Dags att korta sommarlovet, deklarerar Moderaterna. Tanken är att införa tre terminer och samtidigt krympa sommarlovet. På så sätt ska undervisningstimmarna bli fler och Sverige slippa Pisa-skammen. Aftonbladets ledarsida går genom Eva Franchell ut i stöd för förslaget och deklarerar att dagens sommarlov är ”alldeles för långt.”
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
För långt för vem? Undrar jag. Har ni frågat barnen? Eller lärarna? Både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är skeptiska och tycker att det är viktigare att fokusera på skolans innehåll. Jag håller med. Om man vill göra något åt skolresultaten, varför i hela friden ändra något som har varit konstant under den tid som resultaten sjunkit? Det verkar onekligen rimligare att titta på vad som faktiskt hänt i den svenska skolan och försöka åtgärda exempelvis den stora segregationen och det bristfälliga stödet till barn med särskilda behov.
Men det är väl ändå bra om barnen får mer tid att studera? Tja, visst är det bra med studier. Men det är också viktigt att vara ledig och ha roligt. Barns tillvaro är inte en enda lång förberedelse för SEN. De är inte bara blivande arbetskraft som ska stöpas och formas. De lever här och nu och har rätt till lek och frihet från krav och stress. Bara i den kontrollerande arbetslinjens anda blir fritiden ett hot som måste regleras.
Är alla ungars sommarlov härligt stressfria? Nej, givetvis inte. Vi lever i ett djupt ojämlikt samhälle, vilket kan bli extra synligt på loven. Det lyfter såväl Moderaterna som Eva Franchell och andra vänsterdebattörer upp som ett argument för det kortare sommarlovet, det är helt enkelt en jämlikhetsreform.
Jag är skeptisk av flera skäl. Måste ett bra sommarlov innehålla fina resor och ständigt närvarande föräldrar? Kan det inte vara härligt att bara hänga på fritids eller sommarkollo eller själv hemma? Jag minns barndomens somrar med stor värme. Inte för att vi hade råd att åka utomlands utan för alla loja veckor ensam hemma med brorsan. Långa sovmorgnar, fotboll med kompisarna, läsa gamla serietidningar och smyga på grannens tonåring som hånglade med en tjej. Allt detta var lika gratis som kul. Tiderna förändras förstås. Det var som var normalt på 80-talet är påvert idag. Upplevelsen av en lyckad sommar är till viss del relativ, man jämför sig. Många har fått mer pengar, andra mindre – samhället har dragits isär. Inget av detta har dock med sommarlovet att göra.
Jag tror inte ett smack på att ojämlikheten skulle minska av att halvera sommarlovet. De välbeställda kommer såklart att fortsätta fräsa iväg på dyra utlandsresor. Den stora skillnaden är att andra föräldrar kommer att få svårt att alls vara lediga med sina ungar. Det är redan slagsmål om sommarsemestern på många arbetsplatser. För vissa lyckligt lottade är julisemester är en självklarhet eller så kanske man kan lösa det genom att ”distansjobba” lite från semesterplatsen. I personalintensiva verksamheter, exempelvis stora delar av offentlig sektor och restaurangbranschen, funkar det inte så. Det konkreta resultatet av ett kortat sommarlov är att många familjer (och då särskilt just låginkomsttagare och ensamstående) kommer att ha svårt att ens få en ledig vecka tillsammans. Det är knappast en jämlikhetsreform.
Visst är det sant att sommarsemestern manifesterar samhällets orättvisor. Men skjut inte budbäraren. Inte vill vi väl begränsa och lägga ner alla andra trevliga saker bara för att de rika i regel kan nyttja dem mer? Det är samhällets orättvisor som är problemet – inte sommarlovet.
