Tystnaden går nästan att ta på den här förmiddagen i Äppelviken. I familjen Haglunds trädgård är Thomas på väg att duka fram en sen frukost. 

– Varför vi valde att flytta hit? Vi ville ha ett orört hus och det hittade vi här, säger Thomas.

– Dessutom var det min arbetsgivare som lånade ut pengar och då ville han bestämma var huset skulle ligga. Bromma tyckte han var okej.

Ingen är född i Afrika

Närheten till vattnet och innerstaden gör trädgårdsstaden Äppelviken till ett av Stockholms attraktivaste områden.  Vem är det då som har möjlighet att köpa sig ett hus här? Den officiella statistiken talar sitt tydliga språk. Utbildningsnivån är högre än genomsnittet. Ingen av invånarna är födda i Afrika och medelinkomsten för män är 705 700 kronor per år.

Det är ett sådant här område som forskarna Bo Malmberg och Eva Andersson kallar för elitområde (se artikel intill).

Det har nu gått 34 år sedan familjen Haglund flyttade hit. Sonen Pontus, som numera bor i lägenhet i innerstaden och själv är pappa, funderar på att flytta tillbaka.

– Ja, vi tittar på hus och då främst i Bromma, säger Pontus medan han försöker att hålla koll på att tio månader gamla Alfred inte äter gräs.

Hur mycket är du beredd att betala för att bo här?

– Det beror på ränteläget. Men vi tittade på ett hus för över tio miljoner. Någonstans där går gränsen, säger Pontus.

”Beredda att betala mycket”

Eva Andersson och Bo Malmberg har tittat på hur män som växer upp i ett elitområde flyttar när de själva har blivit föräldrar.

– De flyttar dit andra höginkomstagare bor. Det visar att de är beredda att betala ett högt pris för att få bo med folk som liknar dem, säger Bo Malmberg. 

Men just att husen kostar så mycket i Äppelviken gör att Pontus ändå tvekar om att låta Alfred växa upp här.

– Alla som flyttar hit i dag har betalat så mycket. Det får mig att undra om det är samma kamratliga stämning i skolan som när jag var liten. Jag är rädd för att det är mycket prylhets. 

Susanna som vilar sig i hängmattan lägger sig i diskussionen:

– Förut var det högre tjänstemän som bodde här. Nu är det pengarna som styr, men de flesta är toleranta människor. Visst är det segregerat, det är hela Stockholm och vem vill egentligen det?

Allmännyttan äger noll lägenheter i området. Det tycker Susanna är synd.

– I Paris måste varje stadsdel se till att det finns hyreslägenheter. Så kunde man göra här också. Men frågan är hur kul det är att bo här om man är fattig. Man vill ju bo där man känner sig trygg och hemma.

”Alla pratar med mig”

Nere vid vattnet låter Dexter sin hund ta ett dopp. Han bor i en bostadsrätt en bit från vattnet. Som Äppelviksbo sticker han ut på tre sätt.

– Jag är engelsman, arbetare och socialist, berättar han.

Visst kan han känna sig utanför ibland. Men det handlar mest om att det är svårt att prata med folk i Sverige.

– Jag har bott här sedan 1980. Nu har jag brutit isen och ingen vågar gå förbi mig utan att prata, säger han och skrattar.

På vägen från båthamnen pekar han ut vem som bor var.

– Jag förstår att folk är beredda att betala 15 miljoner för att bo här. De flesta städer är segregerade. Om du är miljonär så vill du inte bo med en städare till granne, för de har lägre utbildning.

Att vi lever i ett klassamhälle gör inte så mycket, menar Dexter. Inte så länge som det går att göra en klassresa. 

– Mina döttrar har gått på universitetet, en har blivit landskapsarkitekt. Kanske blev de påverkade av omgivningen, säger Dexter.

”Barnen påverkas mest”

Just det är en sak som Bo Malmberg och Eva Andersson har kommit fram till i sin forskning. De flesta flickor som växer upp i elitområden går vidare till universitetsstudier – oavsett deras egna föräldrars ekonomiska situation eller utbildning. 

Pontus Haglund som funderar över att låta Alfred växa upp här kan vara säker på en sak. Framgången bland områdets vuxna kommer att smitta av sig på hans barn. Inget av Äppelviksbarnen som gick ut nionde klass 2011 saknade slutbetyg i svenska, engelska eller matematik. Tvärtom, hälften av dem fick MVG i svenska.

– Vi vuxna påverkas inte så mycket av segregationen. Vi har ju redan våra värderingar. Men barnen påverkas, bland annat på det sätt man ser vilka möjligheter som finns i livet, säger Eva Andersson.