Det nämns i en enda rad i slutet av den av Socialdemokraternas samhällsanalys som Annika Strandhäll har lett och som handlar om arbetsmarknaden. ”En väg kan också vara förkortad arbetstid.” Bara det. Ändå är det just den meningen som Annika Strandhäll har fått resa runt och prata om de senaste veckorna. De känslor som den här raden har väckt har förvånat även en rutinerad politiker och tidigare socialminister.
– Jag har ju ändå varit med ett tag men reaktionerna på det här har varit överväldigande. Min mejlkorg har varit helt full med mejl från vanligt folk som beskriver sin arbetsvardag och vad det här skulle betyda för dem, säger Annika Strandhäll.
De senaste 20 åren har frågan om förkortad arbetstid varit politiskt död i Sverige. Tabu är ett ord som Annika Strandhäll själv använder för att beskriva stämningen kring att lagstifta om sänkt arbetstiden för alla.
– Det kom en rapport då från Konjunkturinstitutet som lade en våt filt över hela den här diskussionen.
Vill inte skylla på högern
Sjunkande produktion, lägre löner och sänkt tillväxt. Det var vad en sänkt arbetstid skulle leda till enligt Konjunkturinstitutet. Utredningen som hade tagits fram av den socialdemokratiska regeringen begravdes och sedan dess har socialdemokratin haft annat att göra än att driva arbetstidsförkortning.
– En väldigt stark marknadsliberal vind har blåst under lång tid. Vi kan försöka skylla på vi har haft en högermajoritet i svensk riksdag i 20 år. Men inte heller när vi har suttit i regering så har vi orkat eller mäktat med att göra det som krävs. Vi har ju också varit med och gröpt ut trygghetsförsäkringarna till exempel. Höjt kraven. Vi har haft de snabbast ökande klyftorna i princip i hela OECD de senaste 20 åren. Våra trygghetsförsäkringar tillhör den nedre delen i Europa. Vi har också varit med, eller i alla fall inte klarat av att stå emot när man har lagt om arbetsmarknadspolitiken. Vi ser konsekvenserna av det nu när det gäller människors hälsa, säger Annika Strandhäll.
Sätt att jämna ut klyftor
Nu ser hon en sänkning av arbetstiden för alla som ett sätt att jämna ut klyftorna mellan en tjänstemannaklass, där den digitala utvecklingen har lett till en högre flexibilitet, frihet och möjlighet att jobba hemifrån, och en arbetarklass som istället har blivit allt mer kontrollerad.
– Titta på äldreomsorgen och hemtjänsten till exempel. Där har man idag en fullständigt absurd precisionsbemanning med minutscheman. Man är klockad varenda sekund utav sin arbetstid. Ofta får du inte ens räkna med transporten mellan olika brukare.
Arbetarkvinnors medellivslängd sjunker i Sverige idag. Enligt Annika Strandhäll är det den enskilt viktigaste anledningen till att införa kortare arbetstid.
– Vi måste göra någonting för att skapa en mer rimlig arbetsvardag. Då är en arbetstidsförkortning som är lagreglerad något som kommer även de grupperna till del. Tittar man tillbaka i historien är det så vi har gjort i Sverige varje gång. Det har ofta börjat med att man har börjat avtalsvägen för vissa grupper. Och sen har man via lagstiftning sett till att det kommer hela arbetsmarknaden till del.
”Måste ju få kosta”
Oliver Rosengren, riksdagsledamot för Moderaterna, kallar förslaget för ”mañana-fasoner”. På X skriver han att Sverige behöver fler poliser, kortare vårdköer och fler undersköterskor – inte färre. En kortare arbetstid skulle enligt Rosengren innebära att var fjärde operation skulle ställas in och var fjärde lektion i skolan bli utan lärare.
– Högern har i alla tider varit emot alla förbättringar för de som arbetar. Oavsett om det har handlat om veckoarbetstid, om semester eller om andra saker. Det är verkligen inte några mañana-fasoner, varken i svenska företag eller i svensk offentlig sektor. Många lojala medarbetare betalar idag för en alldeles för tuff arbetssituation med sin hälsa. Dessutom har vi en hög veckoarbetstid i Sverige jämfört med många andra länder, även våra nordiska kamrater. Det har gått alldeles utmärkt att genomföra reformer i andra europeiska länder utan att företag har ställts på ruinens brant, säger Annika Strandhäll.
Men skulle en arbetstidsförkortning i offentlig sektor leda till att det blir fler anställda där eller ska de som jobbar göra jobbet på kortare tid?
– Jag vill inte föregå detaljerna i vårt kommande förslag. Det finns många olika sätt att utforma en arbetstidsförkortning på. Rent krasst gick vi ju egentligen fram med en arbetstidsförkortning, i och för sig en liten sådan, inför valet 2018 med den så kallade familjeveckan. Det är klart att man kan se att det skulle kunna bli mer personalintensivt. Vi måste sluta att bygga den svenska välfärden på i huvudsak arbetarkvinnors axlar med minutscheman och deltidshelvetet. Man måste göra de här yrkena rimliga om någon ska vilja jobba i dem.
Men då kommer det att kosta.
– Det är klart det kommer att kosta. Det måste ju få kosta. För det kostar ju idag i form av människors liv och hälsa. Det är de här grupperna som toppar sjukskrivningstatistiken. Man kan naturligtvis resonera om kronor och ören hit eller dit. Men det finns ju också försök där man har visat, bland annat i Valencia i Spanien, att produktiviteten ökar. Sjukskrivningarna går ner. Jobben blir mer attraktiva. Man levererar helt klart en bättre service.
Kombinera med familjepolitik
I det största försöket som har gjorts hittills med kortad arbetstid, ett försök på ungefär 60 olika arbetsplatser i Storbritannien, var en av förutsättningarna att de som jobbade skulle öka sin produktivitet. Det fick alltså inte kosta för företagen. Skulle det vara rimligt för offentlig sektor?
– Man får titta på det. Jag var ju aktiv i Göteborgs stad där man gjorde ett ganska stort försök på Svartedalens äldreboende. Man avbröt det efter en tid för att man tyckte inte att sjukskrivningarna hade gått ner tillräckligt. Men å andra sidan, på det andra boendet som man hade som jämförelseboende, där hade sjukskrivningarna ökat radikalt.
Det är ju redan idag många kvinnor som finansierar sin egen förkortade arbetstid genom att jobba deltid. Kvinnor går ner i arbetstid därför att de tar ett större ansvar för hemmet. Riskerar en förkortad arbetstid att leda till att kvinnor gör ännu mer av det obetalda hemarbetet medan män får mer fritid?
– Vi måste kombinera förkortat arbetstid med familjepolitik som leder till en ökad jämställdhet i hemmet. Från S-kvinnors sida har vi under lång tid varit för en helt delad föräldraförsäkring till exempel. Vi ser ju att de föräldrar som delar lika redan när barnen är små där sker också en betydligt mer jämn fördelning av det obetalda arbetet i hemmen.
Det är arbetskraftsbrist i flera sektorer, inte minst i offentlig sektor. Hur ska det kunna kombineras med en sänkt arbetstid? Vem ska göra jobbet?
– Det handlar om att skapa jobb som människor vill och kan ta, som människor orkar med.Titta bara på hur få män som söker sig till de här verksamheterna i offentlig sektor. Hur kan de lockas? Förkortad arbetstid är en sak, men det finns ju otroligt mycket mer att göra för att skapa en ökad attraktivitet. Som högre lön.
Men om man gör en allmän sänkning utav arbetstiden, alltså även i privat sektor där män framför allt jobbar idag, hur ska man då kunna locka folk till offentlig sektor om de får både sänkt arbetstid och högre lön i den privata sektorn?
– Man behöver jobba med liknande incitament i den offentliga sektorn som man har i den privata. I mitt huvud ekar rösterna från alla de politiker som under pandemin pratade om välfärdens hjältar. Nu skulle man se till att de skulle få det bättre för det blev ju så tydligt vilka tuffa villkor de faktiskt hade under pandemin. Var är de rösterna idag?
Då är vi där igen att det kommer att kosta.
– Ja, det är klart.Och där har vi från socialdemokraterna ändå sagt att vi vill ha en indexering av statsbidragen framåt. Det hade ju behövts för länge sedan. Jag minns ju själv när jag var SKTF-ordförande (Kommunaltjänstemannaförbundet, senare Vision red.anm) i Göteborg. Den här jäkla procenten som skulle sparas varje år i effektivisering. Vi har en lägre bemanning i våra förskolor idag, än vad vi hade under brinnande finanskris på 90-talet. 64 procent av personalen som arbetar inom våra förskolor, är oroade över om man ens kan bedriva verksamheten på ett sätt som är säkert för våra barn. Det har väl aldrig varit socialdemokratins idé om en schysst och bra välfärd.
Det finns rapporter som visar att den svenska arbetskraften inte kommer att räcka till alla jobb i Sverige i och med att vi har en åldrande befolkning. Och samtidigt säger S nu att vi ska ha en väldigt stram invandring. Hur ska det gå ihop?
– Jag tänker att det finns andra S-företrädare som är bättre på att svara på det än jag. Och jag ser fram emot att den här diskussionen och debatten på vår kommande kongress. Som tidigare socialminister så är jag ju extremt väl medveten om vad våra nya svenskar har betytt för att vi har klarat av vårt välfärdsåtagande så här långt. Med 38 procent av alla läkare som är utrikesfödda. Med uppemot 25-28 procent av alla undersköterskor. Med det stora antal tandläkare som vi nu har annan etnisk bakgrund. Jag såg igår att de hade lagt ut en avgångsklass från tandläkarhögskolan i Göteborg. Jag är säker på att tre fjärdedelar var utrikesfödda. Apropå att vi nu ska vara realister och upplever att vi inte har klarat av integrationen och att vi ska strama upp det ena och det andra har jag svårt att se hur vi ska klara det här framåt om vi inte också tar vara på varenda person som har kommit hit. Snarare än att vi ska skicka ut folk eller inte ta in folk så borde vi fundera på hur vi kan lägga de resurser som krävs för att man ska kunna bli en del av vårt samhälle på samma fantastiska sätt som många andra har blivit.
Hur mycket politisk taktik är det i det här förslaget?
– Ingen taktik alls skulle jag vilja säga. Det här är ju min arbetsgrupp som tänker. Om en sådan arbetsgrupp inte också tittar på arbetstidsfrågan vore ju det ju jättemärkligt. Vi vet ju också att det finns många olika röster, även inom socialdemokratin i den här frågan. Men jag tror också att det finns inte bara en längtan utan extremt stora behov av stora reformer. Där mycket är så mycket som är mörkt, hårt och negativt nu. Att faktiskt våga tänka på vad behövs för att vända den här utvecklingen, det var väl ändå tanken med de här arbetsgrupperna.
