjell Andersson, som inte varit helt införstådd med vad las-förhandlingarnas framlagda förslag faktiskt innebär, reagerar direkt.
– Det här känns ju inte alls bra! Det blir ju solklart vi vanliga knegare som drabbas av sådana här försämringar i anställningstryggheten, säger han.
Johnny Nadérus håller med och drar en parallell till när det vinstdrivande bolaget Infranord tog över driften av järnvägen från Trafikverket under 2010.
– De ville sparka sammanlagt flera hundra personer, enbart för att öka sina vinstmarginaler. Hade vi inte haft las i ryggen då, så hade de lyckats. Nu tvingades vi, från fackets sida, till att gå med på ett undantag från turordningslistan, men alla utom en anställd fick alltså behålla sitt arbete tack vare las-reglerna.
Risk för tysta arbetsplatser
Risken med såväl de föreslagna nya turordningsreglerna som underlättandet för arbetsgivaren att kringgå bestämmelserna om ”saklig grund” vid en uppsägning, riskerar att leda till väldigt tysta arbetsplatser, inflikar Roger Widström.
– Med de här föreslagna reglerna törs man ju inte yttra nånting om vad man känner och tycker till chefen längre. Säger man nånting är man ju körd direkt. Man blir ju som en slav i princip.
– Ja, är du kompetent och duktig på ditt arbete, men har en dålig kemi med chefen, då är du ju lik förbannat chanslös, fyller Kjell Andersson i.
”Ödesdigra konsekvenser”
Ansträngda relationer gentemot arbetsgivaren riskerar dessutom att gå ut över yrkesstoltheten – och i slutändan säkerheten för tågresenärerna – resonerar Johnny Nadérus.
– Om man inte får göra ett bra arbete, eftersom allt ska kretsa kring arbetsgivarens vinstmarginaler, samtidigt som ingen vågar säga ifrån, för då kan man hänga löst – det är klart att det kan få ödesdigra konsekvenser.
– Det är ju lite så redan idag, att vi gör inget annat än det som måste göras, vilket så klart leder till att vi får en sämre järnväg, säger Kjell Andersson.
Kroppar går sönder
Roger Widström påpekar att de inte ens tillåts använda spårgående fordon för att köra ut reparationsmaterial och verktyg i spåren längre.
– Vi får bära för hand, för att det ska sparas pengar. Gissa vems kroppar det går ut över, för det är inga lätta grejer att bära omkring på, det kan jag lova dig.
Hur ser ni på att det är en S-ledd regering som lägger fram det här förslaget om en ”moderniserad arbetsrätt”, som LO har dragit sig ur?
– Det är klar att det är jävligt pinsamt för mig, som själv har suttit med i ledningen av Stockholms arbetarkommun under de senaste tio åren. Jag ser de här ensidiga försämringarna av arbetsrätten som en direkt provokation. Det är som att begå harakiri för socialdemokratin, säger Johnny Nadérus och gör en jämförelse till tiden innan Saltsjöbadsavtalet.
– Det här är ju dit arbetsgivarsidan har velat sedan 20-talet, att de fritt ska ha rätt till att avskeda folk precis som de vill.
”Både arg och bitter”
Roger Widström avslutar samtalet innan de alla måste ut i spåren för att titta till en spårväxel som väsnas väl mycket, enligt grannarna i bostadsrättskvarteret intill.
– Det är klart man blir orolig. Om jag som äldre börjar kröka rygg och klaga på att jag har ont, det är klart de tar in någon yngre, friskare och kvickare då.
På ett matvarulager strax utanför Enköping är tongångarna bland medlemmarna i Unionen liknande de bland järnvägsarbetarna i Årsta.
– Man vill gå från två till tre undantag i turordningslistan och att det ska gälla för alla företag, inte bara småföretag med färre än tio anställda. I praktiken innebär det att arbetsgivaren kan välja att omorganisera hela verksamheten, i små etapper, om de önskar, säger produktionsplaneraren Anders Ernhjelm, som deltar i fackklubbsmötet via länk.
– Det blir ett totalt godtycke som kommer råda. Personligen känner jag mig jätteorolig för vad det kommer att innebära, tillägger han.
– Man får ju verkligen hoppas att vår arbetsgivare inte kommer att missbruka det här, men man har ju inga garantier. Tyvärr kan det kanske räcka med att man har fel åsikter. Det är ju det som är bra med lagen om anställningsskydd så som den ser ut idag, att sådant godtycke förhindras, säger produktionsstyraren Amanda Regefelt och bollar över frågan till Antonio Gallego, som är förbannad.
– De kommer att kunna välja och vraka och göra precis som de vill med oss arbetare! Vi i facket pratar oss så varma om den svenska modellen, men vi går allt mer mot den amerikanska. Fan, jag är både arg och bitter, säger han.
