Fredrik Zimmerman, doktorand i barn- och ungdomsvetenskap vid Högskolan i Borås, har i sin avhandling tittat på fenomenet antipluggkultur – inställningen hos pojkar på en del skolor att det är ”mesigt” att plugga.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Pojkar säger ofta att de ”är” bra i ett ämne, medan flickor säger att de ”blir” bra, säger Fredrik Zimmerman. Det innebär att när pojkar stöter på utmaningar i ett ämne ger de upp och säger att de inte är bra på det ämnet. Flickor i samma situation tänker i stället att de kan bli bra.
Men att studera ambitiöst för att förbättra sina betyg anses feminint, något som bara tjejer gör – och det är just det sättet att tänka som utmärker skolor med en antipluggkultur bland pojkar.
Grunden läggs tidigt
Fredrik Zimmerman har i sin forskning följt två niondeklasser på en skola där det tvärtom inte finns en antipluggkultur, där pojkar inte blir retade för att de pluggar utan det anses helt okej.
– Även på den här skolan hade pojkarna generellt lägre betyg än flickorna, och jag ville komma åt vad orsakerna till det är när man tagit bort antipluggkulturen ur ekvationen, säger han.
Han menar att grunden läggs tidigt, i hur föräldrar och förskolepersonal bemöter och pratar med flickor respektive pojkar.
– Man pratar ofta resonerande med flickor, och med ett mer komplext språk, säger han. När det gäller pojkar är det mer kommando; Nej! Ja! Gör inte så! Sitt still! Men om en flicka gör något sätter man sig ner och pratar om det som hänt; varför gjorde du så? Vad tänkte du på?
Flickor förväntas också i tidig ålder ta ansvar och visa omsorg om andra, och därigenom lär de sig självdisciplin. Det är en viktig faktor när man sedan ska studera och anstränga sig för att få bra betyg.
– Flickor lär sig tidigt att uppfatta hur vuxna vill att saker ska utföras, säger Fredrik Zimmerman. Det har de nytta av i skolan, där de lättare förstår hur läraren vill att uppgifter ska utföras. Och det gynnar deras prestationer i skolan.
Vill man se en förändring i skolan så att även pojkar jobbar för bättre betyg, har Fredrik Zimmerman ett par konkreta råd:
– Utmana pojkar att visa omsorg i tidig ålder, säger han. Diskutera mer med pojkar, prata med dem på ett resonerande sätt. Uppmuntra dem att försöka, i stället för att bara berömma när de är bra på något.
Fokus på studieteknik
Han menar att en skola där även pojkar tycker det är okej att plugga är en förbättring också för flickorna. På den skola han undersökte var det tydligt.
– Skolan hade ett stort fokus på studieteknik, och en pedagogik som kräver mycket eget ansvar av eleven, säger han. Här sågs det inte som feminint att gilla att plugga, här gjorde även pojkarna det utan att förlora status. Och pojkar som anstränger sig för att plugga i klassrummet, i stället för att vara högljudda och skojbråka och störa undervisningen, det gynnar såklart även flickorna.
Enligt Fredrik Zimmerman finns det även skolor med en ”ingen ansträngningskultur”, som han kallar det. Här är det okej att ha bra betyg – men man får inte vara en pluggis. Det här påverkade även flickorna, och Fredrik Zimmerman menar att det tydligt visar hur starkt könsnormer spelar in.
– Flickorna hade bra betyg, men de ansåg sig ändå inte som smarta för de var ju tvungna att studera hårt för att nå betygen, säger han. Här var det också okej bland pojkar att ha bra betyg, förutsatt att de bara ”var smarta” och inte behövde plugga. Kan man i stället få in tänkandet att man ”blir” bra, att man ser sig som duktig för att man studerar, och uppmuntrar det skulle det kunna göra stor skillnad.
Könsroller reproduceras
Fredrik Zimmerman menar att det också är viktigt att lärare tänker på hur de uttrycker sig i klassrummet, så de inte reproducerar stereotypa könsroller.
– Om en pojke retar en annan pojke, då säger läraren till den som retar. Men om en pojke retar en flicka, då säger läraren ”man får inte reta flickor, hur tror du hon mår av det ...”. Flickor måste man ta hand om, pojkar får tåla att bli retade. Om läraren i stället sa ”på den här skolan får man inte retas” eller ”här retar ingen någon”, då gör man inte det särskiljandet på flickor och pojkar.
Fredrik Zimmerman menar att det spelar roll hur alla vuxna – föräldrar, förskollärare och lärare – bemöter och pratar med barn.
– Jag tror alla bör tänka över hur man bemöter flickor och pojkar och hur man uttrycker sig, säger han. Att utmana traditionella könsroller skulle gynna pojkars prestationer i skolan, och det skulle samtidigt gynna flickorna.
