En privat mobil, en jobbtelefon med ParaGå och ett tidtagarur. Det är så Södermalmsbon Linn Reinius föreställer sig sin vardag från och med maj när hon måste börja stämpla in och ut tre till fem gånger om dagen för att visa att hon sköter sitt jobb. Sedan 1,5 år arbetar hon 63 timmar i månaden som anhörigvårdare åt sin 62-årige alzheimersjuke man. 

– Det motsvarar förstås inte den tiden jag lägger på att hjälpa honom. Det är svårt att skilja på att vara privatperson och anställd. Men det är okej. 

”Förstår att det blir knepigt”

Linn Reinius ser flera problem med ParaGå:

– Min simultanförmåga är redan hårt prövad, ytterligare stressmoment kommer gå ut över den jag vårdar. Och vad händer om min man inte är hemma när schemat säger att jag ska jobba? 

Projektledaren Marita Åkersten tycker att det är rimligt att anhörigvårdare har samma villkor och krav på sig som hemtjänstpersonalen eftersom de också är anställda.

– Jag förstår om det kan bli lite knepigt om man bor tillsammans. Systemet är egentligen skapat för hemtjänsten, säger hon.

Vad händer om en anhörigvårdare ska hjälpa sin sambo med att gå på toaletten på natten? Måste den stämpla in före den hjälper?

– Eftersom man är anställd ska man göra det om det ingår i uppdraget. Men den ska förstås hjälpa först och kan registrera det sedan. Glömmer man får man säga till sin arbetsgivare som kan registrera det manuellt efteråt, svarar Marita Åkersten. 

Men Linn Reinius, och många hemtjänstarbetare, tycker att det finns en inbyggd misstro mot personalen i systemet. 

– Vill vi verkligen ha ett samhälle där personalen övervakas med gps, undrar hon.