Angelica Mannerstål hittade sin biologiska pappa efter 63 år

– Pappa ville inte ta ett DNA-test. Men när han pratade om släktingar i Dalsland och visade bilder där vi satt i bilen, sa jag till min halvsyster att jag hade ett test i bakluckan. Vi stannade vid busshållplatsen, överrumplade honom och topsade honom. Jag la det direkt i brevlådan där vi stod. Han hann inte reagera, berättar Angelica Mannerstål.

Trots att pappan testade sig sist kom hans resultat först. Men när mammans äntligen kom och Angelica Mannerstål jämförde dem, såg hon att något inte stämde. På mammans DNA-resultat stod det klart och tydligt att hon var hennes dotter – men inte på Hasses. Chockad över insikten att han inte var hennes biologiska pappa, undrade Angelica Mannerstål förskräckt vad hon skulle göra med den nya informationen.

– Jag gömde mig i sängen med täcket över huvudet. Jag visste varken ut eller in. Skulle jag tala om det för dem eller inte? Vad hade jag själv velat? Det var så många frågetecken, minns hon.

”Var helt kallsvettig”

Angelica Mannerstål bestämde sig för att berätta. Men telefonsamtalet med mamman gick inte som hon hade föreställt sig. Trots att hon blir konfronterad med DNA-bevis säger hon att det omöjligen kan stämma. Frustrerad och upprörd över mammans reaktion, lägger Angelica Mannerstål på luren och ringer Hasse, mannen som avbröt sin sjöbefälsutbildning för att göra det rätta; gifta sig och ta hand om sin familj. Först förstår han ingenting. Men under en korvgrillning med grannarna rådde det inte längre någon tvekan om att Hasse till sist insett sanningen.

– Han ringde och skällde ut mig. I tjugo minuter skrek han att jag var skyldig honom arton års underhåll och att hans liv var förstört. Jag var helt kallsvettig men lyckades behålla lugnet innan jag la på. Jag visste att det han sa inte var sant, men innerst inne undrade jag var jag hade dragit igång, berättar hon.

När mamman fortsätter att förneka DNA-resultatet snurrar tankarna hos Angelica Mannerstål. Hon kommer ihåg något hon hört på radio och undrar om hon är resultatet av en våldtäkt som mamman har förträngt. Väl konfronterad förnekar mamman inte händelsen utan påstår sig minnas. En tuff sanning att acceptera. Men Angelica Mannerstål var fast besluten att ta reda på vem hennes pappa är.

– Jag insåg att jag skulle behöva hjälp om jag ville hitta honom – våldtäktsman eller inte. Som lågavlönad barnskötare hade jag inte råd, men som tur var hittade jag Johanna Lindhs erbjudande, säger Angelica Mannerstål.

Läs mer:DNA-detektiven: Mitt eget familje­mysterium lärde mig att inte ge upp

För att underlätta sökandet går hon med i släktforskargrupper på Facebook, och när Johanna Lindh skriver att hon har hittat Angelicas biologiska pappa, vågar hon knappt tro att det är sant. Till skillnad från den förste mannen i Rönninge, stämde Åke i Kallhäll in perfekt på den profil de sökte.

När nyheterna når Angelica Mannerstål i augusti 2023, vet hon inte var hon ska ta vägen. Men när hon kommer på att en kollega bor i samma hus som Åke, åker hon dit direkt. Och när hon ser hans fönster från balkongen sjunker verkligheten sakta in. Dagen därpå skriver hon ett brev till Åke. Utanför dörren tar känslorna över, och när hon lägger det i brevlådan, följs tårarna av frågor. Visste han om henne? Är han talbar? Kan han ens läsa?

– Jag skrev i versaler på varannan rad. Men sa aldrig att jag var hans dotter. Bara att han var en nära släkting till min pappa. Jag ville inte chocka honom, förklarar hon.

Lovade hålla sig borta

Dagen därpå ringer ett okänt nummer. Men Angelica Mannerstål visste redan vem det var innan rösten på andra sidan sa “Hej, jag är din biologiska pappa”. Till hennes stora förvåning är han jättetrevlig och mer än pratsam. Men den största överraskningen är att han har känt till henne hela tiden. Åke berättar öppenhjärtigt om dagen han träffade hennes mamma på en badplats i Bålsta 1959 – och om natten hon blev till. Åke avslöjar även att han ville gifta sig med hennes mamma, men att hennes pappa, Angelica Mannerståls morfar, satte stopp för de planerna utan att ens ha träffat honom. Istället för att godta Åkes förfrågan om giftermål med hans sextonåriga dotter, fick morfadern Åke att lova att hålla sig borta från familjen för alltid.

– Pappa var klar i huvudet, men mamma svamlade och hittade på historier. Ena stunden hade hon aldrig varit på Kalmarsandsbadet men i nästa, hade hon tältat där med sin syster. Jag kunde aldrig lita på henne, säger Angelica Mannerstål uppgivet.

När Åke berättar att han utbildade sig till guldsmed då han träffade hennes mamma, ringde en klocka hos Angelica Mannerstål. Mamman hade nämnt just en guldsmed. Det var allt hon behövde – rösten på andra sidan telefonen var mannen hon kom ifrån. Det fanns ingen tid att förlora. Hon frågade om hon fick besöka honom redan samma dag.

– På eftermiddagen stod jag utanför hans dörr med jordgubbar och en blomma. Jag var så nervös, men han var glad att se mig – för första gången var jag lik någon! Vi kom jättebra överens och pratade i nästan en timme innan han behövde avbryta för att vila, berättar hon.

"Hade längtat efter mig”

Två dagar senare träffar Angelica Mannerstål sin pappa för andra och sista gången.
I oktober 2023 blir han inlagd på sjukhus och tar sig aldrig därifrån. Trots en begränsad tid tillsammans, är hon tacksam för att äntligen känna att hon passar in. Och även om sanningen har kostat henne relationen med sin mamma, som fortsätter att förneka DNA-resultatet och kalla Åke för lögnare, ångrar Angelica Mannerstål ingenting. Varför hennes morfar accepterade Hasse och inte Åke, kan hon inte svara på. Men hon finner tröst i vetskapen att Åke endast hedrat sitt löfte – även om hon inte förstår det.

– Jag förväntade mig någon som inte visste om mig, eller någon som våldtagit min mamma. Men istället hittade jag en varm man som hade längtat efter att höra från mig hela livet. Det var chockartat, säger en känslosam Angelica Mannerstål.

Varför mammor väljer att undanhålla sanningen för sina barn och partners är svårt att säga. Men enligt Johanna Lindh kan tänkbara anledningar vara att modern inte vet vem den biologiska fadern är, att våldtäkt har förekommit eller att hon själv har blivit lurad. Det kan även handla om att skydda sig själv och sitt barn psykiskt, fysiskt eller ekonomiskt.

– Det finns lika många situationer som familjer. Men jag tror att fler är uppriktiga mot sina barn idag för att samhället är mer tillåtande men också för att DNA-tester gör sanningen mer lättillgänglig. För de som vill bekräfta sitt ursprung är det bra att DNA-spårning finns.