En postapokalyptisk värld med genmanipulerade djur och människor. Det möts vi av i Margret Atwoods Oryx och Crake från 2003, en av många dystopiska framtidsscenarier inspirerade av genteknik och människans vilja att förbättra och förädla djur, natur och sig själva. Klimatförändringar, ett snabbt sluttande plan när det gäller moralen kring genförändringar i djur och människor och avancerade tekniska möjligheter har i Atwoods roman skapat en värld där man får akta sig för genmanipulerade människoätande grisar och aggressiva hundhybrider. En lovande ung forskare har ersatt den destruktiva egoistiska människan med en lövätande, fredlig människohybrid. Om man kan forma människan, vilka egenskaper skulle man välja? Och vilka skulle man välja bort? Efter vad som framhålls som förra årets största vetenskapliga genombrott, gensaxen Crispr, är vi nu ett steg närmare sådana möjligheter.

Tekniken, som går ut på att man kan redigera de gener man vill med en helt ny exakthet, är dock snarare behäftad med löften och förhoppningar, än undergångsscenarier och dystopiska visioner. Tänk att kunna radera ut den malariabärande genen hos myggor, eller ta bort anlagen för ärftliga plågsamma sjukdomar ur en släkt. Tekniken har också väckt förhoppningar om att utrota hunger, genom dess stora möjligheter att lätt och billigt förändra grödor för att kunna odla under ogynnsamma förhållanden, eller för den delen förändra köttdjur. Crispr beskrivs som genteknikens T-ford. Den teknik som kommer göra gentekniken lättanvänd och tillgänglig. Det är en teknisk revolution och som med alla revolutioner finns fallgropar. Vill vi kunna gendesigna våra barn? Vad händer om en invasiv mutant kommer ut i ekosystemet? Kan det användas till biologiska vapen? Någon forskare drömmer om att återuppväcka mammuten med hjälp av mammutgener i elefantembryon, någon om att utrota allt ogräs. Då tekniken fortfarande är ny har etikdiskussionen bara precis börjat. 

Användas som forskningsvertyg

Magnus Lundgren är mikrobiolog på Uppsala universitet. Han berättar att upptäckten är ett resultat av nyfikenhetsdriven grundforskning. Verktyget använder sig av ett fenomen man sett hos bakterier, som används för att skydda bakterierna från virus. 

– Det är ett naturligt förekommande försvarssystem hos bakterier mot virus. Vi som har sysslat med detta har bara varit intresserade av förstå naturen. Ingen tänkte att nu uppfinner vi ett genverktyg, det var nyfikenhetsdriven forskning som gjorde att man fick syn på det, säger han. 

Det var Emmanuelle Charpentier, professor i mikrobiologi och biokemi vid Umeå universitet, som tillsammans med Jennifer Doudna upptäckte att fenomenet kunde användas på det här sättet, för att byta ut delar i specifika gener, vilket de skrev en vetenskaplig artikel om 2012. Bland andra Feng Zhang vid MIT i Bostan lyckades ett halvår efter Charpentiers och Doudnas artikel använda tekniken i flercelliga organismer och därefter har intresset för tekniken exploderat.  

– Idag kan vi mest använda det som forskningsverktyg, för att undersöka celler och sjukdomar. Om man tänker sig medicinsk användning så ligger det några år framåt i tiden, säger Magnus Lundgren och berättar att många företag är i gång för att utveckla detta.

Försök har än så länge bara gjorts på växter och djur, samt i ett försök i Kina på embryon för att redigera bort en gen bärande blödarsjukdom. Försöket fungerade, men inte till 100 procent, embryona kasserades också innan det utvecklades till foster. När det gäller sjukdomar så handlar det om att bota monogena sjukdomar, som beror på en enda gen. Den genen kan man då gå in och förändra för att lindra eller helt ta bort sjukdomen, beroende om man kommer åt tillräckligt många celler. Varje cell i kroppen bär på sjukdomsgenen.

– Allt pekar på att det fungerar. Man har gjort tester på apor och kan man göra det på apor så kan man göra det på människor. Men man vet än så länge väldigt lite om bieffekter och om biverkningarna är acceptabla i förhållande till fördelarna. Vi är bara några år ifrån kliniska tester på människor ur olika sjukdomsgrupper. 

Vad gäller det jordbruksmässiga området så har Jordbruksverket slagit fast att Crispr inte nödvändigtvis är att räkna som GMO, genmodifierade grödor. 

– Vid GMO för man in annat genetiskt material som inte hör hemma i grödan. Med Crispr skapar man en mutation som lika gärna skulle kunna uppstå i naturen, det går inte att se skillnad på konventionellt förädlad gröda och en framställd med Crispr, men GMO lämnar spår i produkten av annat material. 

Magnus Lundgren anser dock att fokus borde ligga på produktens säkerhet snarare än med vilken metod den är framtagen. Är produkten säker, beter den sig som den ska i ekosystemet och så vidare. 

– Idag är det mindre kontroll av konventionellt framtagna och förädlade grödor än vid GMO, men den konventionellt framställda behöver inte vara säkrare. 

Läs vidare på nästa sida: Utrota en art helt

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Utrota en art helt

Crispr skulle kunna användas på flera sätt. Man kan behandla gener hos sjuka vuxna individer och radera ut eller mildra en monogen sjukdom utan att förändringen går i arv eller så kan man använda det på könsceller och på så sätt få genförändringar som går i arv. Det är idag olagligt i Sverige och i de flesta andra länder. Man kan också använda sig av så kallade gendrivare, som ser till att genen sprids vidare i 100 procent av avkommorna istället för slumpmässigt, som arvsanlag vanligtvis förs vidare. På så sätt kan man förändra en hel population av en art inom loppet av ett antal generationer, eller utrota den helt. 

– Detta har gjorts i laboratorier. När själva idén är att förändra ekosystemet, då måste man vara extremt försiktig. Försöken sker till exempel i slutna rum. Säkerhetstänket är på en hög nivå. Det kan räcka med att en individ rymmer så sprider det sig. Det är många frågor man måste ta ställning till. Hur gör man försök på ett säkert sätt i naturen? Hur når vi de populationer vi vill nå, så att vi inte påverkar närbesläktade arter? Ekosystem är komplexa, det är svårt att förutse vad som kommer att hända. Det krävs en hög fördel mot risken, då det kan uppstå följdeffekter. Myggan har ju också en plats i ekosystemet. 

Det finns en debatt kring genteknik där ena sidan hävdar att man överhuvudtaget inte borde forska på det, då det är en Pandoras ask som kommer släppa lös en oförutsedd utveckling, om vi börjar manipulera gener i syfte att förbättra fysik, utseende eller livslängd. Magnus Lundgren håller inte med om det.

– Det är ett viktigt verktyg och ett stort steg framåt. Viss medicinsk behandling stänger av vissa funktioner i kroppen, den här förändrar gener. Det kommer inte komma ut på marknaden utan rigorösa tester och försök. Det här ligger i linje med vad vi redan gör för att påverka kroppen och jordbruket. Vi har andra kraftfulla verktyg redan idag, som skulle kunna vara kontroversiella, men inte är det. Till exempel fosterscreening, där man kan välja friska embryon. Det är omöjligt att stoppa tekniken, den finns överallt,  men man ska reglera användningen.  

Det sluttande planet

I etikdiskussionerna kring genteknik kommer ofta det sluttande planet upp. Tanken är att inställningen till genteknikens användningsområden riskerar att ändra successivt. Det handlar till en början om att bota svåra plågsamma ärftliga sjukdomar. Sedan tas ytterligare ett steg och det börjar användas till andra svåra sjukdomar, sedan på mindre svåra sjukdomar och till sist används den också för andra saker än sjukdomar, till exempel att förbättra prestationsförmåga eller liknande. 

Göran Hermerén är professor i medicinsk etik på Lunds universitet, och följer och deltar i etikdiskussionerna såväl internationellt som i Sverige. Nyligen följde han en forskarkonferens i Washington, kring tekniken. Han anser att forskandet och kunskapssökandet är svårt att styra, det som måste regleras är användningen.

– Än så länge är kunskapsluckorna för stora för att tillåta försök på människor. Vi vet exempelvis för lite om epigenetiska faktorer, det vill säga att miljön spelar in i om vissa gener aktiveras eller inte. Det är svårt att se konsekvenserna och eftersom det handlar om experiment med mänskligt liv är det oacceptabelt. 

När kommer den första genmanipulerade bebisen?

– Jag hoppas att det inte sker någonsin. I nuläget vet vi inte vad vi ställer till med. Förutsättningarna kan ju ändras, så att det blir säkert, men vi är inte där idag.

När Göran Hermerén pratar om det sluttande planet nämner han dopingsindustrin och skönhetsindustrin som tänkbara användare av tekniken om det går för långt. 

– Det kan tyckas långsökt, men om någon är villig att betala för det kommer det finnas någon som är villig att leverera. . Det kan vara mindre nogräknade stater eller företag. Det finns ju en del i det här också som påminner om tidigare försök med rasförädling. Tredje rikets tid, med föreställningar om vissa rasers överlägsenhet. Men då använda man inte genteknik, utan gasade ihjäl folk. Det är en farlig väg att slå in på att börja förbättra mänskliga egenskaper. Frågan är vem som bestämmer vilka egenskaper som är önskvärda. Man har också sett att stora variationer i genpoolen har ett betydande överlevnadsvärde, säger han.

Han tycker dock att man ska akta sig för diskussionen vad som är naturligt och onaturligt.

– Medicinen går ju ut på att förhindra det som naturligt annars skulle ha hänt. Kunskap i sig är inte problemet, utan det handlar om hur kunskapen används. Det krävs en bred debatt kring tekniken och vad man vill öppna upp för, vilka gränser man vill sätta för det här, både i Sverige och internationellt. 

Göran Hermerén ser också en del etiska problem kring global rättvisa.

– Vem kommer kunna dra nytta av den här tekniken? Vem får ta del av den? Blir det vi i väst som kan utnyttja tekniken till vår fördel? Man har tidigare pratat om exempelvis IT-gapet. Det här blir ytterligare en sak som kan bidra till spänningen mellan de som har fördelar och de som inte har.

Etiskt försvarbart

Vad gäller använgningsområdet inom jordbruk finns också risker att patenterad teknik ökar klyftor snarare än överbygger.  

– Ser man på GMO så drabbades ju fattiga länder av det. Dels fick man fram intressanta varianter av grödor från bönder i tredje världen. Sedan patentsatte man dem och gjorde grödorna sterila så att fröerna inte gick att återplantera. Bönderna förlorade det som man kallar ”farmers privilige”, att kunna spara utsäde och återplantera nästa år, och blev beroende av att köpa fröer av stora företag. Det bidrog till en systematisk utsugning, säger Göran Hermerén.

– Jag är lite kallsinnig inför påståenden om att detta kommer kunna utrota hunger. Hungerproblemen i världen har att göra med distribution inte med hur mycket kött korna har på kroppen. Det finns absolut en poäng med att framställa utsäde som går att odla i eländiga ogynnsamma dalar, men frågan är på vilket sätt bönderna i dessa dalar får tillgång till det, fortsätter han. 

Göran Hermerén sammanfattar att det i slutändan kokar ner till att balansera intressekonflikter. 

– Vem vinner och vem förlorar på det här? Vilka är parterna som har intressen i detta? Det finns ekonomiska intressen, intressen att bota svåra sjukdomar, intressen att skydda framtida generationer från bieffekter vi inte vet något om idag. Det handlar om att hitta ett etiskt försvarbart sätt att långsiktigt navigera i det här. Diskussionen måste föras brett. 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.