Rapportförfattaren Jon Pareliussen säger att det som är speciellt med Sverige är att skillnaderna mellan olika skolor är så väldigt stora. Till och med FN-organet Unicef säger att Sverige bryter mot barnkonventionen när vi inte kan erbjuda en likvärdig skola.

Det är den verklighet som utbildningsminister Anna Ekström tog över ansvaret för i januari.

Likvärdigheten i svensk skola fortsätter att sjunka, trots att Socialdemokraterna nu har suttit i regering sedan 2014. Varför?

– Vi ser ett stort samband här med skolsegregationen. Under den här mandatperioden och den förra mandatperioden så har det gjorts väldigt mycket för att hantera segregationens konsekvenser. Jag tänker på det nya likvärdighetsbidraget, riktade insatser som samverkan för bästa skola (se faktaruta) och olika former av satsningar för att de mest erfarna lärarna ska jobba där de behövs bäst. Men när det handlar om att hantera segregationens orsaker, då är det bara att konstatera att det är ett svagt stöd för det i Sveriges riksdag. Där har vi lagt fram förslag som har röstats ned, jag tänker förstås på förslaget att begränsa vinstuttaget och förslaget att skriva in i skollagen att skolorna ska sträva efter en mer allsidig social sammansättning.

Flera forskare är överens om att det fria skolvalet förstärker segregationen i och med att det framför allt är högutbildade föräldrar som väljer skola till sina barn. Vill du behålla det fria skolvalet?

– Jag är övertygad om att det går att kombinera en möjlighet för elever och föräldrar att välja vilken skola man helst vill gå i och samtidigt ha ett system med större likvärdighet. Då handlar det förstås om hur vi definierar och hur vi reglerar skolvalet. Ta till exempel kötid som i dag är ett okej urvalsinstrument för fristående skolor, det är som att be om social segregation. Men jag är övertygad om att det går att behålla en möjlighet att välja vilken skola som man helst vill gå i samtidigt som man har tydligare regler för likvärdigheten.

Men varför är det viktigt att behålla en möjlighet att välja?

– En möjlighet att välja vilken skola man helst vill gå på har faktiskt alltid funnits i det svenska skolsystemet, också på den tiden när det var väldigt svårt att få en skola som låg en bit bort ifrån där man bodde. Det som är avgörande är förstås hur reglerna ser ut kring urvalet och antagningen till skolorna. Blotta ordet det fria skolvalet leder ju tanken till att tro att det är föräldrar som väljer vilken skola som barnen ska gå i. Så är det ju inte. Det är alltid så att det fattas ett beslut om var ett barn ska gå i skolan. Det beslutet fattas i dag med en uppsättning regler, antingen av en kommun eller av en friskola. Och jag vill ju förstås att de här reglerna ses över så att de går att förena med en starkare likvärdighet.

Du har sagt i intervjuer att du trodde på det fria skolvalet och på att det skulle höja kvaliteten i skolan genom att dåliga skolor skulle gå under. Men du har ändrat dig, varför?

– Framför allt är det att de utvärderingar och de resultat vi har sett av det svenska skolsystemet talar sitt tydliga språk, när avregleringarna av skolan genomfördes på 90-talet så sades det att kunskaperna skulle höjas, att det skulle bli mer kostnadseffektivt och att vi skulle få en vildvuxen flora av små pedagogiska initiativ. Och det här har inte hänt. Resultaten har försämrats. Inget av det som utlovades när regeringen Bildt gjorde de här stora genomgripande reformerna har ju egentligen infriats.

Innan de här reformerna genomfördes var likvärdigheten mycket bättre i skolan än vad den är i dag. Borde vi inte gå tillbaka till den modell vi hade då utan friskolor och skolval?

– Den bristande likvärdigheten hänger väldigt mycket ihop med skolsegregationen. Och skolsegregationen hänger väldigt mycket ihop med boendesegregationen. Boendesegregationen i kombination med det sätt som vi har reglerat vårt skolval på. Om man gick tillbaka till hur skolan organiserades vid mitten av 90-talet så skulle vi fortfarande ha problemet med en ökande boendesegregation. Och dessutom är det inte en genomförbar tanke att bara gå tillbaka 20 år i tiden.

Det som har skett sedan 90-­talet är ju att det i princip har blivit fri etableringsrätt för friskolor, oavsett vilka effekter det får på segregationen. Vill du ändra på de reglerna?

– Vi socialdemokrater har ju kongressbeslut sedan 30 år tillbaka i tiden att vi vill att det ska finnas ett kommunalt veto mot etablering av friskolor. Det jag arbetar med nu är en stor statlig utredning som handlar om finansiering och dimensionering av gymnasieskolan och vuxenutbildning. Och i den utredningen så kommer etableringsreglerna att utredas.

Tror du att du kommer att ha stöd för en förändring av etableringsreglerna i riksdagen?

– Ja, det återstår ju att se. Hittills har de borgerliga partierna och SD varit väldigt måna om att vi ska ha en så fri etableringsrätt som vi har nu. Men samtidigt så är det på gymnasieskolans område så stora problem med framför allt yrkesprogram, det är svårt att se till att gymnasieskolan har de yrkesprogram som behövs för kompetensförsörjningen. Det är en jättestor brist på allt från VVS-montörer och byggnadsarbetare till kockar, kallskänkor och undersköterskor och här hoppas jag att det ska gå att hitta en möjlighet att komma fram till förändringar också när det gäller etableringsreglerna. Men det återstår som sagt att se.

Du för ett vinstförbud i skolan, men får nu inte göra något åt det i och med Januariavtalet med Liberalerna och Centerpartiet. Hur känns det?

– För mig är det verkligen ett beskt piller. Även om vi inte hade haft Januariavtalet så hade jag haft svårt att få igenom den typen av regler. Men det är klart att det smärtar. Det var en förhandling där vi fick ge och ta. Och det här var ett av de områden där vi fick ge. Samtidigt så om man ser till helheten så är Januariavtalet värt uppoffringar. Det är mycket värt att vi får en regering som inte ger inflytande till Sverigedemokraterna. Och alternativet att låta Moderaterna och Kristdemokraterna styra med stöd av Sverigedemokraterna hade absolut varit sämre för svensk skola.

Det handlar om fyra år, det är lång tid när det handlar om barns skolgång. Troligtvis så kommer det inte hända något med vinsterna i skolan för de barn som går i skolan nu.

– Nej så är det. Och hade det funnits stöd i riksdagen för att stoppa vinsterna, eller begränsa vinsterna, så hade jag med glädje lagt fram de förslagen.

Är du hoppfull om att det ändå finns någonting att göra som kommer att ha effekt för likvärdig­heten trots de här begränsningarna som januariavtalet sätter upp?

– Ja, absolut. För det första så vet jag att det finns ett sådant grundmurat stöd för att begränsa vinsterna i svensk skola bland befolkningen, också långt in i borgerliga röstled. Det märker jag när jag är ute och träffar folk. Och så vet jag att det finns mycket att göra när det gäller reglerna för urval och antagning till skolar, etablering och skolpengens utformning för att stärka likvärdigheten. Och där har jag ju att göra under den här mandatperioden.

OECD har föreslagit att kösystemet till populära friskolor, som gynnar högutbildade föräldrar som ställer barnen i kö direkt när de är nyfödda, borde ersättas med lottning eller att platser reserveras för elever från socioekonomiskt svaga hem. Är det något som du kan tänka dig att driva?

– Jag tycker inte om kösystem som urvalsmetod till populära friskolor, jag tycker att det finns stora nackdelar med det. Men när det gäller vad vi ska ersätta det med och ha i stället så vill jag inte låsa fast mig. Det är en fråga där jag kommer att söka samförstånd med Centerpartiet och Liberalerna för att hitta vägar framåt.

Men du vill inte säga att ­lottning är en bra idé?

– Lottning har varit uppe en gång tidigare och då blev det helt uppenbart att det fanns ett jättestarkt motstånd i riksdagen. Vi har en utredning som tittar på den här saken och för mig är det viktigt att hitta regler för antagning och urval som faktiskt är rättvisa och rättfärdiga men som också stärker likvärdigheten.

Lärarförbundet har föreslagit en annan modell för skolpeng som de tycker skulle gynna skolor med elever från studieovana miljöer. Ett system där ersättningen betalas ut per klass istället för per elev vilket de menar skulle leda till större personaltäthet. Framför allt vinstdrivande friskolor har visat sig ha lägre lärartäthet för att spara pengar. Vad säger du om det förslaget?

– Det finns inslag som är väldigt intressanta. Det är en fråga som vi bereder just nu i regeringskansliet och därför är det svårt för mig att gå in på detaljerna i Lärarförbundets förslag. Men skolpengens konstruktion är jätteviktig. För mig är det uppenbart att om vi ska klara att stärka likvärdigheten måste vi vara öppna för förändringar i skolpengen.

OECD föreslår också en mer nationell styrning av skolan och det finns många röster som höjs för att staten får ta över ansvaret för skolan igen för att öka likvärdigheten.

– Både under min tid på Skolverket och under min tid i regeringen så tycker jag att staten har tagit ett tydligare ansvar för finansieringen av skolan och det tycker jag är bra. Sedan själva frågan om ett förstatligande av skolan, det har vi ju grälat om i 30 år, men det intressanta är att det inte är någon som har definierat vad ett förstatligande skulle innebära. När jag har diskuterat den här frågan med Jan Björklund när han var skolpolitisk talesperson för Liberalerna så har jag gång på gång efterlyst ett svar; Vad innebär ett förstatligande? Hittills har det inte kommit något. Så jag tycker att det är lite ödets ironi att nu enligt Januariavtalet så är det jag som ska ta fram ett beslutsunderlag för vad ett förstatligande skulle kunna innebära. Jag ser verkligen fram emot att ta fram det beslutsunderlaget. Äntligen får vi svart på vitt vad det är vi har grälat om i 30 års tid! Men jag vill betona att det vi har lovat i Januariavtalet är att ta fram ett beslutsunderlag, inte att fatta beslut om ett förstatligande.

En del av januariavtalet är också att betyg i fyran ska vara frivilligt för skolorna att införa. Vad tycker du om betyg från fyran?

– Det är ingen hemlighet att det här inte är någon socialdemokratisk hjärtefråga för att uttrycka sig försiktigt. Det här är också en sådan sak i Januariavtalet där vi har fått ge efter. Å andra sidan så vet jag att det här är en fråga som är superviktig för Liberalerna så jag har stor respekt för att se till att den här frågan genomförs i linje med januariavtalet. Vi är i full färd att förverkliga den punkten.

Betyg i fyran, beslutsunderlag för förstatligande av skolan, stopp för alla eventuella vinstbegränsningar – det är områden där Socialdemokraterna har varit tvungna att kompromissa i januariavtalet. Vad tycker du att ni har fått igenom på skolområdet?

– Det viktigaste övergripande är att vi har fått igenom att vi har en regering som inte ger inflytande till Sverigedemokraterna. Men om man tittar på de rena skol­förslagen så har S fått igenom att vi ska ha ett likvärdighetsbidrag och att det fortsätter att stärkas under mandatperioden, vi har fått igenom ett fortsatt kunskapslyft och en utbyggnad av vuxenutbildning, yrkeshögskola, folkhögskolor och högre utbildning, vi har fått igenom viktiga regler för trygghet och studiero i skolan, en fråga som jag tycker är mycket viktig och där de stora förlorarna om skolan är för stökig är pojkar från hem utan studievana. Mobilförbudet som vi gick till val på har vi också fått igenom. Vi har fått igenom regler som handlar om professionsprogram för att fortsätta att stärka lärar­professionen. Så sammantaget tycker jag att vi har fått igenom ett bra januariavtal. På skolområdet och utbildnings­området så finns det goda möjligheter för mig att driva en politik som jag tror på.

Vad hoppas du på att du har åstadkommit när det gäller likvärdigheten när det är val nästa gång?

– Jag hoppas att vi har kommit en bit på vägen och kunnat genomföra eller vara på väg att genomföra regelförändringar i hur skolpengen är konstruerad, hur antagning och urval ska ske till fristående och kommunala skolor och jag hoppas att vi har kommit en bra bi på vägen också när det gäller etableringen, framförallt på gymnasieskolans område.

Friskolorna har blivit ekonomiskt starka och har blivit en röststark maktfaktor i den här ­debatten. Och de motsätter sig alla former av begränsningar Kommer du att kunna genomföra förändringar eller har friskolorna blivit för starka?

– Det är fullkomligt självklart att den som driver en skola i Sverige, den som har fått det stora privilegiet att driva skola, en av samhällets viktigaste uppgifter, ska följa de regler och förordningar som finns om svenska skolor. Allt annat är ju otänkbart. Jag vet inte vad mer jag ska svara. Reglerna för svensk skola bestäms av regering och riksdag och våra folkvalda, skolan är en viktig institution i vår demokrati och de som har fått förtroendet att driva skola utgår jag ifrån är lojala med de regler som vi har tagit fram
i vår demokrati.

Kan den här starka opinionen som du möter när du är ute kommer att påverka även de borgerliga partierna så att vinstfrågan kan lyftas upp på bordet igen redan under den här mandatperioden?

– Under den här mandatperioden så kommer jag förstås att följa det januariavtal som jag och mitt parti har skrivit på. Jag kommer att vara noga med att följa det. Skulle det vara så att Centerpartiet och Liberalerna vill ha en ändring på den här punkten, ja då har de mitt telefon­nummer, då kommer jag inte vara den som ställer till problem.