DHR vill att fler fastighetsägare tar bort enklare hinder vid entréer till affärer och restauranger. På så vis skulle människor som behöver rullstol lättare kunna ta sig fram i de centrala delarna av Örebro. Men i de allra flesta fallen har kommunen valt att avsluta ärendena utan åtgärd.

– I många fall har vi bedömt att det inte är en enkelt avhjälpt åtgärd, och då har vi inte kunnat kräva att fastighetsägaren ska ändra entrén exempelvis. Och i vissa fall har fastighetsägare själva valt att bygga om, säger Therese Pettersson, bygglovshandläggare på Örebro kommun.

För en lekman kan det vara svårt att förstå varför en del till synes enkla hinder inte kan åtgärdas. Men enligt Therese Pettersson är det första hindret att fastighetsägarna sällan äger marken utanför husväggen. 

– Om det är kommunens mark utanför kan vi inte kräva att fastighetsägaren ska bekosta en ombyggnad av ett trappsteg och kommunen är i sin tur inte ansvarig för tillgängligheten till någon annans fastighet, säger Therese Pettersson.

Därför slipper exempelvis Pece data och Svidéns skor att ändra sina trappsteg samtidigt som Strömpis måste bygga en permanent ramp.

– Byggnadsnämnden har beslutat att Strömpis ska bygga en ramp för att förbättra tillgängligheten. Vi bedömer att det är ett enkelt avhjälpt hinder. Det går att anpassa med respekt för byggnadens kulturvärde och de har plats då de äger marken framför entrén. Men det är ett ovanligt fall. De flesta andra bedöms inte som enkla fall, säger Therese Pettersson.

Tillgänglighet inte samma för alla

Hanna Ljung (C) är Byggnadsnämndens ordförande i Örebro. Och hon säger att tillgängligheten kan bli bättre, men att det är många aspekter att ta hänsyn till. 

– För att göra mindre affärslokaler i äldre stadsmiljö tillgängliga krävs ofta allt för stora insatser. Det är en balansgång. Det är fruktansvärt att känna sig utestängd från verksamhet, samtidigt har vi ett arv av gamla hus att leva med. Vi kan inte riva alla gamla byggnader, säger hon.

Och tillgänglighet är inte heller samma sak för alla menar hon.

– Bygger vi fler ramper blir det lätt ett hinder för synskadade. Hörselskadade vill ha fler hörselslingor medan el-allergiker inte vill ha det. DHR har gjort ett bra jobb när de har hittat ställen där man kan förbättra tillgängligheten, men det är alltid en balansgång mellan vad olika grupper har för behov, säger Hanna Ljung.