– Jag har gått i finsk klass och det är klart att det har påverkat. Jag tror kanske inte att jag hade varit ”lika finsk” om jag inte hade gjort det. Jag har reflekterat över det och på ett sätt är det en sorts segregering. Man går i en finsk klass i en skola där alla andra gick i svenska klasser. Jag vet inte om det var så smart. För min del har det ju gått bra, jag har lätt för språk och så men vi hade finska undervisningsböcker till och med. Och man blir utpekad som en grupp, säger hon.

Det fanns det som var bra också. Den gemensamma julfesten, eller den av finnarna byggda bastun i tvättstugan.

– Många föräldrar hade ju svårt för språket. Den finska stoltheten gör att många är rädda att prata ”fel”, de vill gärna prata rätt.

Tränade med Karhu IF

Anneli Murto var också med i Karhu IF som fungerade som en samlingspunkt under ungdomen. I dag bor hon i Torslanda och är Medicinsk ansvarig sjuksköterska. Under en lång tid utgjordes den finska kulturen mest av att Anneli besökte Finland. När Anneli var 33 år gammal deltog hon i sin första finska karaoke-tävling.

– Det fanns ett finskt ställe där det var karaokeklubb i Angered och jag och pojkarnas pappa, som också är finsk, åkte dit när vi var barnlediga. Sedan lockade min mamma med mig på en tävling i Kortedala Forum.

För ordinarie svenskar är karaoke snarast ett fyllenöje, nåt att släppa loss med på AW:n. Att göra en intervju om finsk karaoke är lite mer som att tala med en idrottsutövare. Anneli har ställt upp i deltävlingar, gått vidare och tävlat i Finland i Kultakurkku, Guldstrupen på finska.

– Men i finalen där hamnar jag ju inte, herre gud. Vissa är verkligen som sångerskor. Man märker att många är seriösa. Men det är också lite häftigt för alla är ju där för att man tycker om karaoke. Och alla som är där och hejar och tittar också. Karaoke är väldigt stort i Finland.

Musiken största delen

Anneli har en app så att hon kan koppla upp sig och sjunga vid tv:n. Det gäller att hitta låtar i rätt tonart och till alla olika deltävlingar, det kan till exempel vara foxtrot eller humppa. Hon konstaterar att den något mindre tävlingsinriktade karaoken också hjälper till att hålla liv i en del av de gamla föreningarna.

– En stor del av det sverigefinska för mig är musiken. Jag lyssnar på mycket både gammal och ny musik från Finland. Min mamma lyssnade alltid på musik när jag var liten, så många gamla låtar jag hör idag känner jag igen från när jag var liten. Min mormor och morfar hade alltid ett kasettband i bilen när vi åkte till sommarstugan i Finland och jag visste att när den här låten kommer så är vi snart framme...