Det säger Lars Rönnblom, prefekt vid Institutionen för neurovetenskap i Uppsala. Han lägger på. Och blockerar Dagens ETC:s telefonnummer.

Avslöjandet att institutionen för neurovetenskap under årtionden präglats av trakasserier, grova arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och angiverisystem slog ner som en bomb före jul. I Dagens ETC berättade anställda på institutionen om hur kvinnliga doktorander bland annat rankats efter sexighet och sedan hotats med att få sina karriärer förstörda om de berättade om det de utsatts för. 

Från den 1 januari har institutionen för neurovetenskap upphört att existera. De 180 anställda har fördelats över sex andra institutioner i Uppsala. Förra veckan skickade Lars Rönnblom ut sitt sista mejl till personalen som prefekt. I det nämner han Dagens ETC:s stora artikel om sexuella trakasserier och skriver att han ser ”väldigt allvarligt” på det som står i artikeln, och att det är ”helt oacceptabelt beteende” som beskrivs. 

Ledningen havererade

Lars Rönnblom skriver också till alla anställda att avvecklingen inte beror på dålig forskning och utbildning, utan att ”själva institutionen och dess interna strukturer” under lång tid gjort det svårt att fungera. 

Men prefekt Rönnblom vill inte få frågor om hur ledningen på Uppsala universitet ska agera för att problemen inte ska följa med till de nya institutionerna. Istället blir det Mats Larhed, vicerektor för medicin och farmaci, som svarar. Han beskriver situationen som en ”komplex arbetsmiljöproblematik”.

Enligt Larhed har stor del av problemet berott på att dåvarande prefekten och en administrativ chef önskade sluta hösten 2020. Processen för val av ny ledning havererade sedan på grund av motsättningar och konflikter inom valberedningen och institutionen. Det gjorde att ett fortsatt arbetsmiljöarbete, mot bland annat sexuella trakasserier, kom av sig.

– Nu när de anställa börjar på andra institutioner hamnar de under nya chefer och i nya organisationer. Där man tidigare jobbat framgångsrikt med arbetsmiljöfrågor. Det handlar om en lång rad processer för att få det här att fungera bra: riskanalys, handlingsplaner för att integrera ny personal, avstämningsmöten, information om arbetsrätt, arbete med ledarskap, enskilda samtal. Det blir mycket uppföljningar med samtalsstöd och medarbetarundersökningar. 

Enligt vår granskning har problemen varit knutna till specifika personer. Följer inte det med när man flyttar folk? 

– Förutsättningarna att komma tillrätta med problematiken är bättre nu. Det är lättare när det finns en fungerande ledning och organisation.

Så det här ska garantera att det blir ett slut?
– Det är de verktyg som finns. Vi arbetar hårt för att integreringen på de nya institutionerna ska bli bra.

Är problem med organisationen anledningen till att missförhållandena fått fortgå länge?
– Det har varit komplicerat. Personalomsättningen har varit stor i administrationen och man har haft svårt att fatta beslut i styrelsen. Det har funnits konflikter mellan olika forskargrupper och det har utvecklats till personliga konflikter. Det har funnits en mycket begränsad tillit inom organisationen. Då blir det svårt.

Det är 180 anställda som fördelats över sex institutioner. Vår granskning tyder på att mycket av problemen har berott på en liten grupp starka professorer. Har dessa splittrats upp nu?
– Det är personrelaterat och det svarar jag inte på. Vi sprider personalen för att göra möjligheterna till bättre arbetsmiljö så goda så möjligt. Det finns en tanke bakom fördelningen.