Företaget Continental hade flera fabriker runt om i Europa, bland annat en i Portugal. När företag lägger ner en verksamhet för att effektivisera är det många saker som tas med i beräkningen, en av de viktigaste är förmodligen hur pass lätt det är att göra sig av med personal – och hur dyrt det är.

Sverige beskrivs ofta som ett land med hård reglering kring uppsägningar och höga kostnader. Ändå var det i Sverige som fabriken lades ner – inte den i Portugal.

I Dagens ETC:s serie om Las kunde vi i den förra delen se att mytbildningen kring Lagen om anställningsskydd är stor, till och med så stor att de svenska politiker som fattar beslut om våra lagar ibland måste förhålla sig till sägnen om Las – snarare än till verkligheten. Men i en internationell jämförelse måste väl ändå Sverige vara hårt reglerat och krångligt, eller?

Mats Glavå, docent i arbetsrätt, pekar på exemplet med Gislaved och däckfabrikerna för att synliggöra att det inte är så säkert. Arbetsgivaren ansåg att det var enklare och billigare att säga upp folk i Sverige än i Portugal, menar han.

Tyskland dyrt och krångligt

Exemplet Gislaved finns också med i en avhandling där Eva Häussling, tidigare chefsjurist på Tysk-svenska handelskammaren – numera på Svenskt näringsliv, jämför den svenska modellen med den tyska. Slutsatsen blir att det förmodligen är billigare att säga upp anställda i Sverige. Det är också enklare och går snabbare, bland annat för att de tyska reglerna om en social plan för vilka som ska sägas upp är krångligare än de svenska turordningsreglerna.

Under Eva Häusslings arbete på Tysk-svenska handelskammaren berättade hon för tidningen Ingenjören om hur tyska företagare brukar reagera när de hör talas om hur det fungerar här:

– Först när jag informerar om svensk arbetsrätt brukar tyska företag bli mycket förundrade men sedan tycker de att det är smidigt och enkelt. Att det är så lätt att omorganisera kan faktiskt vara en konkurrensfördel när det gäller att placera verksamhet här, säger hon.

När man gör internationella jämförelser hamnar Sverige ofta högt upp på listan över hårt reglerade arbetsmarknader, åtminstone när det gäller de fast anställda. Men det är sannolikt för att skrivningarna i Las jämförs rakt av med andra länders lagar.

Experten Catharina Calleman – professor i rättsvetenskap som har forskat på Las – ifrågasätter om jämförelserna är rättvisande.

– Det finns uppgifter om att det svenska systemet är stelbent i en jämförelse. Men jag undrar vad de har för källa till det. Jag gissar att det är någon som har tittat på lagtexten bara, och sedan trott att det är så det ser ut bara, säger Catharina Calleman.

Parterna kommer överens

Den svenska modellen innebär ju som bekant att det är parterna som genom sina kollektivavtal kommer överens om mycket av det som rör uppsägningar och villkor. Dessutom finns en rad sätt som arbetsgivaren kan göra omorganisationer på, som påverkar vem som blir uppsagd. Det krävs en del kunskap om vårt system för att förstå det, menar hon.

– De som gör jämförelse borde ju ha väldigt ingående kunskaper om de olika ländernas system. Men det misstänker jag att de inte har, säger hon.

Mats Glavå håller med om att det är svårt att jämföra länder, man måste ta med sociala skyddsnät, omställningsavtal, försäkringar och mycket annat. Men tittar vi på hur det brukar se ut på den reguljära arbetsmarknaden så är det knappast så att Sverige ligger i topp när det gäller skyddet för den enskilde i förhållande till företagarnas behov av flexibilitet.

– Det är helt klart så att i en del andra länder på kontinenten så är det svårare att säga upp folk än i Sverige, säger han.

Stora möjligheter att förhandla

Den svenska modellen låter sig alltså inte jämföras med andra länder. Det som inte fångas upp är våra stora möjligheter att förhandla mellan parterna, det menar Samuel Engblom som är samhällspolitisk chef på tjänstemännens centralorganisation TCO.

– Man tittar bara på hur lagen är skriven inte på hur den tillämpas. Saker som vi förhandlar om i Sverige skulle i andra länder hamna i domstol direkt, säger han.

Jämfört med flera anglosaxiska länder så är inte det svenska systemet så flexibelt, i USA behövs exempelvis ingen saklig grund för uppsägning från arbetsgivarens sida. I många Sydeuropeiska länder finns det däremot lagstadgade krav på att arbetsgivaren måste ta större kostnader för avgångsvederlag och en plan för vidareutbildning.

Den danska ”flexicurity”-modellen – med bättre trygghet genom a-kassan men mindre skydd för anställningar – brukar ibland framhållas som ett föredöme. Samuel Engblom menar att vi redan har en variant av den i Sverige, men med den fördelen att det är avtalat mellan parterna och då inte lika lätt kan förändras av klåfingriga politiker. Sett till helheten är det svårt att beskriva Sverige som hårt reglerat och stelbent, menar han.

– Tittar vi på hela anställningsskyddet, och lägger till reglerna för visstidsanställningar, då tillhört vi snarare de mer liberala länderna, säger han.

Viktig för maktbalansen

I Sverige har vi ju som bekant en unik modell där fackföreningar och arbetsgivare har varit överens just om att komma överens. Men där fyller ändå lagstiftningen på området kring anställningsskydd en viktig funktion, menar en enad fackföreningsrörelse – och även en stor del av arbetsgivarsidan.

– Betydelsen av Las är inte framförallt för att den tillämpas utan som en stupstock om man inte kommer överens, säger Samuel Engblom.

Han menar att lagen gör att det finns en större vilja från arbetsgivarsidan att komma överens om exempelvis omställningsavtal för folk som blir av med jobbet.

– Det stärker arbetsgivarens incitament att investera i arbetstagarnas kompetens, det påverkar fördelning av de kostnader som uppstår när man blir av med jobbet, det påverkar en massa saker.

Men framförallt påverkar Las maktbalansen på arbetsmarknaden, säger Samuel Engblom.

– Det finns en maktfråga i den här lagen. Så ändrar du på det så ändrar du också på maktbalansen i förhandlingarna mellan parterna.

Blev en symbolfråga

Att frågan hängt med sedan 70-talet och inte tycks få en lösning som kan accepteras långsiktigt av hela det politiska fältet har sannolikt att göra med just den här maktbalansen. Det har också blivit en symbolfråga för båda sidor, tror Samuel Engblom.

– Samtidigt är nog en del av förklaringen till den stora uppmärksamheten kring den, att det har blivit en politisk symbolfråga. Det politiska intresset för frågan är omotiverat stort, samtidigt som det ju är en viktig regel, säger han.

Samuel Engblom tror inte att någon av sidorna skulle vinna på att ta bort turordningsreglerna eller hela Las nu när den funnits så länge och ligger till grund för många kollektivavtal. Det skulle antagligen bara leda till att det blir svårare att hitta gemensamma lösningar mellan parterna, och ge högre kostnader för samhället, tror han.

– Generellt sett så har vi större inflytande om frågorna blir lösta i avtal istället för genom en lag. Men när någonting har funnits så länge som Las, och vi har byggt avtalen på den, då får vi förhålla oss till den situation som nu är.